Rötmånad (1970 Sverige)

Rötmånad eller What Are You Doing After the Orgy? som den först hette i England innan den fick det mer modesta namnet Dog days är en märklig kreation. Tanken är nog att det ska vara en rolig skröna men jag upplevde den mer som en tragisk historia som var helt utan både sans och vett på flera plan.

Assar har flyttat till sommarstugan med sin 17-åriga dotter Anna Bella. Hans fru Sally försvann för fyra år sedan och Assar antar att hon är död. Plötsligt dyker hon upp efter att ha simmat från Stockholm och flyttar utan vidare förklaring in i sommarstugan. Assar verkar inte bry sig speciellt mycket om vad frun sysslat med eller varför hon försvann utan ett spår. Han är i stället glad att hon är hemma igen, åtminstone till en början. Då han är en man helt utan ryggrad låter han frun styra och ställa i allt så han protesterar inte när Sally beslutar sig för att öppna en bordell i sommarstugan med dottern som lockvara och hon själv som huvudattraktion. Klart att det kommer gå åt helvete.

Som sagt märklig film det här. Komedi? Tragedi? Jag vet inte, Rötmånad är fullsmockad med knepiga scener, ett märkligt manus, konstiga människor och dratta på ändan humor, det sistnämnda står Carl-Gustaf Lindstedt för. Det enda jag är fullständigt säker på är att en film som Rötmånad inte skulle kunna göras idag – tanken svindlar.

Om man ser till skådisarna är det en ganska så stabil trio i huvudrollerna Carl-Gustaf Lindstedt, Ulla Sjöblom (som verkar ha en fasligt massa tänder i käften) och Ernst Günther men i Jan Halldoffs regi agerar de alla tre mycket mycket märkligt. Det fjärde huvudrollsinnehavaren , dottern Anna Bella, spelas av det inte helt obekanta Christina Lindberg. Rötmånad var tydligen hennes filmdebut och hon är inte med för sina skådespelartalanger om man säger som så. Lindberg har några få repliker och hennes medverkan går mest ut på att stirra storögt samt att visa brösten. Lindberg  verkar dock ha utvecklat en viss självinsikt under årens gång då skådisen säger att hon inte sett värst många av sina filmer då hon misstänker att de inte är speciellt bra.

Hur man ska bedöma en film som Rötmånad är svårt. Den är inte bra men tillräckligt märklig och annorlunda vilket gör att den sticker ut och jag lär inte glömma filmen i första taget. Rekommendabel? Absolut inte men ändå på något bakvänt vis sevärd. Jag kör på en feg 4:a i betyg.

Regi Jan Halldoff

Betyg: 4/10

Badjävlar ( 1971 Sverige )

Berättelsen är signerad Lars Molin som brukar skriva ihop ganska underhållande historier om landet vi lever i . Den här gången rör det sig om konflikten mellan sommargästerna (badjävlarna) och invånarna i en liten kommun vid östkusten. De kapitalstarka direktörerna och köper upp mark och hus i kommunen och de styrande anpassar sin politik allt mer efter sommargästerna då de drar in pengar till kommunen. Huvudpersonerna i dramat är en kommunist som kämpar mot utvecklingen med näbbar och klor, en desillusinerad socialdemokrat (de fanns redan på den här tiden) som försöker att kompromissa fram lösningar men finner sig allt mer insyltad i stadens etablissimang samt Ernst Günther i rollen som den koleriske direktören och sommargästen Sjöstrand. Om sanningen ska fram är det nog Sjöstrand som är filmens stora behållning.

Vart Molin har sina sympatier är inte svårt att förstå och jag delar dem. Det jag däremot inte delar är Molins sätt att framföra sina åsikter. Lite subtilitet hade inte skadat. Filmen känns både daterad och naiv speciellt mot slutet av berättelsen när kommunisten avslutar filmen med ett brandtal på stadens torg hur samhället bör se ut. Fina ord men som sagt naivt. Lägg sedan till Kim Anderzon som får agera posterflicka för vänstern ( ja hon är naken och frimodig ), Bengt Sändt och Finn Zetterholm som i tid och otid framför samhällskritiska sånger så får vi en bitvis underhållande men inte speciellt bra film. Kort och gott en ganska tidstypisk vänstersoppa.Günther är behållningen men annars är det inte mycket att hänga i julgranen eller då det är en sommarfilm; midsommarstången. Som tidsdokument är den dock intressant och speglar ett Sverige där vänstern var lite piggare men samtidigt bra mycket naivare i sin samhällssyn. Det finns en del roliga scener och det är intressant att se hur kommunpamparna sitter och urholkar demokratin ( vilket de fortfarande är ganska duktiga på ) men som helhet blir filmen väldigt spretig. Molins drama Kunglig toilette som berör samma problematik är både kortare och bättre.

Regi: Christian Lund

Betyg: 3/10