Goat (2016 USA)

Brad börjar på college och vill vara med i samma studentförening som sin storebror Brett. Det blir problem då en elev skadas i en initiationsrit och Brad beskylls för att ha skvallrat om incidenten för skolans ledning.

Goat är en så kallad ”slice of life” film, man dimper ned i en persons liv och får följa han/hon under en tid. Dessa filmer kan vara bra men då gäller det att man bryr sig om huvudpersonerna, trots dramatiken i Brads liv bryr jag mig inte ett dyft och filmen känns bara ganska så meningslös.

Visst är det upprörande att ta del av dessa korkade initiationsriter där män tillåts bete sig som svin mot sina medmänniskor. Jag blir inte speciellt känslomässigt berörd och undrar hur det ska gå utan blir istället mest irriterad på dessa korkade män som skriker, super och beter sig. Jag blir minst lika irriterad på Brad och Brett som har som livsmål att umgås med dessa apskallar. Kort och gott en axelryckning till film som irriterade mig en aning.

Regi:  Andrew Neel

Betyg: 3/10

Annonser

The Vault (2017 USA)

En göteborgare måste vara inblandad i produktionen av denna film för skulle man annars kunna förklara att en film som heter The Vault har fått taglinen ”no one is safe”? Tråkigt nog var detta det roligaste med filmen.

Ett gång bankrånare tar sig vatten över huvudet under ett rån när de öppnar bankvalet i källaren som innehåller zombies? Spöken?. Omringade av polisen och med rysligheter i källaren försöker de nu att klara livhanken.

Storyn är intressant eller åtminstone underhållande (annars hade inte filmen lockat) och skulle nog kunnat bli rätt bra om den hamnat i rätt händer. Nu verkar dock både manus och regi har hamnat i några klåpares knä för utförandet är under all kritik. Man har helt enkelt inte fått till manus på ett vettigt sätt och filmen står bara och stampar på ett ställe. Klart att det händer saker och ting men det är av och till rörigt berättat och stundtals verkar det som att regissören inte vet vart han vill gå med sin story.

Lite skoj är det dock att se Clint Eastwoods dotter  Francesca Eastwood i en av huvudrollerna, att hon hoppar på det mesta kan vara förståeligt så här i början av en eventuell karriär. Det stora mysteriet är vad James Franco gör i denna soppa. Jag skulle verkligen vilja ha svar på denna gåta – det är ett mysterium jag funderar mer på än att jag för vilken gång i ordningen sett en skitfilm. Det hör inte till ovanligheterna.

Regi (eller vad det nu kan kallas):  Dan Bush

Betyg: 1/10

Third person (2013 USA)

THIRD-PERSON---Official-Poster_8118Paul Haggis som gjorde filmen Crash  ligger bakom den här filmen. Jag visste inte så mycket om handlingen men skådisar som Olivia Wilde, Liam Neeson och Adrien Brody lockade. Vi får följa tre olika historier under den över två timmar långa filmen. En författare som kämpar med sin senaste roman på ett hotell i Paris tillsammans med sin älskarinna. En amerikan i Rom som blir involverad i människosmuggling och en kvinna i NYC som är involverad i en hopplöst fall angående vårdnaden om sin son.

Jag vet inte vad som är fel med filmen men något är det. Det är en irriterande film som strävar efter att vara lite klurig och djup men misslyckas totalt. Filmens huvudberättelse med författaren är helt överflödig och trist. Neeson som spelar författaren känns gubbsjuk och hans älskarinna som spelas av Wilde verkar och visar sig mycket riktigt vara totalt obalanserad. Historien i NYC är förvisso lite hjärtskärande men på det stora hela är det en axelryckning. Bäst är berättelsen som utspelar sig i Rom och jag undrar varför man inte bearbetade den storyn till en långfilm istället. Varje historia har en ansträngd tvist och som om detta inte skulle räcka avslutas hela filmen med en vändning som bara blir pretentiös. Orden självgod, överarbetad och slöseri med pengar passar in bra som beskrivning av denna film.

Regi: Paul Haggis

Betyg: 2/10

 

True story (2015 USA)

Lägger in en spoilervarning här för den som tänkt se filmen.

