Rogue one (2016 USA)

rogueone_onesheeta_1000_309ed8f6Om man ska titta på Star wars filmerna i kronologisk ordning är denna film nummer fyra i ordningen. Sedan Disney köpte rättigheterna till Star wars universumet har man hitintills sett till att prångla ut en film om året och det verkar inte finnas något slut. En av cheferna på Disney hävdade att ingen nu levande person kommer få se slutet på Star wars sagan, tanken svindlar!. Snacka om att suga på en filmisk karamell.

Rogue one utspelar sig i glappet mellan de två första trilogierna och här handlar det om att rebellerna ska finna ritningarna till dödsstjärnan. Man har nämligen fått information om att detta megavapen innehåller ett dolt konstruktionsfel men för att hitta bakvägen in till förstörelsen av vapnet måste man som sagt knycka ritningarna som naturligtvis är väl bevakade.

Jag kanske inte är rätt person att bedöma denna film då jag inte är överdrivet förtjust i Star wars. Filmerna är i sina bästa stunder helt ok men inte så mycket mer. Rouge one startar som ett avsnitt av tv-programmet Packat och klart på speed. Berättelsen flänger och far kring hela galaxen och personer och planeter passerar i snabb revy. Det är inte svårförståeligt men intrycket blir hafsigt och splittrat.

Ingen av filmens rollfigurer är speciellt intressanta och det är ganska talade att historiens mest intressanta person är en robot – det säger ganska mycket om hur mycket jag bryr mig om hur det går för de inblandade. Å andra sidan vet jag ungefär hur det kommer att sluta då den första dödsstjärnan sprängdes i bitar redan 1977. Rouge one är en milt underhållande film men på det stora hela är det ett jaha.

Enda gången jag blev känslomässigt berörd var när de hiskliga cgi versionerna av Carrie Fisher och Peter Cushing dök upp. Då sträckte jag lite på mig i soffan, gnuggade ögonen och undrade om filmens producenter sett filmen innan premiären för det var bland det jävligaste jag sett i filmväg – åtminstone i en film med en prislapp på 200 miljoner dollar.

Regi: Gareth Edwards

Betyg: 5/10

 

Zulu (2013 Sydafrika/Frankrike)

1010911_nl_zulu_1390464437594Det hör inte till vanligheterna att se film från Sydafrika nu är filmen inte helt 100% Sydafrikansk. Zulu är gjord i samproduktion med Frankrike och man har ett par mer kända ansikten i huvudrollerna, Bloom & Whitaker.

Dottern till en berömd rugbyspelare hittas söderslagen i en park. Fallet får högsta prioritet hos polisen. Samtidigt försvinner en stor del barn som bor i kåkstäderna de fallen inte lika högprioriterade. Har man sett en och annan deckare vet man som tittare att de här två fallen har gemensamma nämnare. Lösningen på brotten finns i landets blodiga historia.

Det kanske beror på de nya miljöerna men jag gillar den här filmen. Klyschorna finns där t.ex med det omaka deckarparet, den ene sliten den andre en ambitiös polis, men Zulu är så långt ifrån en komedi man kan komma så det är ingen ”Buddyfilm” i den bemärkelsen. Filmen har en svärta som jag gillar och berör områden i Sydafrikas politik som är intressanta. För att ta ett exempel: Tydligen så benådades de flesta av apartheidregimens råskinn något som gör att en av poliserna som är färgad arbetar under en chef som tidigare hade som levebröd att plåga den svarta majoriteten. Det är detaljer av detta slag som gör filmen lite mer intressant än en vanlig deckare. Det ger en känsla av en ödesdiger stämning om och kring miljöerna poliserna arbetar i.

Låt nu inte Orlando Blooms närvaro avskräcka er. Han är helt ok i rollen som den slitne snuten Brian Epkeen och hans medverkan vägs mer än väl upp av Forest Whitaker närvaro som Brians partner Ali Sokhela. Sokhela är en intressant karaktär som döljer sina inre demoner väl. Zulu är en klart sevärd kriminalfilm att betyget inte blir högre beror på att fallets lösning var lite svag men å andra sidan uppskattas alltid en shootout med hagelbössa – men det hade kunnat gjorts med mer finess.

