The Vanishing (2018 Storbr)

1900 försvann tre fyrvaktare spårlöst från ön Flannan där de arbetade. The Vanishing, alternativt Keepers säger sig ha inspirerats av detta mysterium. Tre män fraktas ut med båt ut till en fyr där de ska jobba i sex veckor.  Det går bra till en början men efter en storm hittar de en låda och en till synes död man vid stranden. Innehållet i lådan kommer att ställa saker på sin spets mellan de tre männen och lådans rättmätiga(?) ägare som snart kommer besöka ön i jakt på låda och saknad besättningsman.

Det här filmen gav mig en sanning och en gåta. Sanningen är att skådisen Gerard Butler är som klippt och skuren till att spela fyrvaktare. Redan i första scenen när Butler uppenbarar sig i helskägg och kappsäck nickar jag och tänker för mig själv ”här har vi en rejäl fyrvaktare som kan sitt jobb”. Gåtan är varför man överhuvudtaget ville göra filmen. Är det ett drama om hur folk kan bli ovänner? Är det en thriller om skumma typer mot fyrvaktare? Är det en film och skuld och moral? Filmen vill kanske vara något av allt ovanstående men lyckas inte med något.

”Jaha så kan det gå” var min tanke när filmen var slut – vare sig mer eller mindre. Jag gillade miljöerna och skådisarna var bra men jag tror nog att jag hellre fördrivit tiden med någon bra dokumentär om fyrvaktarnas vardag för det enda som var intressant i filmen var beskrivningen av deras vardag med att putsa glaset i fyren och fånga krabbor.

Regi: Kristoffer Nyholm

Betyg: 3/10

Annonser

RocknRolla (2008 Storbr)

rocknrolla-movie-poster-2008-1020413370Innan Guy Richie for till Hollywood och gjorde halvtrista actionfilmer producerade den brittiske regissören faktiskt några filmer som var riktigt bra bla Snatch och Lock stock and two smoking barrels. RocknRolla håller inte samma klass som ovan nämnda filmer men det är i vart fall en underhållande skröna om skumma fastighetsaffärer, stulna tavlor, ryska maffian, en försvunnen rockstjärna och som vanligt en hel del korkade kriminella individer.

Filmens stora behållning är nog rollistan som formligen kryllar av duktiga skådisar: Idris Elba, Tom Wilkinson, Tom Hardy och Mark Strong för att nämna några. En invändning skulle kunna vara att regissören med denna film nu mer eller mindre filmat ungefär samma grundstory tre gånger men det är inte första gången det görs i filmhistorien . Jag kan hålla med om kritiken men samtidigt är det fruktansvärt underhållande och jag tröttnar aldrig på dessa individer som tror sig vara smartare än vad de egentligen är och ställer därmed till det för sig i jakten på snabba stålar. Lägg till rapp dialog, roliga kameravinklar och en viss absurd humor så är jag nöjd åtminstone för stunden.

RockenRolla är som sagt inte lika bra som de tidigare nämnda filmerna, en anledning är att den inte har samma frenetiska tempo. Känslan av att Richie av och till går lite på tomgång finns men på det stora hela är filmen ok och det är aldrig fel att se en film som har Tom Hardy i rollistan även om rollen är liten.

Regi: Guy Richie

Betyg: 6/10

Olympus has fallen (2013 USA)

olympus-has-fallen-poster1För att spinna vidare på gårdagens tema med korkade filmer så kan jag lika gärna beta av en till när jag ändå har farten uppe. Intresset för den här rullen var iskallt men ödet kan ha en och annan överraskning i bagaget. Det var filmkväll med Lunkan och Mats och dagens film kan sägas vara en kompromiss. Jakten föll bort då Lunkan konsekvent vägrar se filmer där de inte talar engelska och Black rock föll bort då Mats vägrar se skräck kvar blev då Olympus has fallen. Så kan det gå.

Nordkoreanska terrorister tar över vita huset och kidnappar presidenten. De har inte räknat med den f.d secret service agenten Mike Banning som likt John McClane (minus usel dialog) plockar terroristerna en efter en. Så mycket mer behöver inte ordas om filmens handling.

Egentligen ska jag inte gnälla då jag visste vad det var jag skulle få se. Amerikanska flaggor i motljus, korkade beslut , en massa skjutande, en hedersknyffel till president, en i stort sett osårbar hjälte och allt ramas slutligen in av ett tal om USA:s förträfflighet. Mao precis som väntat. Jag kanske blivit härdad under årens lopp för jag störde mig inte speciellt mycket på allt patriotiskt dravel. Jag undrar bara om amerikanerna själva tror på skiten de vräker ut eller är det lite Jönssonligan stämpel över filmer av det här slaget i USA?  Filmen rullar på och är vare sig spännande eller tråkig.

