The Mule (2014 Australien)

Ray har ställt till det för sig. Under en resa till Thailand har han motvilligt gått med på att smuggla ett kilo heroin. Metoden han använder sig av är att svälja heroinet i kondomförpackningar. Ray som inte är speciellt smart åker dit i tullen och blir isolerad i ett hotellrum tillsammans med polisen som väntar på att han ska skita ut knarket. Det polisen inte räknat med är att Ray är lika stönig som han är korkad och det kommer bli en lång väntan. På utsidan blir knarkbossen allt mer nervös över att Ray ska skvallra och börja smida planer på hur han ska ska klara sig undan fängelse.

Det låter som en komedi, Mule är dråplig i sina stunder men filmen är mer allvarlig än rolig (och ganska så äcklig vid ett par tillfällen – Ray gör som sagt allt i sin makt för att polisen inte ska få tag på hans knark). Filmen lyckas med att hålla balans mellan komedi och allvar och slår inte för mycket åt endera håll. Skådisarna är bra där Hugo Weaving som polis och John Noble i rollen som den allt mer stressade gangsterbossen sticker ut lite extra. Klart godkänd film från Australien som är värd en titt men man ska kanske inte äta mat samtidigt som man ser filmen.

Passar på att tacka Movies noir för filmtipset.

Regi: Tony Mahony, Angus Sampson 

Betyg: 6/10

Annonser

Cloud Atlas (2012 USA m.fl)

Cloud%20Atlas-0081-20121015-96Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva handlingen i den här filmen. Å ena sidan är den ganska enkel men å andra sidan rymmer filmen ett visst filosofiskt djup. Lennart, ännu en trevlig biografvaktmästare på filmstaden berättade att en del besökare kom ut från salongen som levande frågetecken medan andra inte hade några problem med att hänga med i filmens handling.

Egentligen består Cloud Atlas av sex historier. Vi får ta del av ett antal människoöden som utspelar sig på vitt skilda platser i både tid och rum, allt från 1849 till en avlägsen framtid. Historierna länkas samman med hjälp av föremål, anteckningar och annat smått och gott. Det historierna har gemensamt är att de handlar om personer som står inför avgörande val i sina liv, en del val kan synas triviala andra val kan störta hela samhällsstrukturer. Filmens budskap är kort och gott att våra handlingar påverkar andra människor, vår omgivning och framtiden. Iofs ett ganska simpelt budskap men regissörerna har valt att krångla till det en aning för tottaren i Cloud Atlas i.om att de sex historierna går in i varandra och man klipper vilt mellan tid och rum. Detta gör att det simpla budskapet hamnar i ett perspektiv som gör att man (åtminstone jag) blir en aning filosofisk och får tacksamt nog uppleva den eftersträvansvärda känslan av ”sense of wonder”. Jag hade tur och fann ganska snabbt ledtrådarna som länkade samman de olika berättelserna men om man är en biobesökare som tvunget måste sitta med sin mobil och berätta för omvärlden att man är på bio (och de är många) kan man lätt missa dessa saker och filmen blir då en anings förvirrande.

Regissörerna Tom Tykwer, syskonen Wachowski gör ett gott arbete och trots att Cloud Atlas är tre timmar lång blev den aldrig trist. En annan kul detalj är att man återanvänder skådespelarna i de olika berättelserna. Tom Hanks är t.ex allt från portier till forskare det tog det en stund innan jag kände igen alla de olika skådisarna som dyker upp  i de olika episoderna då europeer har sminkats till asiater i vice versa. Med risk för att låta lite nördig vill jag även lyfta fram klippningen i filmen som var fantastisk och jag undrar lite vart Cloud Atlas tog vägen när man nominerade filmer till årets Oscarsgala men den kanske var för lång för pensionärerna i juryn?

Regi: Tykwer/Wachowski

Betyg: 8/10

Comborecension: Captain America ( 2011 USA )

Än en comborecension på än en superhjältefilm. Nåväl Marcus i kursiv text. Filmen vi var och såg var Captain America och ska jag vara ärlig var inte mina förväntningar speciellt höga. Dels var jag rädd för att det skulle bli för mycket patriotiskt flaggviftande och dels hör inte karaktären till mina favoriter i serievärlden. Är väldigt lättad över det sparsamma flaggviftandet måste jag säga, det finns där men hålls på en uthärdlig nivå. Serien har jag läst men inte i några stora mängder.