Regi: Jérôme Salle

Betyg: 7/10

3 x Keanu Reeves

Keanu Reeves hör verkligen inte till mina favoriter i skådespelarskrået. Han är en ganska usel skådis som saknar både karisma och talang.  Märkligt nog så stör jag mig inte nämnvärt på honom. Jag noterar att han deltar i filmen och rycker lite obekymrat på mina axlar. Det kan bero på att han är så intetsägande att jag knappt märker av honom. Han smälter in i bakgrunden och kan bäst liknas vid en statist eller kuliss. Av en ren slump råkade jag i snabb takt se tre filmer med honom i huvudrollen. Fråga mig inte varför – outgrundliga är herrens vägar.

Man-of-Tai-Chi-PosterMan of Tai chi: En lovande kampsportare, Chen Lin-huhar finansiella problem. Hans mästares tempel är i stort behov av en renovering och pengar behövs för att restaurera byggnaden. Reeves spelar en skrupellös affärsman som arrangerar illegala fighter och får ögonen på den unge atleten. Med löfte om pengar lockar Reeves Chen att delta i matcherna. Det är bra fighter men historien saknar nerv. Chens motståndare är lika karaktärslösa som Reeves så filmen blir mest en rad fighter som staplas på hög inför den oundvikliga slutkampen mellan vår hjälte och Reeves. Filmen är f.ö Reeves regidebut.

Regi: Kenau Reeves

Betyg: 4/10

constantine2Constantine: Än en i raden av filmer som är baserade på en serietidning. Tidningen heter Hellblazer och huvudpersonen är John Constantine, en privatdeckare som sysslar med paranormala fall. Handlingen har förflyttats från London till LA och Constantine är mörkhårig istället för blond i filmversionen. En del seriefans rasade men jag fann filmen vara helt ok. Visserligen är inte Reeves lika cool som sin förlaga och han spelar sin karaktär sömngångaraktigt men det är en del snygga effekter, ok story (även om tvisten i slutet av filmen är bättre i serien) och bra skådisar i övriga roller tex Rachel Weisz,  Pruitt Taylor Vince samt Tilda Swinton och som bonus Peter Stormare i rollen som Djävulen. Lättsam underhållning och en tv-serie är på gång vad jag hört.

Regi:Francis Lawrence

Betyg: 6/10

street_kings_2008_5156_posterStreet kings. Baserad på ett manus av James Ellroy som verkat ha sålt samma story två gånger till Hollywood då Street kings är förvillande lik Dark blue med Kurt Russell i huvudrollen. Det handlar om en korrupt polis som har än mer korrupta chefer men under filmens gång utvecklar han ett samvete vilket ställer till med problem. Keanu Reeves och Chris Evans i samma film gör inte direkt att karismamätaren slår i topp men filmen duger gott i genren korrumperade snutar i LA. Men jag rekommenderar Dark blue istället som är snäppet bättre beroende på att Russell har huvudrollen.

Regi:David Ayer

Betyg: 6/10

Bloodsport (1988 USA)

bloodsport-posterJag har inte sett speciellt många filmer med Jean-Claude van Damme (JCVD), kanske en handfull, men när Movies-noire skrev om Bloodsport fick jag ett sug efter att stifta en närmare bekantskap med ”The Muscles from Brussels”. Frank Dux (JCVD) har anmält sig till en illegal kampsportsturnering i Hong-kong för att hedra sin gamle läromästare. På plats blir han god vän med en amerikansk fighter, inleder en kärleksaffär med en journalist som ska skriva om turneringen, är jagad av ett par klantiga amerikanska poliser som vill återbörda honom till hemlandet (av något oklara skäl) samt ska försöka vinna hela turneringen m.a.o den gode Dux har mycket att stå i.

Redan i de första scenerna anar jag vad det rör sig om för sorts film. I ett träningsmontage får man se de olika tävlanden träna inför den kommande turneringen. När tävlingens färgade deltagare presenteras skuttar han likt en apa upp i ett träd iklädd endast höftskynke för att krossa kokosnötter med sina bara händer inser jag är det bara att sätta sig till rätta i soffan och förbereda sig på en spännande resa in i kalkonernas värld. När jag ser Bloodsport vandrar mina tankar till Åsa Nisse filmerna för den här filmen har ungefär samma kvalitéer som filmerna om den famöse smålänningen. Dåliga skådisar, skrattretande repliker och samtidigt fruktansvärt underhållande. Fightingscenerna är bra och det är nog den anledning man ser en film av detta slag resten är uselt, ja riktigt uselt. Van Damme kan knappt formulera en mening (här kommer jag att tänka på Astrid Lindgrens ”klassiker” där främst barnskådisarna desperat kämpade med att komma ihåg sin repliker ) och filmen fyller med lätthet årskvoten för lustiga ansiktsuttryck. Men som sagt mycket underhållande men kanske inte på det sätt filmens producenter hade tänkt sig. Som extra bonus har Forrest Whithaker en roll i filmen och om ni undrar så är det inte han som klättrar i träd. Tilläggas bör att om JVCD resterande filmer fyller samma höga underhållningskvot lär jag definitivt se fler filmer av denna dåliga skådespelare.

