Holmes & Watson (2018 USA)

Jag vet inte om skådisar läser de manus de får tillskickade eller inte men det är en gåta hur man fick; Will Ferrell ,John C. Reilly, Rebecca Hall, Ralph Fiennes, Rob Brydon , Kelly Macdonald, Steve Coogan och Hugh Laurie att ställa upp i denna sörja. Marcus sa med en tung suck efter föreställningen: Det känns som att rollfigurerna i Stepbrothers fått möjligheten att göra en film” Jag kan inte göra annat än att instämma.

Redan i första scenen börjar det krypa i kroppen på mig när Ferrell (Holmes) och Reilly (Watson) talar med tillgjord engelsk dialekt – något de fortsätter med filmen ut. Skämt annonseras övertydligt innan de sker och man upprepar och drar ut på scener och skämt som inte ens var roliga första gången och både manus och skådisar tramsar runt i 90 minuter. Fanns det ingen på plats som drog i nödbromsen och ställde frågan vad man sysslade med?

Filmen är inte helt körd. En del saker funkar. Dels är slapsticken rolig, jag är svag för skämt av den karaktären och finner det följaktligen roligt när Holmes och Watson ska försöka knöka in en avsvimmad Drottning Victoria i en koffert som ska skickas till Afrika. De tillfällen filmen blir konstig och touchar det bisarra uppskattar jag också men som sagt det är korta tillfällen i en film som känns slappt skriven och producerad men som sagt hur i helvete fick man så många bra skådisar att ställa upp?

Regi: Etan Cohen

Betyg: 2/10

Annonser

Peters friends (1992 Storbr)

peters-friends-movie-poster-1992-1020196464Ibland ler lyckan och ödet även mot en sådan som mig. Under Shakespearetemat föll det sig som så att Kenneth Branagh var aktuell både som skådis och regissör. Jag kom då att tänka på att det vore trevligt att se om hans film Peters friends från 1992. Ett par veckor senare gick filmen på SVT och det var med viss förväntan jag slog mig ned i tv-soffan.

Det är nog tjugo år sedan jag såg den här filmen som handlar om Peter som bjuder in sina forna universitetsvänner under en nyårshelg. Det blir en något kaotisk helg på det känslomässiga planet och så mycket mer behöver nog inte sägas om filmens handling. Det första som slog mig var vad gamla alla blivit. Då filmen har välbekanta skådsiar som Branagh, Thompson, Laurie och Fry märks det i deras ansikten att åren gått. Jag hade en bild i huvudet på hur de ser ut idag och inte deras utseenden för över tjugo år sedan. Jag blev lite sorgsen när jag tänkte på hur tiden flyger fram. Turligt nog är då filmen allt annat än sorgsen. Peters friends är en lättsam bagatell som iofs tar upp en och annan allvarlig fråga om krossade ambitioner och hur livet inte alltid riktigt blir som man tänkt sig. Allvarligheten till trots så ordnar sig det mesta för de gamla vännerna, åtminstone för stunden.

Skådisarna och dialogen håller hög klass, ibland kan filmen slå över och blir lite smålarvig men det kan jag leva med. På det hela var det en angenäm upplevelse även om jag fick en tänkeställare över hur tiden obönhörigt flyter fram.

Regi: Kenneth Branagh

Betyg: 7/10

Tomorrowland: A World Beyond (2015 USA)

Tomorrowland1 ”……gigantisk konservburk med billig ravioli. Kall är den också.” (Fiffis filmtajm)

”….rätt kul och trevlig liten utflykt på upplevelsefronten.” (FLMR)

”Men trots att Tomorrowland är lättviktig……….. kan jag inte bara rakt av såga en film som försöker ingjuta lite hopp och framtidstro” (Rörliga bilder och tryckta ord)

Detta är tre åsikter om dagens film från andra bloggare. Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om den senaste filmen från Disney. Jag pendlade mellan känslor som vämjelse, irritation till att känna att filmen var helt ok och tom i sina stunder smårolig och underhållande.

Tomorrowland handlar om tonåringen Casey som får en mystisk pin i sin ägo. När hon rör vid den förflyttas hon till en plats som verkar vara en utopisk framtid som påminner mycket om vad man kunde läsa om i lite äldre böcker från 50 och 60-talen som försökte sia om kommande dagar. Casey försöker lösa mysteriet och om hon lyckas kan det innebära räddningen för vår planet. Det är en rejält präktig historia det här. Kanske inte så förvånande då det är Disney står bakom projektet. Britt Robertson som spelar Casey är en duktig skådis men då det är en s.k familjefilm är hon irriterade präktig i sina stunder. När Casey börjar leverera visdomsord till sin far som hotas av arbetslöshet vandrar min blick i biomörkret mot nödutgången. Filmen är för lång och finalen en är snyftsoppa som nästan (men bara nästan) är lika utdragen som Naomis Watts avsked till King Kong på Empire State building i Peter Jacksons bedrövliga version. Hur gärna Disney än vill så fäller jag fäller inga tårar utan suckar uppgivet. Hemskt nog kvarstod det en sisådär tio minuter av filmen, jag ångrar att jag inte tog jackan och gick så jag hade sluppit få se ohälsosamt många barn i frälsarroller. Riktigt rysligt.

Om jag bortser (och det är svårt) från dessa fadäser är Tomorrowland helt ok underhållning för stunden. Clooney är rolig som gringubbe och filmen har åtminstone en bra actionscen samt en hel del tillfällen jag kan sitta och skrocka. Själva plotten var helt ok och när man blandar in takyoner i handlingen nickar jag gillade vän av serien (inte filmen) Watchmen som jag är. Jag kanske inte kan kräva så mycket mer av en film från Disney full med snusförnuftiga ungar. Eller för att knycka Fiffis matliknelse: Tomorrowland är som en halvljummen Big Mac man vet vad man får men ångrar lite att man inte tog något annat på menyn när sista tuggan slinker ned.

Regi: Brad Bird

Betyg:4/10