Brooklyn’s Finest (2009 USA)

ladda nedDe tre poliserna Eddie, Tango och Sal arbetar på samma station i stadsdelen Brooklyn. Eddie har bara några dagar kvar till pensionen och har sedan länge  lagt av med att vara polis.  Tango arbetar undercover och börjar få allt mer svårt att skilja på vart hans lojalitet ligger. Slutligen har vi Sal som har för vana att plocka åt sig pengar på brottsplatser. Då han saknar stålar till ett husköp han anser vara nödvändigt blir han allt mer desperat i att komma över kontanter. Dessa tre polisers vägar kommer att korsas en natt som kommer ändra deras liv.

Antoine Fuqua är lite av ett vågspel för mig. Training day var suverän The Equalizer helt ok medans Olympos has fallen var riktigt sunkig. Dagens film är lite gjord med vänsterhanden. Det är inget nytt som sker och det är gamla vanliga klyschor som luftas. Den korrumperade snuten, snuten med psykiska problem och snuten som gett upp. Trots detta biter sig historien fast. Fuqua får mig att bry mig om de tre huvudrollsinnehavarna som alla i grund och botten är sympatiska människor som haft otur och kanske hamnat lite fel här i livet.. De gestaltas väl av skådespelartrion  Richard Gere, Don Cheadle och Ethan Hawke. Då jag bryr mig om de tre rollfigurerna blir jag automatiskt engagerad i filmen även om man kan räkna ut med vänsterhanden hur det kommer att gå.

Brooklyn’s Finest erbjuder kanske inga nyheter eller visar något man inte tidigare sett men det är en stabil film som fyller sin funktion. Frun tyckte dock att den bara var ”knappt ok” och lite i ”segaste laget”och orkade inte sitta speltiden ut. Hon ville ha mer av biljakter och slagsmål och mindre av medelålders män som försöker få sina liv att gå ihop.

Regi: Antoine Fuqua

Betyg: 7/10

Annonser

Avengers: Age of Ultron (2015 USA)

10869325_591589580977275_2778898650041679518_oSå var det än en gång dags att samla en hög superhjältar i en och samma film. Den här gången möter man en av mina favoritskurkar när det rör sig om Avengers (den andre är Kang) nämligen roboten Ultron. Tony Stark har ångest och skapar/väcker (?) i ett obetänksamt ögonblick en artificiell intelligens som han hittat i Lokes stav som man tagit från Hydra. Tanken är att A:I:n ska fungera som ett fredsbevarande försvar men den kommer logiskt fram till att det är människan som är det största hotet mot vår planet och lägger upp en mycket omständlig plan till att förinta mänskligheten.

Det känns lite som att festen är över och nyhetens behag har lagt sig. Avengers: Age of Ultron är inte en dålig film men som tittare har jag sett allt och inget nytt dyker upp. Stark är smådryg, Thor bullrig, Captain America präktig etc. En fördel med filmen är att man slipper introducera alla hjältarna till varandra än en gång som i första filmen utan kan dels sätta igång med handlingen snabbare samt lägga tid på att fördjupa hjältarnas inbördes förhållanden.

Man har i vanlig ordning lagt in lite smågodis för oss serienördar där både Klaw och Wakanda (Black panthers hemland) dyker upp. Av någon dunkel anledning har man också valt att ta med syskonen Maximoff i filmen. Då de egentligen är mutanter och rättigheterna till figurerna är lite oklara har man i filmen gett dem en annan bakgrundshistoria men deras personligheter och krafter, åtminstone i Quicksivers fall, speglar originalen bra. När man har ett femtiotal andra Avengers att välja på blir jag lite fundersam varför man prompt måste välja två som kan ställa till problem i framtida filmer när det rör rättigheter och storys, speciellt nu när det snackas om att Sony som har Spiderman och X-men ska samarbeta närmare med Marvel.

