Sarah Palin, kan det vara något att skriva om på en filmblogg? Jovars, med en aktuell HBO-film, en dokumentär samt en reality-serie tycker jag nog att denna osannolika människa förtjänar ett litet inlägg. Palin gick från att vara okänd guvernör i Alaska till att vara kandidat för posten som vicepresident för republikanerna i valet 2008 mellan Obama och McCaine. Hon verkade vara en frisk fläkt och alla var positiva tills hon öppnade käften och avslöjade att hennes allmänbildning inte var något att skryta med. Nu anser jag att graden av allmänbildning inte är ett mått på vare sig intelligens eller för den delen idioti men som eventuell vicepresident och kanske t.om president (McCaine var över 70 när han kandiderade) bör väljarna kanske kunna ställa några modesta krav på ett visst intresse för omvärlden. Lägg sedan till att Palin är i kristen fundamentalist samt har en och annan åsikt i övriga frågor som gör mig bekymrad så har vi en politiker från helvetet. Nåväl, det kanske är media som förvridit bilden av Palin? I rask takt såg jag en dokumentär, en spelfilm samt realityserien Sarah Palins Alaska, kanske skulle min bild av henne förändras, kanske är hon missförstådd?
Game change är rykande färsk och handlar om presidentvalskampanjen 2008. Den startar med att McCain och hans rådgivare försöker hitta en lämplig vicepresidentkandidat. De har en man som är högst lämplig för posten, Joe Lieberman, men undersökningar visar att han inte kommer att attrahera några nya väljare. McCains rådgivare kommer fram till att man behöver en kvinna – alla undersökningar visar att det är just det som McCaine behöver för att ha en chans att vinna kampen om presidentposten. M.a.o man letar inte efter den bäst lämpade utan en kandidat som kan generera väljare. Detta är iofs inte något nytt inom amerikansk politik, ofta letar man efter en vicepresident som kan balansera presidentkandidaten t.ex Kennedy (New England, ung, liberal) och LBJ (södern, äldre, konservativ). När man upptäcker Palin går det snabbt. Efter ett par intervjuer och en lättare bakgrundskoll så erbjuds hon platsen som vicepresidentkandidat. Problemen hopar sig på en gång: Palin har många skandaler i bagaget, hon är mycket okunnig om omvärlden och värst av allt, hon är inte det minsta stresstålig och McCaines stab börjar misstänka att Palin är psykiskt obalanserad. Om Mccaine vinner valet är hon bara ett hjärtslag från presidentposten men man har gjort sitt val och sitter nu i skiten. Att det sedan löste sig på bästa sätt och Obama vann valet får vi vara tacksamma över.
Game change är mycket välgjord med bra skådisar som är ruggigt lika de personer de porträtterar. Julianne Moore ser och agerar precis som Palin, jag sitter nästan och tror att Palin extraknäcker som skådis. Berättelsen är spännande trots att jag vet hur det ska gå. Hur det är med sanningshalten vet jag inte. Naturligtvis vill McCaine och hans stab i efterhand skylla på Palin och beskriva henne i så ofördelaktiga ordalag som möjligt för att rädda sitt eget skinn men jag anser att det största felet ligger trots allt hos McCaines rådgivare och stab som inte gjorde en ordenlig bakgrundskoll. De blev förblindade av Palins karisma och chansen att vinna ett presidentval. Å andra sidan har jag inte hört om några hot om stämningar i samband med filmen så jag kan tro att en hel del stämmer. Palin kräver att filmen ska ha stämpeln ”historical fiction” när den visas och jag tror nog att sista ordet inte är sagt i frågan. Hur som helst är Game change definitivt sevärd om man har intresse av amerikansk politik.
8/10
Sarah Palin: You Betcha! är dokumentärfilmarens Nick Broomfields försök att skapa sig en bild av Palin. Detta visar sig vara avsevärt svårare än vad han tänkt sig. I Palins hemstad Wasilla tiger folk som muren och personen Palin är stört omöjlig att få träffa för en intervju. Det blir Palins fiender som slutligen tar bladet från munnen och en bild av en hämndlysten kvinna som alltid sätter sig själv i första rummet, utnjyttar folk samt använder sig ämbete i privata syften växer fram. Det märkliga är att de flesta av hennes kritiker är människor som arbetat för henne. Något som stärker bilden av Palin som en ganska svår person att umgås med.
Dokumentären är intressant men jag misstänker att ett och annat sovrats bort för att passa Broomfields bild av Palin. De få som har något gott att säga kommer egentligen bara med innehållslöst svammel som inte har någon större substans. Typ ”hon är en av oss”, ”hon är så trevlig” ingen kommenterar hennes politik eller avsaknaden av denna. Det Palin lägger ned mest tid på i sitt ämbete verkar vara personliga vendettor, innehållslösa tal och försök till att censurera bort omoraliska böcker på biblioteken. Man skulle kunna tycka att Palin skulle vilja bemöta anklagelserna men likt många av sina gelikar ger hon inga intervjuer där hon skulle bli tvungen att svara på frågor som inte är inställsamma.
