Den vidrige Herr Honka (2019 Tyskland)

Ofta brukar det klagas på svenska namn som utländska filmer får men i fallet med Der Goldene Handschuh (Den gyllne handsken) slår det svenska namnet Den vidrige Herr Honka originaltiteln med hästlängder för man (jag) blev sugen att se filmen så fort jag såg namnet trots att jag inte hade en susning om handlingen.

Herr Honka torde vara en av de mest miserabla figurer jag stött på i filmens värd. Honka är halt, missbildad, troligen lätt förståndshandikappad samt ganska så kort i växten. Han har ett jobb som svetsare och varvar sin fritid mellan baren Den Gyllne handsken och sin sunkiga vindsvåning. Då och då lockar han hem slitna prostituerade till sitt hem med löfte om fri sprit och av och till slår han ihjäl dem och styckar liken. Honka  gömmer likdelarna i lägenheten och skyller stanken på sina grekiska grannar. Om det inte vore som så att filmen bygger på verkliga händelser skulle jag med viss tvekan kunna klassa den som en mycken svart komedi då Herr Honka (älskar det namnet då det låter som något Staffan Westerberg skulle kunna hitta på) känns alldeles för osannolik för att finnas i verkliga livet.

Filmen har mötts av både bu och bä. En del finner rullen rolig (?) andra finner den vara motbjudande själv vet jag inte vad jag ska tycka. Det jag däremot vet är att det är en film som inte släpper taget om en när man väl har sett den. I nästan två veckor har jag gått och funderat över Herr Honka och hans liv – man kan fundera på muntrare saker. Filmen är en studie över mänsklighetens värsta sidor och Herr Honka är en vidrig figur samtidigt blir han på något bakvänt vis ömkansvärd. Har är ful som stryk, alkoholiserad och dras med div funktionshinder, även om det bär mig emot så kan jag inte låta bli att tycka synd om honom trots hans handlingar. En märklig film som gav mig mycket motstridiga känslor.

Miljöerna är slitna och skitiga, människorna likaså. Det är m.a.o ingen vacker film men om man är sugen på ett besök i tyska slumkvarter under 70-talet torde denna film ligga bra till. Rekommendabel? Kanske men det är nog inte en film för alla och absolut inte för fredagsmyset.

Regi: Fatih Akin

Betyg: 8/10