Lost soul: The Doomed journey of Richard Stanley’s Island of Dr. Moreau (2014 USA)

10615778_10153110868744115_1156425091_nFilmen The Island of Dr Moreau har jag skrivit tidigare om här. Den brukar ibland dyka upp på listor över världens sämsta filmer vilket jag iofs kan begripa men dålig är den inte däremot lite konstig och märklig. Dagens inlägg handlar om filmens produktion det är en historia som är både rolig, tragisk och helt galen. När jag sett klart dokumentären är jag förundrad över att man överhuvudtaget lyckades göra en film.

Richard Stanley var i början av 90-talet en regissör från Sydafrika som med filmerna Hardware och Dust devil uppnått viss kultstatus. Han hade en ide om att filma H.G Wells roman The Island of Dr Moreau. Bolaget New Line cinema nappade och budgeten låg på kring 8 miljoner $. Efter ett tag började man pumpa in mer pengar i projektet och när skådisar som Val Kilmer (han var en het skådis en gång i tiden) och Marlon Brando blev aktuella gick filmen från att vara en mindre produktion till att bli en storfilm. Filmbolaget började få kalla fötter när det rörde Richard Stanley förmåga att dra ett såpass stort projekt i hamn. Jag ska erkänna att herr Stanley ger ett aningens excentrisk intryck så helt obefogad var nog inte bolagets oro. Efter många turer fick han kicken och man tog in John Frankenheimer som regissör. Ett inte helt lyckat val skulle det visa sig. Stanley smet i väg in i djungeln och besökte inspelningen i smyg maskerad som djurmänniska.

Brando och Kilmer tålde inte varandra. Frankenheimer och Kilmer tålde inte varandra. Man hyrde in 300 hippies och annat märkligt folk som statister, det var sex och drogpartyn. Brando och Kilmer gjorde allt i sin makt för att slippa filma. Brando skrev om manus i syfte att sabotera filmen genom att göra den allt märkligare. Han fick inte med iden att Dr. Moreau skulle vara en delfin men både bisarr sminkning, Mini-me och den beryktade plåtburken kan läggas till Brandos konto. Kort och gott filmproduktionen var en katastrof och det måste nog räknas som ett mirakel att man fick en film att visa för betalande publik.

Vems felet var är svårt att finna då alla skyller på varandra. Brando och Frankenheimer är döda, Kilmer, Perlman och Thewlis är inte med i dokumentären så allas synpunkter har inte kommit fram. Dokumentären försöker å andra sidan inte att skuldbelägga någon. Den berättar storyn från början till slut utan några pekpinnar vilket nog inte behövs, berättelsen talas s.a.s för sig själv.  Lost soul: The Doomed journey of Richard Stanley’s Island of Dr. Moreau är i sin form en ganska ordinär dokumentärfilm med folk som blir intervjuade mixat med klipp från filmproduktionen men det är en fascinerade historia som är väl värd att ses gärna då i kombination med den färdiga produkten.

Regi: David Gregory

Betyg: 7/10

The Island of Dr Moreau (1996 USA)

a95994m4i8qThe Island of Dr Moreau är baserad på boken med samma namn av författaren H.G Wells. Edward Douglas har störtat med sitt plan i havet men räddas i sista stund av ett skepp. Fartyget är på väg mot en avlägsen ö med förnödenheter där man också dumpar av Edward. På ön har den forne nobelpristagaren Moreau (Brando) isolerat sig för att i lugn och ro från omvärldens blickar experimentera med att framställa hybrider mellan människor och djur. Moreau driver ett terrorvälde över öns människodjur tillsammans med sin assistent Montgomery (Kilmer). Edward hade inte kunnat anlända vid ett sämre tillfälle. Moreau och Montgomery är psykiskt instabila samtidigt som upproret jäser bland öns hybrider.

Egentligen är det inget större fel på filmen. Den har en obehaglig atmosfär, storyn är intressant och filmen skulle nog kunna vara både skräckinjagande och spännande. Vidare har man en en ganska stark ensemble: Marlon Brando, Val Kilmer, David Thewlis och Fairuza Balk. Men någonstans går det fruktansvärt fel i arbetet med filmen. Starten var inte den bästa då filmbolaget kickade regissören Richard Stanley och stoppade in John Frankenheimer. 

Island of Dr. Moreau (1996) Marlon Brando

Den främsta anledningen till filmens sammanbrott får nog trion Kilmer, Brando och regissören Frankenheimer lastas för. Kilmer hade tydligen ett mindre sammanbrott då hans fru passade på att begära skilsmässa när filminspelningen startade i Australien. Man kan konstatera att skådespelarens mentala tillstånd lyser igenom i tolkningen av sin karaktär. Kilmer är kort och gott bara konstig. Än konstigare är Brando. Så fort karln är i bild blir det komedi och jag är övertygad om att hans hans tolkning av Moreau tjänat som inspiration till Dr Evil i Austin Powers filmerna (Brando har även en alldeles egen Mini-Me i filmen). Vill man se Brando med en plåthink på skallen är dagens film ett måste. Frankenheimer får ta en del av skulden då han uppenbarligen inte var rätt man att hålla dessa skådisar i schack samt att han tydligen skrev om stora delar av manuset.

13

The Island of Dr Moreau är ett perfekt exempel på hur något som ser bra ut på pappret går åt fanders när det ska realiseras En anledning är att djurmänniskorna många gånger blir komiska istället för skräckinjagande. De kanske skulle ha varit mer människor och mindre djur eller tvärtom nu kan jag inte riktigt ta de på allvar med ett och annat undantag. Frankenheimer har glömt bort att det är ”less is moore” som gäller. Helt oäven är inte filmen då jag får mig en hel del goda skratt under färden.

Härom månaden kom det en dokumentär om filminspelningen troligtvis en mycket intressant film som absolut ska ses så fort tillfälle ges.

Regi: John Frankenheimer

Betyg: 4/10