Dokumentären är intressant men jag hade önskat något mer. Det är ett plus att Broomfield lagt större delen av filmen i Wasilla där Palin faktiskt bor och han verkar ha gjort en gedigen research på Palins bakgrund. Jag hade velat haft mer substans för dokumentären känns lite trevande i sin approach.
Betyg: 6/10
Jag avslutar med Palins egen reality serie som sändes i nio delar. Kan hända att hon ville visa upp en annan bild av sig själv och därmed ställde upp. Tv-serien är mördande tråkig; Vi får se Palin klättra i berg, Palin åka kanot, Palin baka, Palin fiska och hela tiden utbrister hon ”Oh my gosh” samt talar om hur misshandlad hon och hennes familj blivit i media.
Jag erkänner att jag orkade bara med två avsnitt av serien, det fick räcka. När jag tittar på Sarah Palins Alaska vandrar mina tankar till propagandabilderna av Putin som dök upp härom året eller varför inte när Göran Persson i en sällsynt charmoffensiv dansade med kossan Doris i Bollibompa. Serien känns som ett deperat försök att ändra medias bild av politikern och personen Palin. Då allt är så tillrättalagt och påklistrat blir effekten åtminstone i mitt fall den omvända. Jag sitter och funderar på vad som händer när kamrerorna slocknar och föreställningen är över.
Seriens ambition är att visa tittarna att Palin är en förträfflig människa som trots att hon har egen tv-studio i sin jättevilla och äger en gigantisk husbil faktiskt är som oss vanliga dödliga något som Palin i tid och otid gärna påpekar för tittarna. Ibland dyker det dock upp små intressanta kommentarer som t.ex att hon hade sin möhippa på skjutbanan något hon gillar att köra upp i ansiktet på liberaler som vill ta bort rätten att bära vapen. Vid ett annat tillfälle kommenterar hon sitt höga staket som hon byggt som skydd mot en nyfiken granne att man borde göra något liknande vid gränsen mot Mexico. Trots dessa ”pigga” kommentarer är serien otroligt trist och endast Palins fans kan ha behålling av den.
Ja vad blir då min bild av Sarah palin efter dessa tittningar? Mitt intryck är en karismatisk kvinna som har starka (men ogenomtänkta) åsikter. Det är nog den bilden hennes anhängare har. Samtidigt finns det mörka drag under hennes yta: En hämndlysten och maktfullkomlig person som har en förvriden världsbild blir nog mitt slutbetyg på denna märkliga person. Den fiktiva person som jag närmast tänker på efter några timmar i Palins sällskap är Greg Stillson i Stephen Kings The Dead Zone.
Både Fripp och Pladd har sett Game Change.
Personligen är jag ganska så förtjust i antologier både i böcker och på film. Filmen Creepshow kom på 80-talet och är baserad på de gamla skräckserierna från förlaget EC som utkom under några år på 50-talet innan censuren slog till. Dessa berättelser präglas ofta av att de levererar någon sorts moralkaka, vanligtvis olika varianter på temat ”synden straffar sig själv”. Det torde också vara onödigt att tillägga att att de är ganska så groteska i sina upplägg. Stephen King och George A. Romero har här tillsammans försökt att återskapa denna stämning från tidningarna och det lyckas de med ganska så väl.
Detta är inte en instruktionsfilm för hemmasnickaren utan handlar om USA:s rymdprogram närmare bestämt Mercuryprogrammet som föregick det mer kända Apolloprojektet som satte den första människan på månen. Filmen tar avstamp på Edwards Air Force Base där piloten Chuck Yeager blir den första som passerar ljudvallen. Flygbasen drar till sig piloter från hela landet och medan de bevisar sin manlighet i luften får fruarna vackert sitta hemma och vänta på att deras kommer hem, levande eller i en kista. När ryssarna skickar upp Sputnik 1957 gör amerikanerna allt i sin makt för att komma ikapp de ryska framstegen i rymden Man beslutar sig för att ta ut sju män som består av det rätta virket mao vita amerikanska män.
I Hells kitchen (NYC) härskar den irländska maffian. Ledaren för gänget är den ganska inkompetente men brutale gangsterbossen Frankie Flannery. Han har dock förhoppningar om att kunna klättra lite i rang och respekt då man förhandlar om ett samarbete med den avsevärt mäktigare italienska maffian. Problemet för Frankie är att han har svårt att hålla ordning på sina män och främst då sin bror Jackie som är lite väl impulsiv för sitt eget och andras bästa. Frankie är också lite bekymrad över Terry Noonan, en barndomskamrat till Jackie som plötsligt dykt upp. Frankie misstänker nämligen att denne möjligtvis kan vara en polisinfiltratör.
FILMITCH 