Fantastiska vidunder och var man hittar dem (2016 Storbr)

För 200 miljoner dollar kan man få ganska mycket även ren skit som t.ex filmen Fantastiska vidunder och var man finner dem. Det var ett bra tag sedan jag såg en så usel film med en så stor budget. Om man tycker att specialeffekter och CGI är det bästa med en film och inte ställer några som helst krav på skådespelarprestationer, manus och regi då kan möjligtvis filmen vara värd att kasta bort över två timmar på. Jag har lite högre krav än så och fann detta vara en riktigt usel film.

Handlingen, om jag begripit den rätt, är att trollkarlen Newt ska återföra ett av alla djur han har i sin ägo till sitt naturliga habitat som ligger i USA. På plats i New York klantar han till det och några djur råkar rymma men han får hjälp av häxan Porpentina för att samla in dem. Samtidigt härjar någon ond trollkarl vid namn Grindelwald i New York. Han vill få tag i en unge som tydligen har stor betydelse och på något vis blir Newt inblandad även i denna historia.

Fantastiska vidunder och var man finner dem påminner en hel del om del två och tre av Pirates of the Caribbean. Jag får nämligen känslan av att man hittar på historien allt eftersom man filmar den. Storymässigt är filmen en enda soppa och har inget som helst flow i berättandet. I brist på en vettig handling dränks rubbet med specialeffekter i hopp om att folk ska förundras av dessa och inte tänka på sörjan man får genomlida i över två timmar. Det kan möjligtvis vara som så att man måste vara ett stort fan av Harry Potter och ha läst en massa av det extramaterial som Rowling delat med sig av på nätet för att helt begripa vad det rör sig om. Alternativet är att det är ett otroligt illa skrivet manus som filmens regissör inte har lyckats med att göra begripligt.

Skådespelarna är lika usla som filmen. Vanligtvis är Redmayne och Waterston ok så man får nu ta och skylla på regi och manus i detta fall. Eddie Redmayne spelar Newt och går filmen igenom med samma skitnödiga uppsyn och ler snett oavsett vad som händer. Hans motspelerska Katherine Waterston är så intetsägande att de lika gärna kunnat haft en gråsten i rollen, något som kanske hade varit att föredra då pengarna till hennes gage istället kunnat läggas på en vettig regissör och manusförfattare.

Regi: Davis Yates

Betyg: 1/10

Annonser

My week with Marilyn (2011 Usa/Storbr)

New Poster of My Week with Marilyn1956 bestämde man sig för att spela in filmen The Prince and the Showgirl i Storbritannien. Genom att sammanföra den store skådespelaren Laurence Oliver och den populära Marilyn Monroe var nog förhoppningarna stora på att det skulle bli en succe´. Nu blev det inte en lättsam och oproblematisk filminspelning. Oliver och Monroe gick inte speciellt bra ihop. Oliver hade lärt sig yrket på teaterscenen medan Monroe var anhängare av Stanislavskis metod. Metoden går i stora drag ut på att en skådespelare ska leva sig in i sin karaktär. B.la Brando, Pacino och D.D Lewis är anhängare av denna skola där man riskerar att går till överdrift i sitt arbete som skådis.

Monroe vars äktenskap med författaren Arthur Miller var komplicerat. B.la anklagade hon Miller för att studera henne till sitt nästa litterära projekt. Monroe känner sig obekväm i situationen och kan inte ”finna” sin karaktär. Hon kan inte passa tiderna och bryter ihop av och till samtidigt som Oliver närmar sig ett sammanbrott. Turligt nog har ynglingen Colin Clark lyckats tjata sig till en plats som allt i allo under filminspelningen. Av en slump blir han utsedd till Monroes inofficiella assistent och har ett enda uppdrag; Se till att stjärnan genomför filmen. My week with Marilyn bygger på sanna händelser och till grund för filmen ligger Clarks dagboksanteckningar.

Jag blev positivt överraskad av My week with Marilyn. Det jag först kände var att filmen kändes ganska onödig, en film om en filminspelning med en död stjärna. Känslan av att man försökte klämma ur lite mer pengar ur legenden Monroe var ganska påtaglig. Tack men nej tack!  Men tack vare bra skådisar bla Branagh (Laurence Oliver) och Michelle Williams (Marilyn Monroe) och en historia som mot min förmodan grep tag i mig kom mina negativa förväntningar på skam. Det tog inte lång stund innan jag glömde bort att det är Williams som spelar Monroe och snart har jag även glömt bort att jag kollar in en film som ska föreställa sent femtiotal. Filmen lyckas sudda bort gränsen mellan verklighet och fiktion. My week with Marilyn är en trevlig film men  med facit i hand är den även lite vemodig. Monroe tog livet av sig 1962 och kan nog sägas vara ett offer för industrin.I filmen framgår det att skådespelerskan inte är en individ utan en produkt som ska saluföras paketerad och klar till allmänheten. Trots detta i åtanke när jag ser filmen är det en trevlig och välgjord bagatell.

Regi: Simon Curtis

Betyg: 7/10