Ghost story (1981 USA)

Ett grupp äldre gentlemen(?) har en liten klubb där de sitter och skrockar tillsammans om kvällarna. De berättar historier, dricker whiskey och verkar ha det ganska så mysigt tillsammans. Att samtliga medlemmar plågas av mardrömmar  skulle de aldrig erkänna för varandra, speciellt inte då mardrömmarna rör en gömd och glömd hemlighet i herrarnas förflutna. När så en av klubbmedlemmarna dör i något som verkar vara ett anfall av total förvirring och hans son dyker upp i den lilla staden börjar saker och ting hända. De ser ut som att något i de äldre herrarnas förflutna har vaknat till liv och är ute efter hämnd.

Filmen Ghost story är baserad på boken med samma namn av författaren Peter Straub. Han är kanske mest känd för allmänheten som Stephen Kings samarbetspartner i böckerna The Black house och The Talisman. Straub har dock skrivit ett antal läsvärda berättelser på egen hand b.la Ghost story, Shadowlands och den mycket obehagliga novellen Blue rose.

Filmens största nackdel är nog att har man läst boken så känns filmen ganska så tunn  futtig och urvattnad. Det är en småryslig och inte helt ointressant historia men med tv-films känsla över sig trots att det var en biofilm när det begav sig. De äldre gentlemännen är bra i sina roller och där kan man återfinna b.la Fred Astaire och John Houseman. Hur man tänkte när man castade Craig Wasson i rollen som den återvändande sonen vet jag ej men bra skådis är han i vart fall inte utan känns helt malplacerad i filmen. Speciellt ryslig är inte filmen men handlingen är intressant och miljöerna, en småstad och bitande vinter funkar alltid för mig så helt oangenäm var inte titten. Min rekommendation är att man läser boken istället.

Regi: John Irvin

Betyg: 5/10

Annonser

Easter Parade (1948 USA)

Easter-Parade-1948-MGMJag startar musikalveckan med att toppa direkt med Fred Astaire och Judy Garland i filmen Easter parade. Don får problem när hans danspartner Nadine väljer att hoppa av deras samarbete. På en bar och lätt på lyran plockar Don upp Hannah och erbjuder henne att bli sin nya danspartner. Att dansandet utvecklas till kärlek bergriper man snabbt men helt okomplicerat är det inte. Har Don kommit över Nadine och kan Hannah dansa?.

Jomen visst, det här var en trevlig liten gräddkaramell. Färgglatt, härliga dansnummer och lättglömda melodier m.ao allt man kan önska sig av en musikal. Astarie är filmen stora behållning, vilken fart han har i fötterna! Öppningsnumret Happy easter/Drum crazy hör nog till min favoritscen i filmen tillsammans med Ann Millers (Nadine) steppfrossa i numret Shakin’ the Blues Away. Garland gör det hon ska men som sagt Astarie äger. I ett dansnummer börjar man av någon anledning köra Astarie  i slowmotion något jag aldrig tidigare sett. Det filmiska greppet gav en surrealistisk lyster över dansen och det kändes bara märkligt. Jag kan inte riktigt förklara varför men det blev lite obehagligt då det inte passade in i filmen. I övrigt har jag inget att invända mot sång och dansscenerna. Musiken som är skriven av självaste Irving Berlin är trevlig men lättförglömlig.

Easter parades svaghet är kanske historien som är ganska tunn. Egentligen är storyn en ursäkt för att visa upp Garland, Astaire och Miller när de dansar och sjunger. Visst finns där en kärlekshistoria men den känns ganska ytlig och ljummen. Slutet ger intryck av att vara en aning ihoprafsat och kom lite hastigt på. Jag fick en liten ”jaha är det redan slut känsla”. Om man som jag uppskattar dans, klara färger och lite sekelskiftes glamour är Easter parade klart sevärd- en film att se och bli glad av även om det är en bagatell.

Det var Sofia som rekommenderade filmen och vad hon tycker om den hittar ni här. Med lite tur sitter hon på en massa information om fenomenet easter parade och delar med sig av denna.

Regi: Charles Walters

betyg: 6/10

De