Unga kvinnor (2019 USA)

Unga kvinnor är tydligen en känd roman som filmatiserats ett antal gånger något som gått mig helt förbi (både romanen och filmerna). Denna version av filmen regisserad av Greta Gerwig hamnade på min radar iom att skådisen Florence Pugh är med.

Filmen blev än mer intressant då skådisarna Saoirse Ronan och Emma Watson stod i rollistan. En rulle med tre av Hollywoods bästa skådespelerskor kan väl inte misslyckas? Jodå om man är en butter man som redan en halvtimme in i filmen totalt tappat intresse för systrarnas Marchs öden och äventyr i 1860 talets USA.

Ytligt sett har jag inget att invända mot filmen. Skådisarna sköter sig fint med det material de har att jobba med tom Meryl Streep i liten roll var bra. Fotot och scenografin var utsökt, musiken trevlig och filmen har en hel del fina scener så man kan ta och fundera över vad som är problemet med rullen?

Jag gillar romantik och drama men för att bli engagerad måste jag bry mig om rollfigurerna och i Unga kvinnor har de noll, nada, zero djup. För mig känns de som ytliga klippdockor som rapar upp förväntade repliker och känslan av att jag kollar in en såpa som har sänts en säsong eller två för mycket är tråkigt nog närvarande. Saker händer på löpande band det är gråt, skratt, pianospel, frierier kryddat med skridskoincidenter och scharlakansfeber och jag bryr mig inte ett dyft hur det går utan intresserar mig mer för vilka lustiga kläder Jo (Ronan) ska ha nästa scen än familjens väl och ve. Att en av rollfigurernas klädval är det mest spännande i en film talar inte till dess favör om man säger som så.

I vanliga fall gillar jag filmer av det här slaget kostymdrama, coming of age samt hjärta och smärta men här tog det som sagt stopp. Jag blev vare sig skakad eller rörd bara uttråkad, tur då att inramningen var såpass snygg.

Filmen började på 5/10 men halkar allt längre ned på betygsstegen ju mer jag tänker på den. Nåja får hoppas att Pugh får roligare saker att göra än att måla tavlor i den kommande Black Widow.

Regi: Greta Gerwig

Betyg: 4/10

Wiener dog (2016 USA)

wiener-dog-posterTodd Solondz senaste film består av fyra historier vars gemensamma nämnare är ett antal miserabla människor som alla är ägare av en tax en s.k wiener dog. Om det är samma hund är lite oklart men det spelar inte så stor roll för berättelserna. Vi får möta en familj där sonen varit cancersjuk och pappan inhandlar en hund till pojken. Mamman är inte överdrivet förtjust i hunden och pappan blir inte så glad när det händer en ”olycka”. I historia nummer två dyker Dawn Wiener från Solondz tidigare film Welcome to the dollhouse upp. Hon tar tillfället i akt och gör ett försök att lämna sitt ganska så gråa och trista liv. Vidare får vi träffa en bitter filmlärare som hoppas att få ett manus godkänt och den sista historien handlar om en bitter kvinna i slutet av sitt liv.

Det låter inte så värst upplyftande men filmen präglas av en nattsvart humor som roar mig. Allt från mammans bisarra hundberättelse i den första filmen till filmens final på en konstutställning är troligen inte rumsren humor men likväl rolig.

Problemet med Wiener dog är att jag inte vet vad regissören vill säga med sin film. Berättelserna har liksom ingen slutkläm utan presenterar bara en rad ynkliga existenser. Filmsegmenten startar i moll för att sedan bli allt mörkare. Kanske budskapet kort och gott är att livet inte är en dans på rosor utan är helt enkelt ganska så eländigt och det är bara att gilla läget. Jag vet inte heller om Solondz haft en tanke med att skildra människor i olika stadier av livet, från barn till pensionär. Möjligtvis för att visa att det spelar ingen roll, gammal som ung, livsångesten finns alltid med oss.

Om jag ska vara riktigt ärlig så ger faktiskt regissören ett par korta glimtar av hopp men de är så korta att man lätt kan missa dessa i malströmmen av allt elände. Jag fann dock filmen vara underhållande och trots allt riktigt rolig på sina ställen. Roligast är det dock att läsa kommentarerna på IMBD från alla dessa aningslösa biobesökare och hundälskare som gått på filmen i hopp om att få se en mysig liten film om en hund. Ett skäl nog så starkt att man bör läsa filmbloggar så man åtminstone får ett hum om vad det är som erbjuds.

Passar på att tacka Henke för tipset.

Regi: Todd Solondz

Betyg: 7/10