Age of Ultron bjuder på vad den ska vare sig mer eller mindre. Filmen blir aldrig tråkig (trots sin långa speltid) men aldrig speciellt upphetsande. Under den sista halvtimmen känner jag mig en anings mätt på all action. En film blir inte bättre därför att man mosar 1000 robotar i stillet för tio. Till slut blir det sövande med alla fighter, byggnader som rasar och argsinta robotar. Filmen är ok men inte mer.

Regi: Joss Whedon

Betyg: 5/10

United states of Leland (2003 USA)

28210423Den här filmen har en rolluppsättning som få: Kevin Spacey, Michelle Williams, Lena Olin, Don Cheadle och sist men inte minst Ryan Gosling som den djupt störde ynglingen Leland.

Leland utför ett vansinnesdåd då han mördar sin flickväns utvecklingsstörde lillebror. Leland verkar vara helt oberörd över vad han gjort. I ungdomsfängelset börjar hans lärare tala med honom för att försöka förstå Lelands motiv. Det är inte bara av altruistiska skäl som läraren vill hjälpa den unge brottslingen. Läraren hoppas på att kunna samla material till en bok och därigenom få ett genombrott som författare.

United states of Leland är ingen dålig film men den faller på att den vill lite väl mycket. Vi har Lelands föräldrar som får leva med att de har en son som är en mördare, vi har Lelands före detta flickvän som missbrukar heroin, vi har läraren som är otrogen mot sin flickvän. Som om inte detta skulle räcka så får vi även följa familjen till den mördade pojken som krackelerar och slutligen har vi dramats huvudperson Leland som ska få sin historia berättad. Det säger sig självt att filmen bara touchar på ytan över alla de inblandades elände här i livet. Jag kom aldrig någon av personerna in på livet och hade svårt att finna fokus i den här eländesberättelsen. Nu har i och för sig denna uppvisning i spridda personers misär en poäng och filmen lyfter lite den sista kvarten då Leland öppnar sig och förklarar hur han ser på världen. Han har en vriden logik men ändock logisk på något bakvänt vis. Tyvärr är det alltför lång väntetid i nittio minuter för en bra sista kvart.

Regi: Matthew Ryan Hoge

Betyg: 4/10

Iron man 3 (2013 USA)

ir 3Med Iron Man 3 kickar Marvel igång det som kallas för phase 2, dvs en ny serie superhjältefilmer som så småningom ska leda till Avengers 2. Den tredje filmen om Iron Man startar med att Tony Stark inte kan sova om nätterna då han har ångest över sina utomjordiska upplevelser i Avengers. Vidare attackeras Amerikanska intressen av en terrorist som kallar sig för The Mandarine. När en av Starks vänner skadas i ett av The Mandarines attentat blir kampen personlig.

Jag hade hoppats på att filmserien om Iron man skulle lyfta sig en aning från den ganska trista tvåan men ack nej. Filmen är för ofokuserad till en början för att raskt ta fart en kort stund, tappa i tempo för att sluta i en final med en himla massa ospännande explosioner. Filmen är påkostad men oväntat tråkig och själlös.

Jag måste också erkänna att jag börjar tröttna på Starks ständiga one-liners. Jag förundras över hur Pepper Potts står ut med karln. Visst han ser bra ut och är rik och det kanske räcker för Potts men jag hade blivit galen om jag levt med denna man. Stark är oförmögen att föra en normal konversation visst det var roligt i första filmen och Iron man funkade som lite comic-relief i Avengers men att ha en huvudperson som spottar ur sig one-liners en hel film blir tröttande i längden. Det gör också att jag bryr mig inte speciellt mycket över hur det går för den pladdrade Stark.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

SPOILER VARNING  SPOLIER VARNING SPOLER VARNING

Som serienörd måste jag dock protestera å det grövsta mot en tvist i filmens manus. Jag köper gladligen att det görs förändringar av böcker och serier till film, ja det är tom nödvändigt för att berättelsen ska passa mediet. Kubrick gjorde sin version av The Shining som i mångt och mycket är bättre än boken av Stephen King. Jag köpte att filmen Kick-ass var avsevärt ljusare än Millars serie. Jacksons LOTR slår Tolkiens sång & matguide alla dagar som sagt jag är inte den som är den. Men…. ca 90 minuter in i filmen får jag lov att stålsätta mig för inte spontant kasta mig in i bilen köra till Arlanda ta ett plan till L.A och leta upp dessa två män.

