Bride and Prejudice (2004 Indien/Storbr)

Nej jag har inte stavat fel filmen heter faktiskt  Bride and Prejudice men det är en indisk musikalversion av Jane Austins klassiker Pride and Prejudice. I familjen Bakshi har den koleriska mamman Manorama stora problem då hennes fyra döttrar är giftasvuxna men har inte fått en enda karl på kroken. När familjen är inbjuden på bröllop ser Manorama sin chans då britten Balraj och amerikanen William Darcy är där som gäster. Mamman försöker agera matchmaker och det går lite halvdant då hennes dotter Lalita och Darcy  ständigt tjafsar. Dottern tål inte Darcy som i ärlighetens namn är ganska dryg och verkar mest lägga sin tid på att tala om hur illa det är i Indien. Kanske passar den amerikaniserade Mr. Kohli bättre eller varför inte den charmanta Wickham? Det blir många fnurror på kärlekstrådarna innan allt är löst. Hela kärlekssoppan är dessutom i sedvanlig ordning paketerad i en symfoni av färg och toner samt ett par stänk av indisk nationalism.

Bride and Prejudice är en oförarglig film, munter, färgglad och full med relativt medryckande musik. Tycka vad man vill men indierna kan det här med massdanscener och knåpa ihop låtar som åtminstone är bra för stunden. Skådisarna är helt ok bäst är nog Aishwarya Rai Bachchan som spelar Lalita, lite värre är ställt är det med Martin Henderson som spelar Darcy. Man har hittat en riktig träbock till skådis i den rollen, okarismatisk som få. Blinkar man till glömmer man bort att han är med i scenen. Jag skulle tro att Bride and Prejudice torde vara en av de bättre filmerna att kolla in om man är lite nyfiken på indisk film. De drar inte på lika stora växlar som de filmer jag tidigare sett vilket kan ha sin förklaring i att det är en samproduktion mellan Indien och Storbritannien. Jag har faktiskt för mig att den gick helt ok på både vhs och bio när det begav sig.

När jag nu har sett ett antal Indiska filmer slås jag av en sak. Trots att de flesta rullarna rör romantik har de en otroligt pryd framtoning. På sin höjd blir det lite handhållning eller max en lätt puss på pannan. Förklaringen till detta är alldeles för lång att gå in på här men det är en intressant kulturell observation. Kanske var detta skälet till att Freida  Pinto aldrig blev Bondbrud då det troligen hade varit en alldeles för vågad roll?

Regi: Gurinder Chadha

Betyg: 6/10

Sofias val kan ni läsa om här

Alluda Majaka! (1995 Indien)

En del filmer gör en mållös och Alluda Majaka hamnar med lätthet inom den kategorin. Storyn i sig självt är inte så märklig men utförandet trotsar allt förstånd. Sitaramudu är son till byns ålderman och är lite av byns beskyddare. När det uppstår problem så fixar han dem ofta på ett handgripligt vis. När åldermannen beslutar sig för att skänka bort tempelmarken till fattiga bönder hamnar man i konflikt med Kota som vill ha marken för att bygga en fabrik. Kota smider en plan tillsammans med Vasundhara och hennes döttrar. Vasundhara har inga planer på en fabrik men tål inte Sitaramudu då denne ”tillrättavisat” hennes döttrar. Sitaramudu får mycket att stå i b.la anklagas han syster för prostitution och han själv blir oskyldigt ditsatt för mordet på en polis. Sitaramudu svarar med att förklä sig till den rike Mr.Toyota vilket innebär att han sätter på sig en peruk som ser ut som hans vanliga hår, byter kläder och bär solglasögon.

Alluda majaka! är som ni kanske märker svår att beskriva. Den är en film som glatt och obekymrat hoppar mellan olika genrer: Action som bla inkluderar en traktorjakt, märkliga slagsmål och en bil och hästjakt som jag inte ens tänker försöka att beskriva, fars, komedi, romantik, självmord samt en hel del kvinnoförnedrande scener och kommentarer som tydligen ska vara roliga och naturligtvis dans och sång. Ett sångnummer verkar utspela sig på en piratkopieversion av Disneyland med förvridna figurer och dansare i fula Kalle Anka masker. En riktigt obehaglig scen trots glad sång och uppsluppen dans.

Chansen att Alluda Majaka! inte är en film för alla är stor. Det är ingen bra film med den är jäkligt underhållande och två och en halvtimme flög förbi i bara farten och var en rejäl vitamininjektion i jämförelse med gårdagens dravel. Letar man efter kvalitet får man titta någon annanstans men vill man slå ihjäl två och en halv timme med indier som dansar och slåss har man hamnat helt rätt.

Sofias val torde vara aningens mer sansat

Regi:  E.V.V. Satyanarayana

Betyg: 5/10

Rustom (2016 Indien)

rustom-posterIndiskt kriminalare/rättegångsdrama kan det vara något? Mjae blir det spontana svaret men jag hade en ganska så underhållande stund i över! två timmar.

Filmen är tydligen inspirerad av verkliga händelser som rör sjöofficeren Rustom Pavri. Att han är en rättrådig typ och en förebild för alla indier begriper vi snabbt då han paraderar på däck i kritvit uniform och är ett unikum i moral och heder – kort och en ganska trist person i mina ögon. Inte så konstigt att hans fru inleder en kärleksaffär med affärsmannen  Vikram (en småskum typ som gör affärer med vita!). Rustom kommer på de två och skjuter älskaren till döds. Det blir rättegång och vi kan väl säga som så att indierna verkar ha lite annan syn på vad som är gångbart när ens partner är otrogen än vi svenskar.

När eller om man väljer att spana in denna film bör man ha klart för sig att den kommer servera en kulturchock som står härliga till. För det första bör man skruva ned färgen på tv-apparaten så inte ögonen tåras av regnbågspaletten som slår emot en. För det andra får man vara beredd på att rullen verkar vända sig till folk som inte klarar av en mer avancerad handling än ett genomsnittligt avsnitt av Teletubbies – övertydlighet verkar vara ledordet i denna film. Och slutligen får vi lära oss att folk med vitt skinn inte är att lita på.

Kanske inte den bästa film i  Netflix repertoar men väldigt underhållande på sitt eget lilla ofrivilliga vis.

Regi: Dharmendra Suresh Desai

Betyg: 5/10