Vikingafilmer är en genre där det verkar vara svårt att lyckas. Nu har jag i ärlighetens namn inte sett speciellt många vikingafilmer men lite skamset får jag erkänna att jag faktiskt fann The 13th warrior underhållande.
Outlander är en mix av vikingar, sf och en gnutta skräck och gore. Talesättet lyder ”Ju fler kockar….” men i det här fallet blev åtminstone jag positivt överraskad och fick nittio minuters underhållning.
Ett rymdskepp krashar på jorden och en av besättningsmedlemmarna, Kainan, överlever. Det visar sig att han hamnat i Norge under vikingatiden. Kainan tillfångatas av en vikingastam som b.la består av den vise hövdingen (John Hurt), hans vackra och självständiga dotter (Sophia Myles) och den hetlevrade krigaren som ska gifta sig med hövdingens dotter. Triangeldrama och konflikt som vanligt; åtminstone till en början. Historen tar en snabb vändning när det visar sig att Kainan haft med sig en fripassagerare på skeppet som nu börjar glufsa i sig vikingar på löpande band.
Jag gillade genremixen, först hade jag faktiskt avfärdat filmen som alltför korkad men sjukskriven och sängliggandes med mosig hjärna funkade storyn alldeles utmärkt (kan hända att det var en förutsättning). Alla klyschor som tänkas kan är med och man vet precis hur det går men filmen har trots allt en viss charm. Monstret är bra så länge vi tittare bara får se det delvis så fort odjuret presenteras i sin helhet faller illusionen och filmen blir mindre spännande men det är ganska vanligt i s.k monsterfilmer. James Caviezel som spelar Kainan är helt godkänd i huvudrollen som den lite stele rymdmannen. Kanske inte en film att jaga rätt på men klart underhållande. Åh! Jag höll på att glömma att Ron Perlman är med som vikingen Gunnar, bara en sån sak höjer tittarvärdet.
Regi: Howard McCain
Betyg: 6/10
