Bondtema: On her Majesty´s Secret Service ( 1969 Storbr )

När Connery hoppade av startade Broccoli och Saltzman jakten på en ny Bond. Man plockade ut ca 100 stycken skådespelare man kunde tänka sig i rollen som 007 och började sedan beta av den långa listan. Timothy Dalton fick tidigt ett erbjudande men han kände att han var för ung. Roger Moore var båda producenterna intresserade av men han var bunden till tv-serien Helgonet. När man nästan hade enats om John Richardson så blev Broccoli imponerad av australiensaren George Lazenby och erbjöd honom kontrakt på sju (!) Bondfilmer. Lazenby tackade ja till rollen och man började filma trots att han inte skrivit på något kontrakt.

Mycket nära att bli den nye Bond.

Nu var det äntligen dags för On her Majesty´s Secret Service ( OHMSS ) att bli filmad. Två gånger tidigare hade man skjutit på produktionen. Den var tänkt att filmas efter Goldfinger men då man lyckats komma överrens med McClory kände producenterna att det var bäst att passa på att filma Thunderball  innan han började bråka igen. Efter Thunderball passade inte vädret för OHMSS då miljön till stora delar utspelar sig i ett vinterlandskap så det fick bli You only live twice istället. OHMSS ingår i den s.k Blofeld triologin, de andra filmerna är You only live twice samt Diamonds are forever. I alla tre filmerna spelas Blofed av olika skådespelare och triologin har filmats i okronologiskt. OHMSS är tänkt att vara den första, följd av You only live twice för att avslutas med Diamonds are forever. Därför är det lite förvirrande att Blofeld inte känner igen Bond i OHMSS, han hade träffat honom ansikte mot ansikte i You only live twice . Först hade man skrivit in en plastikoperation för Bond i manus, vilket även passade bra att förklara skåderspelarbytet, iden skippades och man körde bara på utan några närmare förklaringar.

George Lazenby som 007.

Med risk att låta pretantiös skulle man kunna beskriva OHMSS som en tragedi i två akter med ett litet komiskt mellanspel. I den första delen av filmen försöker Bond spåra upp Blofeld. Under sitt sökande träffar han en kvinna, Tracy, som han förälskar sig i och det blir t.om tal om giftemål. Tracys far som är ledare för en stor kriminell organisation hjälper sin blivande svärson att hitta Blofeld. Spåren pekar mot Schweiz där en viss greve Bleuchamp driver en ensligt benägen forskningsklinik, som visar sig vara proppfull med skönheter från världens alla hörn. Bond åker dit maskerad som släktforskaren sir Hilary Bray för att försöka avslöja vilka sinistra planer Bleuchamp (som naturligtvis visar sig vara  Blofeld) har,  samt att gå till sängs med så många kvinnliga patienter som möjligt. Bond som Sir Hilary i Blofelds näste är en av de roligare episoderna i Bondserien. Lazebys röst dubbades då hans dialekt inte lät övertygade som snobbig släktforskare. I filmens sista del är det nästan action non-stop. Bond flykt från Blofeld och den efterföljande jakten hör till höjdpunkterna i hela serien om James Bond.

Salavas som Blofeld - hur håller karln i cigaretten egentligen?

Jag sticker inte under stol med att OHMSS  är definitivt den bästa Bondfilmen och anledningarna är många. För det första har man lyckats få ihop en bra skådespelarensamble. Diana Rigg som spelar Bonds blivande fru Tracy är en av de bättre bondbrudarna hon har faktiskt en personlighet, något som många av Bonds damer saknar. Blofeld som gestaltas av Telly Savalas är briljant i rollen, här har vi en skurk som är fåfäng, äregirig, smart och fysiskt farlig, han  backar inte för att aktivt delta i jakten på Bond och har inga skrupler för att nå sitt mål (jag har heller aldrig sett någon hålla i cigaretter så coolt som Telly i filmen). Kort och gott en skurk av rang. Blofelds medhjälperska Irma Bunt (ständigt dessa tyskklingande namn) är en obehaglig typ som misslyckas  med att dölja sin ondska bakom ett falskt leende. Lazeby är visserligen inte någon stor skådis, han är inte dålig men det är långt till Connerys klass. Däremot vill jag påpeka att med Connery i huvudrollen hade vi fått en helt annan film som troligtvis inte alls haft samma tyngd och spänning. Lazenbys Bond blir rädd, visar känslor och slåss för sitt liv och det mycket brutalt. OHMSS är nog en av de brutalare filmerna i serien. Timothy Dalton eller Daniel Craigs versioner av James Bond är nog de skådespelarna som kommer närmast Lazenbys gestaltning av 007.

