Come to daddy (2019 Irland)

Norval (Elijah Wood i porrfilmsmustasch) har inte träffat sin far på trettio år så när han får ett brev med en inbjudan packar Norval sin väska och åker för att se sin far. Väl framme verkar pappan bli förvånad att sonen kommer på besök och han är inte speciellt trevlig. Det är som att det är något som inte stämmer och vad är det för märkliga ljud Norval hör om natten och vem talar pappan med då de två till synes är ensamma i huset? Allt får sin förklaring men svaret är allt annat än trevligt.

Det här var en knepig liten film där ingen av rollfigurerna verkar vara vid sina sinnens fulla bruk.. Den börjar som en slowstarter men i mitten byter rullen tempo och blir en fartfylld och blodig historia. Även om man kör ett gammalt trick så blev jag lite tagen på sängen när filmen gör en vändning mitt i rullen. De mest kända namnen i rullen är Elijah Wood och Stephen McHattie resten var för mig okända skådisar men de skötte sig fint.

Come to daddy  landar någonstans mellan thriller och komedi. Den lockar inte till några gapskratt och är stundtals spännande men alla knepiga människor förtar min känsla att historien riktigt på allvar. Å andra sidan stör det inte nämnvärt då det är en underhållande rulle som duger mer än väl för stunden.

Finns alldeles gratis på Cineasterna

Regi:  Ant Timpson

Betyg: 6/10

The Last witch hunter (2015 USA)

the-last-whichI väntan på F&F 8 väljer Vin Diesel här att spela en häxjägare som levt i 800 år. Han fungerar som en sorts polis och ser till att trollpackor och magiker håller sig i skinnet. Att Kaulder som Diesels rollfigur heter är så gammal beror på en förbannelse han fick i samband med att han dödade en häxa som låg bakom digerdöden. Naturligtvis är inte häxan död utan har bidat sin tid och är nu tillbaka för att se till att avsluta sitt arbete.

Ja vad ska man säga? Bra vart det i alla fall inte men relativt roande av och till. Överanvändande av CGI i kombination med underpresterande skådisar kan trots allt vara lite underhållande. Kaulder är tydligen baserad på en rollfigur som Vin Diesel skapat under sitt trägna spelande av Dungeons & Dragons. Tydligen gillade skådisen sin sagofigur såpass mycket att han tyckte figuren var värd en film för 90 miljoner dollar.

Egentligen är det inget större fel på filmen om man nu köper häxor och annat oknytt men den känns amatörmässigt gjord på manussidan och skådisarna verkar inte alls bekväma i sina roller. Michael Caine och Elijah Wood dyker upp som präster och Rose Leslie spelar en häxa som (suprise) visar sig ha hjärtat på rätta stället samt är i behov att räddas av Vin Diesel. Den sistnämnde är inte någon bra skådis men han har i alla fall en viss pondus och klarar sig därför oftast med äran i behåll men smak för att välja bra filmer han verkligen inte.

Regi: Breck Eisner

Betyg: 3/10

The Faculty (1998 USA)

The-Faculty-Poster-the-faculty-22914344-400-594Det verkar som att mystiska saker är i görningen på  Herrington High School. Lärarna som tidigare varit ganska bleka och deprimerande figurer verkar ha genomgått en personlighetsförändring. Den alkoholiserade SO-läraren är plötsligt engagerad och den försynta engelskalärarinnan biter ifrån när eleverna mopsar upp sig. Skolans nörd Casey Connor finner ett konstigt djur på fotbollsplanen och tillsammans med några andra elever drar de den enda givna slutsatsen: Lärarna har bytts ut mot utomjordingar.

Det var ett par år sedan jag såg The Faculty men vad jag mindes av filmen var den bra. Härom kvällen blev dags för en återtitt och visst höll filmen fortfarande. Skönt! The Faculty är regisserad av Robert Rodriguez efter ett manus av Kevin Williamson mannen som skrev b.la Scream och det visade sig vara en bra kombination. Filmen håller ett högt tempo och har egentligen inga döda punkter. Det är lite småspännande på sina ställen samtidigt som den innehåller en viss humor. Men filmen är inte någon komedi utan man sitter mest och småler. The Faculty är en blinkning till gamla sf-klassiker som t.ex Invasion of the body snatchers mixat med humor och lite lätt tonårsångest, en blandning som funkar väl. Det är ganska många kända ansikten med i filmen och fans av The Fast & furious blir glada av att se Jordana Brewster i en huvudrollerna (jag blev det inte då hon redan förpestar mitt liv med sin närvaro i Dallas, ju mindre Brewster desto bättre är mitt måtto). Eliah Wood har rollen som nörden Casey och ser likadan ut 1998 som han gör 2014, undrar vilken antirynkkräm han använder?  Andra kända namn i rollistan är Famke Janssen,  Josh Hartnett, Robert Patrick och Salma Hayek. Hjärnan bör kanske gå på halvfart när man ser The Faculty för det finns gott om logiska luckor i manuset men vad gör det när filmen är så pass underhållande som den är och dessutom gjord med gott humör. Då kan åtminstone jag förlåta det mesta.

