Last Christmas (2019 Storbr)

Ok det blir en till julfilm på bloggen detta år. Vad jag förstått halvfloppade Last Christmas när den gick upp på bio förra året vilket är lite konstigt kan jag tycka då det är samma sockersörja som presteras i film efter film när det rör denna genre; julfilm/lättsamt drama/romcom. Nu är Last christmas tack å lov någon romcom men det är ett fjäderlätt drama som passerar i revy inför mina ögon. Om det inte vore för den karismatiska Emilia Clarke i huvudrollen hade jag nog stängt av efter en kvart.

Kate är på dekis. Hon driver runt bland olika kompisar i London, dricker för mycket, har engångsligg, undviker sin familj och har ett själsdödande jobb som butiksbiträde i en affär som säljer juldekorationer. Hela hennes situation beror på att hon för en tid sedan genomförde ett hjärtbyte och efter operationen blev deprimerad. Nåväl allt ändras då hon en dag stöter ihop med den lite mystiske Tom. Kan deras möte och växande vänskap göra att Kate uppskattar livet igen, slutar dricka, trivs på sitt jobb och sjunger julsånger tillsammans med sin familj kring köksbordet? Spänningen är olidlig – not! Efter ca 30 minuter har jag hela handlingen klar för mig och se på fan varenda sak infrias. Filmen avslutas med julsång kring köksbord OCH allsång med hemlösa (låten Last Christmas vad annat?). Detta är ingen spoiler då rubbet kunnat räknats ut av en debil tvättbjörn i koma.

Egentligen har jag ingenting emot förutsägbara filmer men när man tar sig an allvarligare ämnen som destruktivt beteende och depression och det ramas in med klämkäcka leenden och George Michaels stundtals bra stundtals olidliga melodier får jag en smak av galla i käften. Allvarliga ämnen kan naturligtvis behandlas på ett lättsamt vis men då krävs det att det görs med både hjärta och hjärna något denna film saknar.

Filmen har några få roliga scener, en bra skådespelarensemble (bortsett från Henry Golding, jag har sett mer karismatiska fiskar i kyldisken hos ICA-handlaren än den skådisen), Emilia Clarke i huvudrollen och ett juldekorerat London är alltid en bonus trots avsaknad av snö. I övrigt hade inte denna sockersörja något att erbjuda.

Regi:Paul Feig

Betyg: 3/10

Men in Black: International (2019 USA)

I unga år råkar Molly se MIB agenter i aktion och gör allt i sin makt för att bli antagen till den hemliga organisationen. Till slut lyckas hon och skickas till Londonkontoret där hon paras ihop med den något oansvarige agenten H. De två blir inblandade i en komplott som i vanlig ordning hotar hela planeten och kanske universum.

I den fjärde filmen i serien om MIB har man skippat Tommy Lee Jones och Will Smith till förmån för Chris Hemsworth och Tessa Thompson. Inget fel på de tidigare skådisarna men filmen känns lite fräschare med nya ansikten och det är inget fel på samspelet mellan Thompson och Hemsworth. Filmen som sådan duger för en titt med halvslöa ögon men jag tycker nog att den här filmserien kändes överspelad och klar redan med film två i serien. Första rullen präglades av en sense of wonder vilket helt saknas i uppföljarna. Man harvar på med lustiga rymdvarelser och actionscener och verkar tycka att det räcker och det gör det för stunden men det blir inte speciellt minnesvärt. Bruksfilm för att fylla ut tiden på ett lättsamt vis och inget mer.

Regi:  F. Gary Gray

Betyg: 5/10

Peters friends (1992 Storbr)

peters-friends-movie-poster-1992-1020196464Ibland ler lyckan och ödet även mot en sådan som mig. Under Shakespearetemat föll det sig som så att Kenneth Branagh var aktuell både som skådis och regissör. Jag kom då att tänka på att det vore trevligt att se om hans film Peters friends från 1992. Ett par veckor senare gick filmen på SVT och det var med viss förväntan jag slog mig ned i tv-soffan.

Det är nog tjugo år sedan jag såg den här filmen som handlar om Peter som bjuder in sina forna universitetsvänner under en nyårshelg. Det blir en något kaotisk helg på det känslomässiga planet och så mycket mer behöver nog inte sägas om filmens handling. Det första som slog mig var vad gamla alla blivit. Då filmen har välbekanta skådsiar som Branagh, Thompson, Laurie och Fry märks det i deras ansikten att åren gått. Jag hade en bild i huvudet på hur de ser ut idag och inte deras utseenden för över tjugo år sedan. Jag blev lite sorgsen när jag tänkte på hur tiden flyger fram. Turligt nog är då filmen allt annat än sorgsen. Peters friends är en lättsam bagatell som iofs tar upp en och annan allvarlig fråga om krossade ambitioner och hur livet inte alltid riktigt blir som man tänkt sig. Allvarligheten till trots så ordnar sig det mesta för de gamla vännerna, åtminstone för stunden.

