Porco Rosso (1992 Japan)

Handlingen i Porco Rosso är förlagd till Adriatiska havet under sent 20 eller möjligtvis tidigt 30-tal. Piloten Porco Rosso bekämpar mot betalning flygpirater som härjar runt i luften. När Porcos plan kraschar bygger han ett splitternytt i Milano med hjälp av den unga tjejen Fio. Så långt är väl allt ok men filmen har en tvist nämligen att Proco Rosso har ett grisansikte, ett resultat av en förbannelse. Något som skavde ganska rejält för mig när jag såg filmen.

Porco Rosso är relativt realistisk och skulle kunna klara sig fint på egna vingar utan grisförbannelser blir jag lite konfunderad varför man valt denna tvist på berättelsen. Ingen i filmen verkar bry sig speciellt mycket över att en grisman flyger ett plan. Ok man kommenterar det men speciellt sensationellt verkar det inte vara. Jag vet att det är en saga men det känns som ett så ganska onödigt tilltag som inte direkt tillför något till berättelsen.

Filmen känns även stundtals lite gubbsjuk då tjejen Fio får en hel del kommentarer om sitt utseende av gubbar som torde vara dubbelt så gamla och det är en del tjat om att hennes röv är för trång i flygplansstolen. Kanske ska man inte inte lägga för stor vikt vid dessa kommentarer men det känns lite unket.

Positivt med filmen är som vanligt animationerna och de härliga medelhavsmiljöerna. Ge mig en internetuppkoppling och jag skulle alla dagar i veckan bosätta mig på Porcos ö. Filmen är i sina stunder smårolig och den har en riktigt snygg scen som visar vart alla piloter hamnar i livet efter detta. Slutligen är det en ganska så fartfylld berättelse som slank ned ganska så lätt men filmen slutar väldigt abrupt. Känslan av att man plötsligt fick slut på pengarna och knöt snabbt ihop säcken (med eller utan gris?) fanns där.

Regi: Hayao Miyazaki

Betyg: 5/10

Min granne Totoro (1988 Japan)

Familjen Kusakabe har flyttat ut på landet för att komma närmare sjukhuset där mamman i familjen är inlagd. Döttrarna Satsuki och Mei är naturligtvis oroliga för sin mamma men de trivs trots omständigheterna bra i det nya huset. Inflyttningen blir desto mer spännande då de upptäcker att en skogsande som de kallar för Totoro bor alldeles intill. Flickorna blir vänner med Totoro som hjälper de två i livets små och (för barn) stora förtretligheter.

Jag kan börja med att konstatera att Mei och Satsuki är två asjobbiga barn som springer skrikandes genom livet och visste jag inte bättre skulle jag tro att mamman är inlagd på en nervklinik (hon är sjuk i TBC). Trots dessa barn så går det inte att stå emot charmen och fantasin i denna film – jag älskar den.

Filmen är en bagatell och det händer inte så värst mycket. Ungarna är oroliga över sin mamma, de städar det nya huset, blir kompis med Totoro som hjälper dem med små och stora problem. Thats it. Det skulle kunna bli tråkigt att se en film där livet liksom bara flyter på men Min granne Totoro har en skön stämning och charm som gör den oemotståndlig i mina ögon. Filmens känns absurd med skogsandar, kattbussar (fast just den är lite ryslig tycker jag) och att ingen direkt verkar reagera att ungarna säger sig ha en skogsande till kompis. Många frågor tornar upp sig i mitt sinne när jag ser filmen som nog kan tolkas på både det ena eller det andra viset, eller kanske inte? Jag blev i alla fall alldeles förälskad i skogsanden Totoro. Han/hon/det (?) är en skön typ som jag hjärtans gärna skulle vilja ha som kompis att bara hänga med.

Det var dock en sak i filmen som satte rejält med griller i huvudet på mig. När Totoro kliver på kattbussen visar dess skylt ”destination sinnessjukhus”. Jag var tvungen att fråga min son om det var en felöversättning vilket det var. Tanken kittlar dock med Totoro på sinnessjukhus.

Om det inte vore för de gapiga ungarna hade det blivit toppbetyg men Totoros charm gör att filmen nästan räcker hela vägen till toppbetyg.

