The Hunt (2019 USA)

The Hunt såg jag precis innan Filmstaden stängde ned på obestämd tid. Nu finns filmen att se på stream för 189:- spänn. Hur filmbolaget kom fram till den summan vet jag inte men de försöker väl casha in allt de kan.

Filmen skulle egentligen haft premiär förra året men stoppades därför att den sågs för kontroversiell i samband med en skolskjutning. Jag vet inte riktigt hur man resonerade där och då, det enda filmen har gemensamt med skolskjutningar är väl att folk skjuter med ….. vapen. Jag tänker inte försöka förstå moralens väktare utan konstaterar torrt att begripa hur en del folk resonerar kan vara en utmaning.

Hur som helst så handlar The Hunt om 12 personer som kidnappats och finner sig vara byte åt ett gäng rika knösar som jagar dem i skog och mark. Jag trodde att det skulle vara en thriller men fick en komedi som har sina poänger. Ganska snabbt fick jag kalibrera om hjärnan i biomörkret när jag insåg att det var en så kallad svart komedi och det funkade ganska fint men det kan vara svårt att ställa om förväntningarna med så kort varsel.

The Hunt är inte speciellt spännande men däremot rejält blodig på sina ställen. Skådisarna är ok men de är inte mycket mer än karikatyrer även om några stundtals är ganska roliga. Filmen har en del fyndiga kommentarer och situationer samt en bra fight i finalen men sedan är det inte så mycket mer. Omdömet blir som jag brukar skriva när jag hamnar på ett mellanbetyg: Den duger åtminstone för stunden.

Regi: Craig Zobel

Betyg: 6/10

I am mother (2019 Australien)

Mänskligheten har förstört planeten och det verkar vara kört för vår fortsatta existens. I ett underjordiskt komplex lever mänsklighetens hopp om fortlevnad vidare i form av en massa foster som övervakas av en robot. I am mother startar med att roboten väcker ett av fostren till liv. Mother som roboten kallas uppfostrar flickan vars främsta uppgift är att ta hand om de övriga fostren som ska väckas till liv. Så en dag knackar det bokstavligen på dörren och en annan människa träder in i skyddsrummet. Hon har en lite annorlunda version om vad som finns därute än vad Mother berättat.

Inte alls så pjåkigt. Med ganska små medel har man lyckats skapa en någorlunda stabil sf-rulle. Det är inte någon film fylld av action eller explosioner utan det är mer av ett thrillerdrama där man hela tiden sitter och undrar lite över vilken vändning historien ska ta, Bra skådisar Clara Rugaard, Hilary Swank och Rose Byrne som gör Mothers röst. Filmen skulle möjligtvis ha kunnat kortats något, den blir inte tråkig men hade mått bättre av lite högre tempo men den slinker ned ganska så lätt.

Regi: Grant Sputore

Betyg: 5/10

11:14 (2003 USA)

1114_2003I en liten amerikansk småstad vars slogan är ”A nice place to live” (den är aningens bättre än en icke namngiven värmländsk småstad , jag sysslar inte med uthängningar på den här bloggen,som har ”om du bodde här skulle du vara framme nu” som slogan) händer följande saker kring klockslaget 11:14 en helt vanlig kväll: En man får en kropp dumpad på sin bil, en ung tjej dör, en ung man blir av med sin penis, en annan man gör sig skyldig till likskändning och en fjärde man till mordförsök. Hur det kunde gå såhär illa avslöjas under filmens gång som består av fem olika historier som flätas samman och med hjälp av flashbacks lotsas tittaren fram till det ödesdigra klockslaget 11:14.

Den här filmen går i samma anda som filmerna Short cuts , Crash,  Magnolia, Grand canyon m.fl. Dessa filmer har ett berättartekniskt grepp jag oftast uppskattar där slumpen och olika sammanträffanden är berättelsens motor. Ibland kan filmerna kännas lite krystade i sina försök att länka samman olika personers öden men oftast funkar det. Min dotter gillar också genren och brukar kalla dessa filmer för just ödesfilmer ett ganska passande namn tycker jag.

Det jag gillar är just påminnelsen att de handlingar vi utför när vi lever våra liv kan påverka andra i både stort som smått och i en positiv eller negativ riktning. I 11:14 leder resultatet av en enda människas agerande till en massa elände. Trots detta är filmen rolig och skulle nog kunna klassas som en s.k svart komedi. Filmen ger inga gapskratt men jag satt åtminstone med ett flin under filmens gång och förundrades över hur korkade folk kan vara. Ensemblen är inte stor men består av många ansikten som är mer eller mindre kända. Klart sevärd om man gillar genren.

Regi: Greg Marcks

Betyg: 7/10