En liten fundering har jag dock angående filmaffischen. Usher Raymond är med på alla de olika versionerna jag sett av postern. Det märkliga är att han endast har en biroll och man byter ut någon av huvudrollsinnehavarna mot honom (olika beroende på version av filmaffischen). Iofs är han en känd artist men så många repliker har han inte. Undrar hur det känns att ha en huvudroll i en film och finna sig bortbytt mot en musiker som extraknäcker lite som skådis när reklam ska göras för filmen? Ständigt dessa frågor.

Regi:  Robert Rodriguez

Betyg: 7/10

Funderingar kring The Lord of the rings ( 2001 -2003 Nya Zeeland USA )

The Lord of the rings av Peter Jackson är ett imponerande filmprojekt det kan nog alla vara överrens om. Om det är en bra film kan det däremot råda delade meningar om. När jag såg om rubbet (ca 10 timmar) för fjärde eller femte gången började jag fundera en hel del på hantverket. Jag lade märke till en del detaljer som gör att jag blir tveksam till Jacksons kvaliteter som regissör. Jag varnar för spoilers redan här men jag antar att de flesta människor som läser filmbloggar har sett filmen f.ö en anledning till att jag inte ger någon resume av handlingen.

När Jackson filmatiserade Tolkiens saga om Midgård valde han likt författaren dela upp berättelsen i tre delar. Filmprojektet är gigantiskt och Jackson lyckas verkligen att levandegöra Midgård och dess myller av olika folkslag, gigantiska städer, monster och palats. Han har även nyttjat landskapet i Nya Zeeland väl. Landskapsbilderna i filmen är vidunderliga. Jackson har inte tagit några genvägar när det gäller detaljer, bakgrunder, kläder, rustningar ja allt är skildrat in i minsta detalj. Jag minns när jag såg den första filmen. Världen och varelserna som mötte mig gjorde att jag satt och fick gnugga mig i ögonen. Det var en omtumlande upplevelse och den första filmen i serien är också den bästa. En anledning till att filmen fungerar så bra är att Jackson förvaltar tempot i filmen väl. Trots en speltid på över tre timmar blir det aldrig tråkigt. Hela tiden händer det något nytt och karaktärerna känns intressanta. Dialogen flyter också på bra.

I andra delen, The Two towers, börjar dock Jacksons oförmåga som regissör att visa sig. Fortfarande är det hisnande bilder på ett fantastiskt landskap. Stridsscenerna är otroligt bra och slaget vid Helms klyfta är en höjdpunkt i hela filmserien. Gollum är otroligt välgjord, det är svårt att tänka på honom som delvis dataanimerad.

Jackson får däremot ganska snart problem med historien. Tempot faller kvick och stundtals händer det egentligen ingenting. Minuterna tickar iväg och folk pladdrar och värst pladdrar den talträngde kung Theoden. Även om orcher håller på att slå in slottets port passar han på att bränna av ett tal för den som vill lyssna. Jag vet inte varför men när mer mänskliga karaktärer tar plats i berättelsen blir dialogen plötsligt stel och högtravande. Jag ligger och pustar och stånkar i soffan av alla pekorala formuleringar som pressas fram. Aragons och Arwens kärlekshistoria står och stampar och Jackson verkar inte tro att tittarna förstår problematiken så han förklarar den för säkerhets skull två gånger. Jag upplever det som att Jackson får svårt att hantera den komplexa berättelsen och han blir överpedagogisk i sitt berättande. Känslan av att Jackson har svårt att hantera relationerna mellan karaktärerna och vill istället syssla med spännande monster, modeller och action stärks än mer i den sista delen av sagan.

I seriens final är det nya fältslag, spökarmeer, en jättespindel och annat smått och gott. Klättringen uppför trappan till honmonstrets håla är mycket bra likaså staden Minas Tirith och den halvgalne rikshovmästaren Denethor, ypperligt spelad av John Noble. Scenen där han skickar ut sin son Faramir på ett självmordsuppdrag är troligen en av de bästa scenerna i hela filmserien.  Men likt The Two towers får vi dras med ständiga återblickar samt får Arwens öde skildrat tre gånger. Vidare spoilerar den  talträngde Theoden  alla chanser till ett överrumplingsanfall vid fältslaget på Pellenors slätter då han måste hålla, ja just det – ett tal. När det inte är fart och fläkt i rutan är filmen ofta seg och tråkig trots att detta ska vara den storslagna finalen. Än en gång övertygas jag över Jacksons oförmåga att hantera mänskliga relationer. Det finns konfliker och relationer och de skildras men på ett sådant sätt att det känns påklistrat och gjort av någon som försöker gissa sig till hur människor interagerar men inte förstår sig på det. Kanske kan man skylla på att det varit fyra författare till dialogen, jag vet inte men illa är det. Att Elijah Wood gått med samma ansiktsuttryck sedan slutet av första filmen lämar jag därhän. Han ser ut som en Frodo men agera kan han inte.

Slutet är  för långdraget men jag anar att Jackson hade svårt att släppa sitt projekt. Det känns som att han klamrar sig fast vid historien in i det längsta och vill inte riktigt låta berättelsen sluta.

De två sista filmerna är inte speciellt bra i jämförelse med den första delen. Kan hända att jag blivit mätt på alla storslagna scener och är lite bortskämd. Men Jacksons svårighet att få till ett bra berättartempo samt den stundtals usla dialogen gör att de två sista filmerna blir något man inte trodde – ganska tråkiga eller för att citera min kompis Lunkan som torrt konstaterade: ”De hade material till två filmer, men drog ut det till tre”.