Regi: Hayao Miyazaki

Betyg: 9/10

Nästa film skulle det bli Kikis expressbud men den filmen har jag redan skrivit om här

Laputa slottet i himlen (1986 Japan)

Den unge gruvarbetaren Pazu får se en märklig syn en kväll när han stänger sin arbetsplats, en flicka som svävar ned från skyn. De två blir vänner och tillsammans kommer de fram att Sheeta som flickan heter har något att göra med den mytiska svävande staden Laputa som sägs innehålla ofantliga skatter. Ett halsband i Sheetas ägo kanske visar vägen till staden och tillsammans ger de två sig ut för att hitta Laputa. De är inte ensamma i jakten på staden dels letar militären som leds av den mystiske Muska efter Laputa på jakt efter ny teknik och vapen. En grupp luftpirater som leds av en gammal kvinna i Pippi Långstrump flätor vill också åt stadens eventuella skatter.

Det här var ett rejält lyft från förra veckans film. Det är en fartfylld historia med en hel del rollfigurer jag bryr mig om. Pazu och Sheeta utgör ett bra par i jakten på Laputa och är ett underhållande och lättsamt sällskap. Filmen som sådan är inte mycket mer än en jakt på en McGuffin (Sheetas halsband) men det är historier jag brukar var ganska så förtjust i.

Både teckningar och framförallt musik har hoppat upp ett snäpp. Miyazaki verkar vara förtjust i flygande saker och både Laputa och piraternas luftskepp är snyggt gjorda och av och glömmer jag bort själva filmen och börjar istället glo på alla detaljer i farkosterna. Filmens final är tom lite småspännande och den svävande staden ger mig den där sense of wonder känslan som jag är så barnsligt förtjust i

En trevlig liten film väl värd en titt.

Regi: Hayao Miyazaki

Betyg: 7/10

Nausicaä från Vindarnas dal (1984 Japan)

På Netflix finns (nästan) alla filmer från den japanska filmstudion Ghibli. Klart att jag blev sugen på att se rubbet men efter första rullen vart jag allt lite mindre sugen på detta självvalda projekt.

Ca 1000 år in i framtiden är jordens miljö förstörd. Några människospillror finns kvar men en giftig skog breder ut sig över planeten. Alla försök att stoppa skogen hindras av att den försvaras av gigantiska insekter som går till anfall när människor närmar sig skogen. I vindarnas dal bor prinsessan Nausicaä som har en viss förståelse över jordens nya ekosystem. När en grupp människor hittar ett förintelsevapen att använda mot skogen och insekterna risker detta bli dödsstöten för planeten om inte  Nausicaä stoppar deras planer.

Jag har sett några tidigare filmer från studio Ghibli (om man ska vara petig är denna film gjord innan studion bildades) och gillat de flesta. Detta var trist nog en melodramatisk soppa. Även om jag bortser från det kulturella filter som ibland kan dyka upp i filmer från andra länder (i Japanska filmer kan det ibland visa sig i att jag tycker att folk överreager lite väl mycket) är Nausicaä från Vindarnas dal både rörig i sitt berättande och lite halvtrist. Jag får aldrig upp engagemanget för vare sig berättelsen eller rollfigurerna och trots en hel del snygga scener känns rullen hafsigt gjord. Jag får hoppas på bättre tur med nästa film från studion.

Regi: Hayao Miyazaki

Betyg: 4/10

Kikis expressbud (1989 Japan)

När en häxa fyller 13 år flyttar hon hemifrån för att praktisera sina krafter i en främmande stad. Häxan Kiki hittar en stad som ligger vid havet och flyttar in hos bagerskan Osona. Av en slump hittar hon sitt kall och börjar jobba som expressbud. Ett passande yrke då hon tar sig fram genom stadens gränder på sin flygande kvast.

Om man ser till handlingen så händer det inte så värst mycket mer. Kiki levererar paket, skaffar nya vänner, har lite problem med sin magiska förmåga men allt ordnar sig till slut. Detta är en film som har en stor fördel – den är förbaskat trevlig att titta på. Miyazakis animationer är en njutning se och jag undrar om han inte låtit sig inspirerats av gamla stan i Stockholm när han designat Kikis nya hemstad? Hur som helst känns det som en stor liten stad som är en härlig blandning av äldre europeiska städer.

I filmen är alla mer eller mindre snälla, Kiki är en charmig häxa och hennes katt Jiji står för komiken. En mysig och alldeles underbar film som rekommenderas varmt. Enda abret är att japanskan är ganska så skrikig men å andra sidan dras många tecknade filmer med det problemet att av någon anledning måste en stor del av dialogen gapas fram och helst då med gälla röster. Varför?

Regi: Hayao Miyazaki

Betyg: 8/10