Tag (2018 USA)

Att komedigenren kan vara svår är kanske inte så konstigt då smaken om vad som är roligt skiljer sig mycket åt. Själv är jag svårflörtad, skrattar sällan och vanligtvis nöjer jag mig med att filmen åtminstone är roande. Även om jag är svårcharmad brukar jag åtminstone förstå vad folk tycker är roligt även om jag själv inte gör det. Galenskaparna, romantiska komedier, Stefan & Krister listan kan göras lång på saker jag inte alls tycker är roliga men jag förstår varför folk tycker det är underhållande. Filmen Tag är ett unikum i detta sammanhang då jag inte alls begriper vad som är roligt med filmen.

Tag är baserad på en verklig historia om vuxna män som leker tag (kull på svenska eller kacken som leken hette i min avlägsna barndom). Möjligtvis är tanken på att vuxna män leker kull rolig men att sitta och titta på vuxna män som leker denna lek i nittio minuter är inte roligt alls. Jag vet inte, jag kanske missade en poäng någonstans, jag kanske bär på ett barndomstrauma rörande kull eller så är det så enkelt att en massa folk tappade konceptet och gjorde en komedi som inte alls är en komedi fast alla trodde att de gjorde en komedi. Vad vet jag? Det enda jag vet är att filmen inte var rolig och att skådisen Leslie Bibb ser ut som ett grinande kranium när hon ler – alltid något.

Regi: Jeff Tomsic

Betyg: 1/10

 

Jeff who lives at home (2011 USA)

Den här lilla filmen är en bagatell men en ganska trevlig och söt sådan. Jeff bor som titeln antyder hemma hos sin mamma och fördriver dagarna med att göra i stort sett ingenting. När han en dag beger sig ut i ett ärende till sin mamma blir han indragen i sin brors spionage på sin fru. Brodern som är Jeffs totala motsats är övertygad om att frun är otrogen och vill ha hjälp med att bevisa detta.

Egentligen händer det inte så mycket och filmen är vare sig medryckande eller speciellt rolig. Berättelsen puttrar på i lagom fart och som jag tidigare skrev; Det är kort och gott en småtrevlig bagatell. Filmens styrka är Jason Segel och Ed Helms som spelar de två bröderna. De har hittat sina roller perfekt och jag finner att min tillfälliga bekantskap med Jeff som är en sympatisk slacker är väl värd  att kasta bort 90 minuter på. Även Susan Sarandon är med på ett hörn som brödernas mamma vilket inte är helt fel även hennes roll i filmen känns lite krystad.

Jeff who lives at home är en film man med gott samvete kan strunta i men samtidigt gör det inget om man råkar se den. Helt oförarglig historia som jag trroligtvis har glömt bort om ett par månader men jag hade lagomt småtrevligt under tiden filmen rullade.

Regi: Jay Duplass, Mark Duplass

Betyg: 6/10