Skådisarna och dialogen håller hög klass, ibland kan filmen slå över och blir lite smålarvig men det kan jag leva med. På det hela var det en angenäm upplevelse även om jag fick en tänkeställare över hur tiden obönhörigt flyter fram.

Regi: Kenneth Branagh

Betyg: 7/10

Saving Mr.Banks (2013 USA)

images-179194Walt Disney har i flera år haft ett begär (kan nog inte beskriva det med ett bättre ord då karln i närmaste är manisk i sin iver) att få filma boken Mary Poppins. Anledningen till att han vill filmatisera berättelsen om om guvernanten med magiska krafter är att hon lovat sina barn och ett löfte till barn bryter man inte (stön). Det går inte som Disney tänkt sig,  författarinnan P.L Traver vägrar att låta sin historia filmas. När hon kommer på ekonomisk obestånd inser hon till slut fakta och antar Disneys erbjudande mot att hon får ha ett ord med i produktionen. Travers reser till USA för att övervaka manusarbetet som blir en stormig historia. Parallellt med denna handling får vi även följa författarinnans barndom i Australien och får svaret på gåtan om varför hon är så motvillig att sälja sin historia.

Jag hade mina dubier innan jag såg filmen det ska erkännas. En BOATS film om produktionen av Mary Poppins gjord av filmbolaget Disney? Kan det bli annat än sockersött och förljuget? Det var inte mycket som talade för den här filmen mer än Emma Thompson i huvudrollen och då hon inte gör så mycket film nuförtiden var det bara att bita i det sura äpplet som mot alla mina förväntningar visade sig vara välsmakande om än aningens sockrigt i smaken.

Tom Hanks är bra i rollen som Disney även om jag inte tror en minut på det porträtt som filmen presenterar för oss tittare. Du blir inte filmbolagsdirektör genom att vara en skrockande mysfarbror med blöta ögon men ok jag hade inte förväntat mig något annat. Emma Thopson visar för vilken gång iordningen (?) vart skådespelarskåpet ska stå. Hon äger hela filmen, minsta min, frasering, blick ja hon är en fröjd att skåda. Den stora överraskningen är dock Colin Farrell i rollen som Travers far även om han för vilken gång i ordningen (?) spelar en charmig slarver. Skildringen av Travers barndom är det som griper tag i mig som tittare.

Trots en hel del sötsliskighet finner filmen mot alla odds en plats i mitt hjärta. Partierna i Australien är kanske filmens bästa delar och det är en gripande historia. När man hamnar i nutid är kanske inte filmen lika dramatisk men desto mer underhållande då fighterna mellan de artige och tillmötesgående Disney och den bitska Travers får mig att sitta och småle. En film där mina negativa förväntningar kom på skam. Trevligt!

Regi: John Lee Hancock

Betyg: 7/10

Nanny McPhee och den magiska skrällen (2010 Storbr)

Mamman Isabelle i familjen Green har det inte lätt: Hennes man är inkallad, de tre barnen mer eller mindre håller på att riva hemmet då de tillbringar dagarna med att bråka, hennes arbetsgivare är dement och till på köpet försöker hennes opålitlige svåger få henne att sälja gården. Turligt nog är Nanny McFee i antågande och då brukar problem av den här sorten lösa sig.

Det är ganska skönt att slappna av med en genuint trevlig och oförarglig film efter allt slafs och klafs som pågått på den här bloggen den senaste veckan. Nanny McPhee och den magiska skrällen är en filmisk bagatell och absolut inget mästerverk men det är en mysig  bagatell och känner man för något sådant och har lite barnasinne kvar passar filmen ypperligt. Det hjälper också till att man har ganska många bra skådisar.Främst då Emma Thompson sminkad till oigenkännlighet i rollen som Nanny McPhee. Maggie Gyllenhaal, Ralph Fiennes, Ewan McGregor, Rhys Ifans och Maggie Smith dyker också upp i filmen i både små och stora roller. Vill man ha en mysstund så är det bara att ladda tekannan och duka fram lite skorpor och marmelad.

Regi: Susanna White

Betyg: 6/10

Last chance Harvey (2008)

last-chance-harveyAv en slump börjar Harvey som är i London på sin dotters bröllop tala med Kate som arbetar på Heathtrows flygplats. De båda är inte nöjda med sina liv, Harvey har fått sparken och Kate tillbringar dagarna i telefon med sin mamma. Livet har passerat dem och det blir nog inte bättre än så här. Samtalet mellan Kate och Harvey kan kanske ge de båda en andra chans i livet.

Det här är en s.k feelgood film och man kan inte bli annat än lite glad när man ser ser den. Det som skiljer den lite från övriga filmer i denne genre är att den är ganska lågmäld samt det suveräna skådespelarparet i huvudrollerna. Filmen rullar på i ett makligt tempo men blir aldrig tråkig, se den gärna en liten kulen höstdag och livet känns ljusare.

Regi: Joel Hopkins

Skådespelare: Dustin Hoffman, Emma Thompson m.fl

Betyg: 8/10