Regi: Newt Arnold

Betyg: 4/10

Species (1995 USA)

tumblr_lq9a58ta3f1r1ctvuo1_400En grupp vetenskapsmän tar emot signaler från yttre rymden. När dessa dechiffieras ser man att det är ett recept på en varelse dvs ett främmande DNA. Man föder upp varelsen som växer i en rasande fart. Då man valt att mixa den främmande DNA sekvensen med mäskligt DNA ser varelsen till det yttre ut som en människa – ja närmare bestämt supermodellen Natasha Henstridge. Varelsen rymmer och har ett enda mål -att reproducera sig och därigenom ge en öppning i manus för att visa supermodellen näck. För att fånga in monstret så sätts ett specialstteam ihop bla med en person som har/får psykiska krafter när manuset kräver det.

När man berättar om projektet för de som ska jaga rätt på varelsen informeras de att man valde kvinnligt DNA för att hon skulle bli mer foglig. Och där blev det dags att än en gång pausa i filmen backa för att se om jag verkligen hörde rätt vilket jag naturligtvis tyvärr gjorde. Det är Sir Ben Kingsley som yttrar denna stupida mening. Om jag var skådis och speciellt om jag hade ett Sir framför mitt namn hade jag troligen lämnat in en protest vid den repliken men Kingsley behövde väl sina pengar. Mer sanningsenlig hade repliken varit om Kinsley sagt: ”Vi gjorde varelsen till kvinna då Natasha Henstridge var villig att visa sig näck bara hon fick tillräckligt bra betalt”.

Species har en och annan god idé ska erkännas och H.R. Giger (Alien) står för monsterdesignen. Framförallt är det ett litet annorlunda sätt att invadera vår planet. Tyvärr är filmen inte riktigt lika bra som sin story troligen då man ville ha valuta för pengarna och visar upp Henstridge naken i både tid och otid. Mer slafs och mindre sex tack. Men en film med Kingsley, Michael Madsen. Forest Whitaker och Alfred Molina är  inte fy skam.Den var inte speciellt tråkig bara lite sådär halvkorkad. Naturligtvis finns det uppföljare men de passar jag.

Regi: Roger Donaldson

Betyg: 4/10

The Last stand (2013 USA)

The-Last-Stand-Official-PosterArnold Schwarzeneggers comeback till filmens värld är något jag väntat länge på. Då han inte obekant har sysslat med politik det senaste decenniet har hans kroppshydda lyst med sin frånvaro på den vita duken. Nu är han tillbaka och är inblandad i inte mindre än sju (!) filmer om man ska tro IMBD. Schwarzenegger är inte en bra skådis (om jag ska vara riktigt ärlig är han ganska usel) men han besitter en charm och karisma som få, något som gör att jag blundar för hans tillkortakommanden.

The Last stand har ett upplägg som jag personligen är mycket förtjust i. Berättelsens hjälte som är tvungen att försvara sig mot en övermäktig fiende, krångligare än så behöver det inte vara. Det har gjorts tidigare t.ex De sju samurajerna, Straw dogs och Night of the living dead och finalen i Skyfall för att nämna några filmer med liknande grundhandling och det kommer att göras igen men jag tröttnar aldrig på konceptet. Här är fienden en mexikansk knarkbaron som flyr från häktet och sätter fart mot den mexikanska gränsen i en bil som med lätthet kör ifrån alla förföljare. Till sin hjälp har han en mindre arme som bokstavligen rensar undan alla hinder på vägen. Där man tänkt passera gränsen ligger den lilla staden Sommerton Junction. Staden har en sheriff och tre biträden och är inte ens ett noterbart hinder för skurken och hans anhang men vi tittare vet bättre då stadens sheriff spelas av Schwarzenegger.

