Scream & Scream 2 (1996, 1997 USA)

210509.1020.AOm man gillar skräckfilm torde dessa  filmer av Wes Craven vara bekanta. Den lilla staden Woodsboro skakas av ett bestialiskt mord som snart följs av flera. Det verkar som att den unga tjejen Sidney Prescott är utsedd av mördaren till nästa offer. Kan det månne finnas ett samband mellan mordet på Sidneys mamma som skedde ett år tidigare och de nya dåden? Om så är fallet, är den som dömdes för det mordet oskyldig?

När den här filmen kom tjatade alla om att filmen var sååååå nyskapande. Ptja jag vet inte. Skillnaden var nog mest att Scream var mer välproducerad med bättre skådisar än vad man är van vid inom genren samt att filmen innehåller en hel del metainslag. Just det sistnämnda är något kritiker verkar gå igång på (andra saker kritiker verkar gå igång på är om filmer har musik från 60 och 70 talen samt om det är film som handlar om filmvärlden) för mig gör det vare sig till eller från. Det kan ibland vara en rolig extrakrydda men ibland slår det över och blir bara tramsigt.

Scream har en skön stämning och är som sagt välgjord. Däremot är den inte så värst spännande bortsett från öppningsscenen som är brilljant och upplösningen är faktiskt inte speciellt bra: Nog för att en mördare får vara galen och korkad men någon måtta får det lov att vara.

Scream gjorde succé och naturligtvis kom det en uppföljare. Sidney har nu börjat på Scream_2college. När filmen Stab som baseras på morden i Woodsboro har premiär börjar någon ta folk av daga och än en gång verkar Sidney vara den slutgiltiga måltavlan.

Scream 2 är snäppet bättre än föregångaren. Dels har filmen högre tempo och  är mer spännande. Upplösningen är iofs larvig men mindre fjantig än i Scream. Skådisar och produktion håller hög klass den enda jag inte är så förtjust i är Jerry O’Connell som spelar Sidneys pojkvän Derek, han påminner mest om en bit kött. Jag gillar också man behållit en del karaktärer från föregångaren och utvecklat dessa.

Har man inte sett filmerna är de värda att se men som rena skräckfilmer är de en aning överskattade och så nyskapande som så många hävdar att de är håller jag inte med om. Det finns även två delar till men de är inte speciellt sevärda – tycker jag.

Regi: Wes Craven

Betyg: Scream:  6/10, Scream 2:  7/10

Horns (2013 USA/Kanada)

Daniel-Radcliffe-image-daniel-radcliffe-36613073-350-546I ärlighetens namn var jag kanske inte så upphetsad när jag hörde talas om att man skulle filmatisera Joe Hills bok Horns. Boken var ok men klart den svagaste i författarens produktion. Intresset ökade dock lite när jag hörde att Alexandre Aja skulle stå bakom kameran en regissör som i mina ögon inte än gjort en dålig film (jo jag gillar även Mirrors som funkar bra som skräckfilm). Så det var mer av intresse än förväntning jag tog mig tid att se Horns för att se om Aja skulle lyckas att lyfta boken.

Huvudpersonen i Horns är Ig eller Ignatius som han egentligen heter. Han är lite av en slacker men med täta föräldrar. Igs fasta punkt i livet är flickvännen Merry. Hela hans liv ställs på ända då hon mördas. Det som ställer till rejäla problem för Ig är att han inte minns vad han gjorde kvällen Merry bragtes om livet. Han är huvudmisstänkt och de enda som står vid hans sida är hans äldre bror Terry samt barndomskamraten och tillika hans advokat Lee. Efter en blöt natt vaknar Ig med en fruktansvärd huvudvärk och finner till sin fasa att ett par horn växt ut i skallen (japp jag vet hur det låter). Hornen ger Ig vissa krafter bla att han kan påverka människors agerande samt att folk gladligen berättar sina innersta tankar och önskningar för Ig. Utrustad med nya krafter försöker Ig nu ta reda på vad som egentligen hände den natten hans flickvän mördades.

Bara storyn med ett par horn som växer ut i pannan kan nog få en och annan att se sig om efter något annat men filmen funkar förvånansvärt bra på den biten. Filmens första timme är också riktigt bra. Det är många roliga scener när Ig upptäcker sina nya krafter och folk berättar sina innersta drömmar som naturligtvis inte är speciellt rumsrena. Filmens andra halva blir förklarligt nog desto mörkare när vi får reda på vad som hände den där ödesdigra kvällen och det är här Aja precis som Hill tappar greppet om historien. Det blir för melodramatiskt och jag har lite svårt för Merrys agerande och resonemang som leder till att hon blir någon kombination av offerlamm och frälserska. Hill har i sina böcker en något Triersk syn på kvinnor och jag blir inte riktigt klok på vart författaren vill förmedla. Hatkärlek kanske? I filmen Horns dämpas denna känsla något men istället blir resultatet sockersött och lite smetigt i sina stunder.

Trots detta duger Horns för stunden. Radcliffe i huvudrollen är bra och man hittar David Morse och Heather Graham  i små roller däremot är vare sig Juno Temple eller  Max Minghella i rollerna som Merry och Lee speciellt bra, den förstnämnda för mjäkig den sistnämnda för okarismatisk. Horns innehåller en hel del bra scener som man får tillskriva Aja. Regissören lyckas även väl med att förmedla den där white trash känslan som präglar Hills böcker. Till plussidan hör också ett bra soundtrack,  Heroes av Bowie är aldrig fel. Om jag fått bestämma hade jag hellre sett att Aja gjort Hills NOS4A2 en avsevärt bättre story som torde passa regissören väl.

Regi: Alexandre Aja

Betyg: 5/10

Boogie nights (1997 usa)

Under porrfilmens guldålder (?) får vi följa ett antal personers öden och äventyr. I centrum för historien är den minst sagt välutrustade stjärnan Dirk Diggler (löst baserad på John Holmes).

Filmer av Paul Thomas Andersson (Magnolia, There will be blood) är alltid intressanta och brukar ha bra manus så även fallet med Boogie Nights. Den som som väntar sig mycket naket och porr kommer snabbt att bli besviken istället är den den ganska ömsint och lätt tragisk film om udda människor som finner någon form av gemenskap i en ovanlig bransch. Det är många bra skådespelare med i filmen: Julianne Moore, Mark Wahlberg, Don Cheadle m.fl t.om Burt Reynolds är riktigt bra i rollen som regissören Jack Horner, Anderson verkar ha dammsugit upp halva  Hollywood när han rollbesatte filmen. Väl värd att se och som bonus får man coola kläder och frisyrer åtminstone i början innan handlingen går över till 80-tal med axelvaddar och annat otyg.

Regi: Paul Thomas Andersson

Skåpdespelare: William H Macy, Heather Graham

Betyg: 9/10