Historien utspelar sig under det andra världskriget där Steve Rogers som är utrustad med stort hjärta men klen kropp inte hellre vill annat än att åka till Europa och slåss mot nazisterna men han är helt enkelt i för dålig fysisk form att delta i kriget. När han får ett erbjudande om att delta i ett experiment för att skapa en supersoldat hoppar Rogers villigt på projektet. Försöket att skapa en amerikansk supersoldat lyckas och snart finner sig Rogers som nu tagit namnet Captain America öga mot öga med nazisternas motsvarighet, The Red skull som hotar att förgöra världen.

Jag är mer än nöjd efter att ha sett detta alster. Captain America är underhållande, har berättarglädje och ger mig en äkta matine films känsla. Dialogen är relativt välskriven och jag sitter och skrockar till skämt som egentligen är ganska dåliga men tack vare trevnaden blir de roligare än vad de egentligen är. Skådespelarna är mycket bra i sina roller. Tommy Lee Jones är så där butter som bara han kan vara i rollen som Rogers överordnade. Hayley Atwell spelar den klämkäcke engelska agenten Peggy Carter. Hugo Weaving är lysande i rollen som den ondskefulle Johann Schmidt (The Red skull). Tobey Jones var en glad överaskning när han dök upp i filmen och spelar den ryggradslöse vetenskapsmannen Arnim Zola. Redan här är jag mer än nöjd när det gäller filmens rollbesättning men Chris Evans ÄR Captain America. Evans är väl inte direkt Oscars material men precis som Hemsworth som spelade Thor i våras är Evans klippt och skuren i rollen som demokratins försvarare.

Tyvärr drar kackiga CGI-effekter och ganska oengagerade actionscener när man slåss mot nazisterna ned betyget. Jag saknar ”wow” scener i filmen. Nu blir det bara lite standardfighting mot nazisterna, det är inte speciellt spännande eller spektakulärt vilket var synd för filmen hade potential att bli en riktig höjdare.  Ja, det kändes lite oengagerat och påskyndat ibland. Höjdpunkterna låg snarare hos karaktärernas samspel mellan actionscenerna. Jag får också ta och tillägga att Captain Americas dräkt inte är något mästerverk, den är ganska ful och lite småtöntig.

 Jag gillar verkligen att  man, trots olika regissörer, lyckats skapa känslan av att Captain America utspelas i samma universum som Thor och Iron Man m.fl. Det är inte bara det att man droppar hintar i filmerna utan man har bemödat sig att få produktionerna att såväl visuellt som bildberättartekniskt påminna om varandra. Detta minns jag att jag upplevde som en av styrkorna i Marvels serietidningar på den tiden jag hetsläste dem.   

Sitter man kvar (vi var ensamma kvar som vanligt…nördigt?…döm själva.) till eftertexterna rullat klart belönas man med en kort trailer till nästa års begivenhet: The Avengers och där fick jag min ”wow” upplevelse och har redan nu visualiserat mig med ett stort leende på en biograf nära mig i maj 2012.  Kan förhoppningsvis bli riktigt bra. När det gäller Captain America så fann jag mig underhållen utan att för den skull gå i taket av lycka.

Regi: Joe Johnston

Filmitch: en stark 7/10

Marcus: en svag 7/10

The Wolfman (2010 usa)

När Lawrences bror hittas lemlästad i ett dike återvänder han till barndomshemmet för första gången på många år fast besluten att hitta mördaren. Det visar sig snart att mördaren inte är en människa utan en stor varg. Under en jakt på vargen blir Lawrece svårt skadad men återhämtar sig förvånansvärt snabbt. När det blir fullmåne visar det sig att han nu har blivit en varulv.

Varulvar och vampyrer hör till det tristaste man kan se i skräckfilmsgenren. De är inte speciellt rysliga och väcker oftast någon form av medkänsla vilket gör att spänningen förtas. Det finns dock ett par riktigt bra varulvsfilmer (Dog solidiers, Ginger snaps) till skillnad mot vampyrfilmer där jag inte kan komma på någon. The Wolfman lider av två saker: Dels är den inte speciellt spännande samt att skådespelarna är riktigt usla trots att vi har många kända namn i filmen. Hopkins spelar över som vanligt, Weavling tror att han fortfarande är med i Matrix, Del Toro och Blunt ser bara svårmodiga ut.  Miljöerna är dock snygga men så överdrivna (dimma, mörka hus och leråkrar) att det nästan blir skrattretande. En riktig besvikelse.

Regi: Joe Johnston

Skådespelare: Benicio Del Toro, Anthony Hopkins

Betyg: 3/10