shanedrew640

De heter Drew Pearce och Shane Black och står för filmens manus och regi. Jag vill greppa dom i örat och vråla: THE MANDARIN ÄR IRON MANS ÄRKEFIENDE OCH INTE EN FÖRSUPEN ENGELSK LANDORTSSKÅDIS!!!!! (på engelska naturligtvis)sedan skulle jag ta planet hem igen.

Om man ska göra en förändring av en berättelse ska det vara till det bättre inte till det sämre. Ben Kingsley är visserligen bra som försupen landortsskådis men jag vill ha The Mandarin och inget annat när jag löser en biljett till Iron Man 3. Det känns som jag blev lovad ett julbord men fick korv med pulvermos istället. Det känns som Blofeld utlovas som skurk i nästa Bondfilm men det är Lasse Kronér castas i rollen som Bonds ärkefiende. Det känns som…..ja ni har nog fattat vid det här laget.

Varför man gjorde så här kan diskuteras. Jag anar att man inte ville stöta sig med världens största filmmarknad, Kina. Sommarens World war Z har skrivits om av de skälen och frågan är om vi inte snart får en liten stämpel på amerikanska filmer ”godkänd av Kinas kommunistparti”

Oavsett mina invändningar så duger filmen för en stunds underhållning men jag är f.n hjärtligt trött på Iron mans liv och leverne och ser gärna att någon annan trikåklädd figur intar biograferna.

Regi: Shane Black

Betyg: 4/10

Iron man 2 (2010 usa)

Tony Stark har problem: Staten vill åt hans Iron Man dräkt, hans konstgjorda hjärta håller sakta men säkert på att förgifta honom, en konkurrent, Justin Hammer, gör allt för att lägga beslag på Starks teknologi och som grädde på moset dyker sonen till en av Tonys fars medarbetare upp för krossa Stark Industries. Sonen går under namnet Whiplash och nyttjar samma teknik som Iron Man.

Nyhetens behag från första filmen är över. Det som vi får se är en ovanligt pladdrig film som lyckas vara riktigt ospännande. Ett problem med Iron Man serien är att Iron Man inte har något, till skillnad mot Batman, X-men och Spiderman, bra skurkgalleri. Det är mest folk i plåtdräkter som pucklar på varandra så också i filmen och  man får en känsla av att vara på bilskroten. Det som räddar filmen är främst skådespelarna och den vitsiga dialogen som är ljusår bättre än i filmer i samma genre (Dödligt vapen och det mesta som Bruckheimer producerat).

Regi: John Favreau

Skådespelare: Robert Downey Jr, Mickey Rouge.

Betyg: 5/10

Boogie nights (1997 usa)

Under porrfilmens guldålder (?) får vi följa ett antal personers öden och äventyr. I centrum för historien är den minst sagt välutrustade stjärnan Dirk Diggler (löst baserad på John Holmes).

Filmer av Paul Thomas Andersson (Magnolia, There will be blood) är alltid intressanta och brukar ha bra manus så även fallet med Boogie Nights. Den som som väntar sig mycket naket och porr kommer snabbt att bli besviken istället är den den ganska ömsint och lätt tragisk film om udda människor som finner någon form av gemenskap i en ovanlig bransch. Det är många bra skådespelare med i filmen: Julianne Moore, Mark Wahlberg, Don Cheadle m.fl t.om Burt Reynolds är riktigt bra i rollen som regissören Jack Horner, Anderson verkar ha dammsugit upp halva  Hollywood när han rollbesatte filmen. Väl värd att se och som bonus får man coola kläder och frisyrer åtminstone i början innan handlingen går över till 80-tal med axelvaddar och annat otyg.

Regi: Paul Thomas Andersson

Skåpdespelare: William H Macy, Heather Graham

Betyg: 9/10