Skådisarna som hyrts in för att vifta med den amerikanska flaggan är inte fy skam. Angela Bassett, en kortisonstinn Gerad Butler, Aaron Eckhart som president och sist men inte minst Hollywoods alldeles egen Erland Josephson, Morgan Freeman.

Det jag däremot börjar finna lite lustigt med dessa patriotiska filmer är att ju fler filmer jag ser av denna sort desto mer ängslig verkar världens enda supermakt vara. Jag får intrycket av att man desperat försöker intyga sig själv om sin egna förträfflighet och jag börjar undra om inte de här filmerna är någon form av självterapi för ångestfyllda amerikaner som trånar efter fornstora dagar. Hur som helst jag har sett värre filmer men fasar redan inför nästa sittning då vi mycket väl kan komma att kompromissa fram en avsevärt värre film.

Regi: Antoine Fuqua

Betyg: 4/10

Coriolanus (2011 Storbr)

Den Romerske befälhavaren Coriolanus har jagat stadens ärkefiende Aufidius på flykten. Fiender till Coriolanus lyckas baktala honom och den forne hjälten tvingas till landsflykt. Han finner en oväntad bundsförvant i sin gamla fiende Aufidius och tillsammans marscherar de mot Rom.

Under slutet av 80 talet och en bit in på 90-talet stod Shakespeareadaptionerna som spön i backen och kulminerade med Branaghs oavkortade version av Hamlet (såg den på bio och om någon undrar, det var en pärs). Fortfarande dyker det upp  en och annan film som baseras på Shakespears verk vilket jag kan förstå då de flesta av hans pjäser står sig än idag. Coriolanus hör dock till en av Shakepspears mindre kända pjäser och efter att ha sett filmen förstår jag varför.

Det är inget fel på skådisarna som sköter sitt teatrala skådespeleri bra. Det är heller inget fel att Fiennes, som rott detta projekt i hamn, valt att förlägga handlingen i modern tid. I både Richard Loncraines Richard III och Akira Kurosawa Ran utspelar sig handlingen under en annan tid och plats än i pjäserna och det fungerar mycket bra. Det ska erkännas att det stör mig lite att man verkar ha bantat ned orginaltexten lite väl mycket men å andra sidan minns jag fortfarande hur jag halvlåg i biofåtöljerna under visningen av Hamlet med en djävulusisk träsmak så man kanske ska vara tacksam för bearbetningen. Mitt stora problem med Coriolanus är att storyn är trist och oengagerande. Jag kan inte sätta mig in i hur huvudpersonerna tänker och agerar iofs förklarligt då pjäsen bygger på en gammal romersk legend och har i transfereringen från legend till pjäs behållt en del av den romerska moralen och etiken. Känslat av att ”vad det här allt” är ganska påtaglig när eftertexterna rullar. Jag undrar lite vad det var Fiennes såg i storyn som gjorde att all han gick ”all in” i projektet, mig undgår det i alla fall. Fiennes kanske skulle ha funderat både en och två gånger varför pjäsen Coriolanus av Shakespeare är relativt okänd innan han kastade sig in i projektet. Kort sagt filmen känns lika död och ointressant som en kall sejfile.

Jessica tyckte annorlunda och filmen kan man se här om man vill bilda sig en egen uppfattning.

Regi: Ralph Fiennes

Betyg: 3/10

300 ( 2006 USA )

Då Zack Snyder är aktuell i dagarna med sin senaste film Sucker Punch blev jag lite sugen på att se någon av hans äldre filmer. Dawn of the Dead har jag sett sisådär ett tiotal gånger, Watchmen kändes för lång och då jag är inte är något större fan av ugglor så föll mitt val på 300 som jag ville minnas var en ganska bra film. Med facit i hand skulle jag nog ha valt ugglorna istället.

300 utspelas under antiken. Det mäktiga Perserriket anfaller de grekiska stadsstaterna då de vägrar att underkasta sig kung Xerxes av Persien. Spartanerna som är fostrade sedan barnsben i soldatyrket ställer upp med 300 män som utgör kärnan i den lilla arme´som möter den gigantiska persiska styrkan. Filmen bygger på en serie med samma namn av Frank Miller och Lynn Varley. Slaget där spartarnerna hindrade perserna har hänt men då de flesta källor är grekiska så hur och vad som egentligen hände kan säkerligen diskuteras men hur som helst är det en engagerande berättelse på David vs Goliat temat.

