Efter att ha sett den nya Star wars filmen och efter att ha läst om de sex tidigare filmerna hos bloggkollegorna Fiffi, Henke och Jojjenito började en ohälsosam tanke gro: Var verkligen The Phantom menace, The Clone wars och Revenge of the Sith så dåliga? Jag hade faktiskt inte sett filmerna sen de gått på bio. Att sedan sitta och strö kommentarer kring sig om hur dåliga filmerna är när man inte sett de på ett decennium är inte det att ta sig vatten över huvudet? Man kan faktisk ändra sig i både smak och tyckande – åsikter i är inte huggna i sten. När jag var barn åt jag inte sill – det gör jag nu bara för att ta ett exempel på hur smaken kan ändras. Tyvärr lockade jag in mig själv i fördärvet och tillbringande dryga sex timmar med något som måste beskrivas som bland det sämre jag sett – åtminstone om man tar hänsyn till de resurser filmmakaren hade tillgodo.
Att skriva om hur usel denna trilogi är lika onödigt som att piska en död häst. Filmerna har iofs oförtjänt höga betyg på IMBD men jag undrar om det inte är Lucas som anställt massa folk som sitter och boostar filmernas betyg. Intressantare är att försöka begripa hur det kommer sig att filmerna är så dåliga. Trilogin hade en budget på över 300 miljoner $, kompetenta skådisar (med ett och annat undantag) samt erfaren personal. Egentligen är det inget större fel på själva storyn och man har med en hel del bra karaktärer och coola scener men någonstans har det gått fel.
Den första trilogin (del IV – VI) funkar ganska bra. Nu är jag inget jättefan av Star wars men jag kan begripa varför de tre första filmerna blev ett fenomen. Jag begav mig ut på nätet och det krävdes ingen Sherlock Holmes för att begripa hur allt hängde samman. Den första Star wars filmen är hoprafsad av massa idéer från andra filmer och serier från Lucas ungdom och är redan -77 en nostalgitripp. En tilltalande sådan ska tilläggas men det räcker inte som förklaring. Allt pekar på att det tydligen var Lucas fru som räddade filmen från att bli ett magplask. Ju mer man läser inser man att Lucas inte har/hade någon som helst insikt över vare sig dramaturgi eller mänskliga känslor (hade han inte lyssnat på sin fru hade filmen tydligen mest handlat om robotar). De övriga två filmerna var det andra som regisserade men när frun lämnade Lucas för en glaskonstnär mellan del V och VI började det gå utför (Ewoker?). Hon var dock med och klippte sista filmen men hur mycket Lucas lyssnade på henne förtäljer inte historien.
Kanske var det som så att Lucas innerst inne visste att det inte var hans förtjänst att filmerna blivit en sådan succé. Kan det vara som så att detta plågade leksaksfabrikanten sena nätter medans hans exfru förlustade sig med en glaskonstnär? Det kanske är så enkelt att del I -III är en desperat mans försök att visa världen att han minsann kan själv? Om det likt filmerna varit en saga hade naturligtvis de nya filmerna överträffat de gamla men nu blev det tvärtom och Lucas bevisade en gång för alla att han bör syssla med leksaker och inte filmer. Det finns ingen att skylla på än Lucas då han drar hela lasset själv manus, regi och produktion och avslöjar därmed sin inkompetens.
Mitt största problem med de nya filmerna är inte all CGI, Hayden Christensen eller Jar Jar Binks utan att de är regisserade av en individ som inte förstår sig på människor. Det förklarar troligen valet av Binks och Christensen för i Lucas universum är troligen Binks rolig och Christensen en duktig skådis.
Resultatet blev att jag fick tillbringa sex timmar tillsammans med en man som försökte bevisa något han inte är nämligen en bra filmmakare. Att Lucas däremot är en duktig affärsman ska man inte sticka under stol med. Elaka tungor hävdar att han gjorde om den ursprungliga trilogin av den anledningen att de då per definition blev nya filmer och exfrun inte kunde ta del av framtida inkomster sant eller inte, men det är smart drag om man nu är lagd åt det hållet.
Regi: George Lucas
Betyg: 1/10 på alla tre filmerna.
Det blev ett långt inlägg men jag har alltid hyst ett stort intresse för glaskonst. På fredag blir det en trevlig film istället och då är det ett nytt år så jag passar på att önska alla läsare och bloggkollegor GOTT NYTT ÅR.
Den fjärde filmen om Indiana Jones utspelar sig på 50-talet och filmens McGuffin är en kristalldödskalle som ryssarna vill åt. Äventyret tar Jones till Sydamerika där han återser sin gamla kärlek från den första filmen Marion. Hans medhjälpare i detta äventyr är ynglingen Mutt som spelas av Shia LaBeouf.
FILMITCH 