Diana Rigg som Tracy. Hon var känd från tv-serien Avengers där även Honor Blackman hade en roll.

Regissören Peter Hunt jobbade som klippare på You only live twice, han slet som ett djur för att få den filmen färdig i tid och ”belönades” då med regissörsjobbet till nästkommande bondfilm. Hunts verkar ha en känsla för bildkomponering, det finns många scener i OHMSS som skulle bli läckra planscher. Helikoptrar som landar och anfaller i motljus, Blofelds scener med Bond, 007 när han går nedför en trappa till ett kasino ja, ögonblicksbilderna från filmen är många. Blofelds högkvarter Piz Gloria är för övrigt det snyggaste skurknäste i alla Bondfilmerna, en orgie i sextiotals design och heltäckningsmattor.  Man kan besöka Piz Gloria idag om man vill och har råd. Byggnaden som ligger på en bergstopp är idag en restaurang som kan ta emot ca 400 gäster.

Piz Gloria - Blofelds högkvarter.

I OHMSS har Q inte speciellt stor roll, han är inne för ett kort samtal med M. Bond använder sig nästan inte alls av Q:s tekniska hjälpmedel, undantaget är en bärbar kopieringsmaskin. Däremot får vi se mer av M som har fler scener än brukligt tillsammans med Bond. B.la får vi veta att M har en passion på att samla fjärilar. Vi får även besöka Bonds arbetsrum för första gången.

Charmtrollet Irma Bunt

Soundtracket är mycket bra, titelmelodin är instrumental och är ett dramatiskt och ödesfyllt tema som går igenom hela filmen. Att det är bekymmersamt för Bond förstår man då det är klockor och timglas som visas i förtexterna, man kommer direkt i rätt stämning att det är en ödesmättad bondfilm. Duke Ellingtons fina We have all the time in the world  finns även med i filmen. I förtexterna har även klipp från tidigare bondfilmer lagts in, det är som att producenterna är lite ängsliga och verkligen vill övertyga tittarna att vi har kommit rätt, nämligen till en Bondfilm.

En annan sak som visade på producenternas oro för den nye Bond var att man drog sig i det längsta att presentera Lazenby som Bond. Detta reklamtrick kan möjligtvis slagit fel och fick den effekten att folk inte hade vant sig vid Lazeby när det var dags för filmens premiär. Tilltaget startade även ryktet att Broccoli/Saltzman inte riktigt trodde på den nye Bond och ville av den anledningen hålla honom hemlig. Det sistnämnda stämde inte alls då Lazeby faktiskt fått erbjudande om att göra sex filmer till i serien och man väntade bara på att han skulle skriva på.

007 som fisken i vattnet även om han är "förklädd" som släktforskaren Sir Hilary.

Att Lazenby inte hade skrivit på kontraktet än berodde på att hans agent rådde honom att inte göra det. Anledningen? Agent och spionfilmer var på väg att bli omodena enligt Lazenbys agent. Tyvärr, för Lazenby, lyssnade han på sin agent och Bondserien tog en annan inriktning. Vi kan leka med tanken att Lazenby skrivit på: Ingen Moore som Bond och den sista filmen med Lazenby skulle då ha varit For you eyes only. En intressant tanke. OHMSS spelade inte in lika mycket pengar som sina föregångare men den gick inte med förlust, långt därifrån. Lazenbys dåliga omdöme kombinerat med lite halvängsliga producenter kan vara anledningarna att det kommit upp så många olika rykten varför den bara blev en film med George Lazenby. Hans vidare karriär blev b-filmer och tv-serier. Det var nu dags för Broccoli och Saltzman att än en gång leta efter ny Bond.

På ålderns höst lär Lazenby troligen ångra en del karriärval. åtminstone ett.

OHMSS är i det närmaste en perfekt bondfilm, den har själ, dramatik är otroligt snygg, bra soundrack och kan stoltsera med en skurk och Bondbrud som hör bland de bästa. Det  blir tio stycken välsmakande martinis som serveras av en både rörd och skakad Bond.

 

Bästa replik: Blofeld till Bond när hans cover som Sir Hillary avslöjats:

Respectable Baronets from the College of heralds do not seduce female patients in clinics.

Nästa vecka: Diamonds are forever