Jag ville minnas att jag tyckte filmen var snygg, fartfylld och ganska underhållande. Den fem år äldre Filmitch sitter i soffan och är inte längre lika positivt inställd. Nästan alla vrålar och skriker i filmen vare sig det behövs eller inte.  Gerald Butler som spelar Leonidas, spartanernas kung måste ha fått vilat sina stämband bra länge efter den här inspelningen.  Jag anar att Znyder upptäckte när filminspelningen satt igång att manus inte räckte till en hel långfilm. Varför jag misstänker detta är att merparten av filmen går i slowmotion, när man dricker vatten, när man slåss, när man springer ja allt går i slowmotion. Det skulle vara intressant om någon orkade med projektet att se hur lång filmen egentligen skulle vara om allt gick i normalfart. Till en början ser det tufft och coolt ut när spartarnerna vrålar och svingar sina svärd i slowmotion men efter en stund blir greppet som till en början kändes nytt och fräscht allt mer tröttsamt och filmen glider över till att till bli en parodi. Som grädde på moset har man berikat filmen med en berättarröst som är så pinsamt dålig i både innehåll och utförande, berättaren försöker låta allvarsam men lyckas bara låta överdriven och skrattretande svulstig. däremot är filmen ganska intressant som diskussionsunderlag. Framställningen av spartaner och perser skulle man kunna lägga många timmar på att diskutera. Om filmen är en allegori över det andra Irakkriget vet jag inte men det är också värt att fundera på. Som sagt: Det finns många ganska intressanta aspekter på denna ganska mediokra film.

Regi: Zack Snyder

betyg: 3/10

The Ugly truth (2009 usa)

En lokal tv-station kämpar med dåliga tittarsiffror för att bättra på dessa tar in en ”relationsexpert” som säger sanningar om kvinnor och män på ett minst sagt osminkat sätt. Stationens kvinnliga producent Abby som har kärleksproblem tål inte Mike men när han gör succe´blir det svårt att ge honom kicken. Hon låter dock Mike hjälpa henne med sina relationsproblem för att visa att han har fel i sina teorier. Resultatet blir inte vad de väntat sig.

Detta har man sett tusen gånger innan men är man på humör är det en ganska småtrevlig romantisk komedi som är ovanligt frispråkig för att vara i denna gengre. En film som duger för stunden men glöms lika snabbt.

Regi: Robert Luketic

Skådespelare: Gerard Butler, Katerine Heigl

Betyg: 5/10

Law abiding citizen (2009 usa)

När en familj rånas mördas alla utom pappan. När sedan en av rånarna lyckas förhandla sig till ett relativt milt straff blir pappan naturligtvis upprörd. Han förbereder sin hämnd i tio år och den inkluderar inte bara rånarna utan hela rättssystemet.

En film som börjar mycket bra som ett våldsamt psykologiskt drama med en viljornas kamp mellan åklagaren och pappan. Ju längre filmen går desto mer övergår den till ett överdrivet actiondrama som det går tjugo på dussinet. Slutet är riktigt dåligt rent av pinsamt. Det är också svårt att veta vem man ska heja på på då det inte finns någon som jag sympatiserar med, galen mördar pappa eller streber åklagare, ingen av dessa personer ligger högt i kurs.

Regi: Gary Gray

Skådespelare: Jamie Foxx, Gerard Butler

Betyg: 3/10

Gamer (2009 usa)

Inom en snar framtid kommer en del  människor (av någon obegriplig anledning som aldrig förklaras i filmen) att frivilligt styras av andra människor ung. som the Sims live. Brottslingar kan även ställa upp på ett liknande koncept men då är det Counter Strike som spelas med livet som insats. Har man klarat sig ett antal gånger återfår man sin frihet. Den populäre spelaren Kable är endast en seger från att frisläppas när han förstår att det ligger en komplott bakom upplägget. Kan han fly och rädda mänskligheten?

Den stora frågan är om mänskligheten är värd att räddas då den producerar skitfilmer som Gamer. En total oförmåga att kunna förmedla handlingen på ett vettigt sätt samt usel regi och klippning gör att  jag ordar inte mer om denna skräpfilm utan gör mitt bästa att glömma den.

Regi: Brian Taylor

Skådespelare: Gerard Butler, Michael C Hall

Betyg: 1/10