Det märks att Schwarzenegger har saknat att stå framför kameran. Trots sin ålder (blir 66 i år) verkar han vara pigg som få. Nu gör han inga Tom Cruise rusningar eller otroliga stunts i filmen, något som känns bra då actionscenerna är någorlunda anpassade till Arnies ålder och den karaktär han spelar. The Last stand infriar mina förväntningar och krånglar inte till det i onödan. Det är rak och enkel action med en del ”skämt” som gör att jag skrockar förnöjt i soffan m.ao skämt som egentligen är ganska dåliga men passar bra in i genren då de sprider en viss trevnad. Häftigast tyckte jag bilscenerna var då knarkbaronen bränner genom polishinder och kör ifrån helikoptrar.

I birollslistan har man skrapat ihop ett skönt gäng. Harry Dean Stanton som vresig bonde, Peter Stormare är underhållande som lätt skruvad karaktär (någon förvånad?), Luis Guzmán som feg vicesheriff och Forest Whitaker tackar jag aldrig nej till. Klart sevärd film och jag väntar ivrigt på Schwarzeneggers kommande filmer.

Regi: Kim Jee-Woon

Betyg: 7/10

The Experiment ( 2010 USA )

Filmen är en amerikansk nyinspelning av en tysk film, Experimentet 2001, som var baserad på en bok som i sin tur baseras på ett riktigt experiment, The Stanford experiment. Det experimentet gick ut på undersöka hur människor beter sig i fångenskap.

Travis (Brody) behöver pengar till en resa och tar ett erbjudande om att delta i ett experment mot betalning. En grupp män isoleras och delas upp i två grupper, fångar och vakter.  Vakterna som leds av Barris (Whitaker) kommer snabbt i konflikt med fångarna och experimentet spårar ur men det kommer ingen och avbryter försöket som nu blivit en fråga om liv och död för fångarna.

För att göra historien mer spännande måste man ta till mer eller mindre osannolika och ologiska förklaringar vilket gör att jag sitter mest och irriterar mig. Upplösningen är en uppvisning i mental härdsmälta i sitt försök att förklara hur experimentet kunde gå fel. Brody och Whitaker spelar sina roller väl men de får kanske en för dominerande roll i dramat vilket gör att de övriga fångarna och vakterna till största delen får agera statister till huvudpersonernas konflikt. Jag har faktist svårt att finna något större engagemang i filmen. Man kan kanske få sig en funderare över det mänskliga psyket men så mycket mer är det faktiskt inte. Den tyska versionen är aningen bättre men bara aningen.

Regi: Paul Scheuring

Betyg: 4/10

Repo men ( 2010 usa )

Remy arbete går ut på att återta konstgjorda organ som inte betalats i tid. Om innehavaren dör vid återhämtandet spelar inte så stor roll då förtaget som styr organhandeln har lagen på sin sida. När Remy efter en olycka får ett nytt hjärta och får svårt med betalningarna får han sina forna kollegor efter sig.

En god ide som tyvärr blivit till en lite småtråkig och halvkass film. Det hade kunnat bli en spännande historia i stil med t.ex Jagad men filmen tar tyvärr aldrig fart. Visst är det spännande ibland men startsträckan i filmen är alldeles för lång. Filmakarna försöker vara seriösare än vad de klarar av och vi får lite amatörfilosofi och moraliska diskussioner istället för den spännande film Repo Men skulle kunnat vara.

Regi: Miguel Sapochnik

Skådespelare: Jude Law, Forest Whithaker

Betyg: 4/10

Panic room (2002)

panicroomNyskilda Meg (Jodie Foster) har flyttat till ett nytt hus. Huset är utrustat med ett s.k ”panic room”, ett rum som är omöjligt att bryta sig in i. Redan första natten för de nyinflyttade besök av inbrottstjuvar men Meg låser in sig och dottern i husets panic room. Problemet är att det som tjuvarna vill ha finns i samma rum, som grädde på moset har dottern diabetes, insulin och socker finns på andra sidan dörren….

Vi vet hur det ska gå men vägen dit är riktigt spännande. Filmen är en kamp mellan de tre inbrottstjuvarna och mamman som blir alltmer desperat. Man skulle kunna tro att det skulle bli långtråkigt då större delen av filmen utspelar sig i ett par rum men dramat tar hela tiden nya vändningar. Det som hjälper till är dels de mycket bra skådespelarna Jared Leto samt Forest Whitaker (Foster gör vare sig till eller ifrån tycker jag) samt regin av Fincher. Det är minst sagt fantasifulla kameraåkningar i huset vilket kanske kan kännas lite överdrivet ibland men underhållande är det, ända till slutet.

Regi: David Fincher

Skådespelare: Jared Leto, Forest Whitaker, Jodi Foster m.fl

Betyg: 8/10