Gangs of London (2020 – Storbr)

Det skakar till rejält i Londons undre värld då man finner Finn Wallace mördad. Finn var nämligen en sorts ordförande för den undre världen och var den som såg till att allt flöt på utan några större konflikter mellan de olika gängen i storstaden. Hans son Sean axlar nu sin fars mantel och är av en helt annan kaliber. Sean stänger ned all kriminell verksamhet och kommer inte starta upp något innan hans fars mördare hittats. Hans agerande gör att temperaturen mellan gängen ökar och allt riskerar att bokstavligen explodera.

Då jag gillar kriminalfilmer/serier om organiserad brottslighet vart jag intresserad och ett par avsnitt in i serien var jag rejält fast. Redan i första avsnittet reagerade jag på att serien var ovanligt våldsam och slagsmålen höll en avsevärt högre kvalitet än vad jag var van vid att se på film. Med det menar jag att de är snyggt filmade och har en koreografi som känns mer genomtänkt än bara två personer som pucklar på varandra. Detta fick sin förklaring då det är Gareth Evans som står för manus och regi. En regissör som brukar leverera.

Gangs of London kan vara rörig till en början innan man fått pejl på alla personer och deras agendor. Ett tag känns det som att så fort en dörr öppnas så kliver det in en ny rollfigur i handlingen. Serien har en himla massa berättartrådar som iofs hänger samman men det tog ett tag innan jag fick klart för mig hur allt hängde ihop. Det är kurder som är i konflikt med turkar, resandefolk som jagas av danska lönnmördare, poliser som jobbar undercover och börja tappa greppet, gangstrar från Nigeria och en hel del fler folk som alla har en eller annan ond plan.

Om man vill kan man se serien som avslutad men det finns en del trådar som hänger löst efter sista avsnittet. Vad jag förstått har serien fått grönt ljus för en fortsättning och om Gareth Evans är med på tåget hänger jag definitivt på för detta var riktigt bra. Höjer dock ett varningens finger då det är en riktigt våldsam serie där man inte backar för att visa både det ena och det andra.

Regi:Gareth Evans bla

Betyg: 9/10

Även Sofia har sett denna serie.

Apostle (2018 Storbr)

Regissören Gareth Evans är nog mest känd för sina The raid filmer, han har även gjort det bästa segmentet i den starka skräckantologin V/H/S 2. Dagens rulle Apostle är en knepig film som jag inte riktigt får grepp om.

Den plågade f.d predikanten Thomas tar sig an ett uppdrag som verkar dödsdömt redan från start.  Han ska infiltrera en sekt som isolerat sig på en ö. De har kidnappat hans syster Jennifer och kräver nu en lösensumma för att släppa henne. Nu vet inte Thomas om systern lever och vill inte betala stålar för ett lik så han måste först lokalisera systern innan det blir tal om någon lösensumma. Klart att det skiter sig på stört. Sektledaren Malcolm har alerta spioner och han inser att en infiltratör i sina led.Det är inte längre en fråga om Thomas blir upptäckt utan när.

Detta är en film som blir allt märkligare ju längre speltiden går. Till en början är det en thriller som är riktigt rafflande och filmen håller spänningen vid liv ända tlll finalen.  Det som gör att jag börjar undra över Evans tankevärld är dels att filmen vid några tillfällen exploderar i scener som skulle få en fantast av Saw filmerna att hoppa högt av glädje. Det är rejält slafsigt. Vidare vandrar berättelsen sin egen lilla väg och blir till slut något som troligen kan beskrivas som en korsning mellan skräck och fantasy. Det är ingen mysfilm då miljön är både grå och skitig och en känsla av hopplöshet hänger över hela historien. Vår hjälte skänker inte heller mycket hopp. Han spelas av Dan Stevens och om jobbet var att spela sliten sköter han detta med bravur. Thomas ser så tärd ut att jag bekymrar mig över att han ska trilla ihop när som helst.

Bortsett från de sista tio minuterna som mest påminner om en final skriven av Stephen King i sina sämsta stunder lyckas Evans att hålla ihop sin historia väl trots alla märkliga utflykter. Vad man än tycker om rullen så ska den åtminstone ha credit för att den vågar ta ut svängarna ganska rejält och jag hade åtminstone inte en susning vilken väg berättelsen skulle ta. Filmen rekommenderas men med brasklappen att det kanske inte riktigt är en fredagsmysfilm.

 

Regi: Gareth Evans

Betyg: 7/10

 

 

V/H/S 2 (2013 USA)

11171092_800En privatdeckare med något dubiös moral har i uppdrag att lokalisera en försvunnen student. Tillsammans med sin assistent hittar de studentens bostad och bryter sig in i huset. Fastigheten verkar vara tom men i vardagsrummet står det en massa tv-apparater som visar myrornas krig samt högar med videoband. Medans privatdeckaren söker igenom huset efter svar vart studenten befinner sig börjar hans assistent titta på banden.

Upplägget är desamma som i förgångaren. Videoband, brusande tv-apparater, found-footage och en handling som ramar in berättelserna som visas på videobanden. V/H/S var lite av en besvikelse då historierna pendlade från att vara bagatellartade till lite småtrista. Då är det desto trevligare (om man nu kan uttrycka sig så om en skräckfilm) att kunna konstatera att uppföljaren är desto bättre.

Tre av de fyra historierna är klart godkända, det enda svaga kortet i kvartetten är filmens sista avsnitt ” Slumber Party Alien Abduction”.  Jag tror titeln förklarar vad det rör sig om. De övriga berättelserna är i sina stunder riktigt rysliga. Vi får bla träffa en man vars ögonoperation lyckas lite väl bra då han får se saker som man ska vara tacksam över att man slipper. Film nummer två handlar om en man som stöter på en hysterisk kvinna under en cykeltur i skogen. Oförståndigt nog pinnar han inte på utan stannar. Den bästa filmen rör sig om ett tv-team som lyckas tjata sig till att få filma hos en sekt som förbereder sig för det kommande paradiset. Oturligt för tv-teamet har sektledaren beslutat sig för det är dags att öppna portarna till paradiset samma dag som de kommer för sin intervju.

Första berättelsen var ryslig, nummer två var originell i sitt anslag av ett välbekant tema och den tredje storyn var både obehaglig och spännande. Synd bara att den sista storyn inte riktigt höll måttet men som sagt en klart godkänd rysarstund om man nu inte har något emot handkameror och den s.k found footage genren.

Regi: Gareth Evans m.fl

Betyg: 7/10