MV5BMTAzNTc5MTA0NzleQTJeQWpwZ15BbWU4MDU1MDM2NzMx._V1__SX889_SY754_Den prisade journalisten Michael Finkel åker dit rejält när det uppdagats att han ljugit i ett reportage. Finkel får sparken och får svårt att skaffa nytt jobb. När Christian Longo som misstänks ha mördat hela sin familj åker fast i Mexiko blir Finkel intresserad av fallet då han får reda på att mördaren använt sig av hans namn som falskt alias. Finkel tar kontakt med Longo och de träffas regelbundet fram till den kommande rättegången. Finkel försöker få fram sanningen om morden och blir samtidigt motvilligt fascinerad av mördaren.

Det är ett par bra saker med filmen. Jag gillade tempot som är mycket stillsamt utan att för den skull bli tråkigt. Jonah Hill och James Franco som spelar journalisten respektive mördaren är mycket bra i sina roller. Det stora problemet med True story som f.ö är baserad på en sann historia är att den leder ingenvart. Filmen har ingen slutkläm och när eftertexterna rullar sitter jag som ett frågetecken och undrar över varför denna tragedi var värd att filmas. Det slutar med att Longo blir dömd för mord vilket man anade redan från start.  Det kanske är filmens tvist – att det inte är någon tvist?  Filmen är baserad på en bok som kan vara läsvärd om den nu beskriver en mördares psyke och hur det känns att samtala med en individ av detta slag. True story ger mig tyvärr ingenting mer än bra skådespelarprestationer och ett stillsamt tempo men jag har sett väderleksrapporter med mer nerv än denna film.

The Nerd Bird har också sett filmen och var mer positivt inställd.

Regi: Rupert Goold

Betyg: 3/10

Homefront (2013 USA)

Homefront-PosterHäromveckan frågade jag min fru om hon ville kolla in Stathams senaste film tillsammans med mig. Jag kunde inte svara på vare sig vad filmen hette eller vad den handlade om. Det enda svar jag hade att erbjuda min frågvisa fru var: ”Statham är med”. Jag fick se filmen själv.

Det är nog så att det inte är så noga vad för slags film Statham är med i huvudsaken är att han är med. I en värld där räntor stiger och sjunker, bomber faller, klimatet går bananas, marknaden styr och det visar sig att idrott och politik trots allt hör ihop känns det skönt att Statham alltid är densamme. I film efter film muttrar han fram sina repliker, sliter av kläderna på överkroppen och slåss mot onda män och ibland en kvinna eller två. Han är kort och gott en klippa att luta sig mot när förändringens vindar blåser. Att hans filmer genomgående hamnar på betyget 4 – 6 av 10 spelar inte så stor roll. De fyller sin funktion och jag får mysa i min soffa och får för ett ögonblick åtminstone inbilla mig att allt är som vanligt i en allt mer obegriplig värld. Tack för det Jason Statham!

Filmen hette Homefront och Statham slåss mot både MC-gäng och knarkhandlare. Sylvester Stallone har skrivit manus och filmen är klart godkänd. Mer behövs egentligen inte sägas. 2014 har skådisen två filmer på gång så framtiden är säkrad.

Regi:  Gary Fleder

6/10

Lovelace (2013 USA)

Amanda-Seyfried-in-Lovelace-2013-Movie-PosterDet visade sig att detta blev en vecka med ett BOATS-tema. Dagens film handlar om porrstjärnan Linda Lovelaces liv och leverne under den första halvan av 70-talet. Filmen är baserad på Lovelace självbiografi Ordeal. En bok jag tidigare läst.

Linda bor i Florida med sina föräldrar. Man har flyttat hit från New York då dottern blivit gravid och föräldrarna,speciellt mamman som spelas av Sharon Stone, vill att flickan ska komma undan dåligt sällskap. Med en mamma som vaktar likt en hök över dottern tar hon första bästa chans att komma från hemmet. Tyvärr heter chansen i det här fallet Chuck Traynor som när det är försent visar sig vara ett as i världsklass. Han får in Linda i porrbranschen och hennes debut, långfilmen Deep troat blir en succé. Dock ej för Linda som systematiskt misshandlas av sin man både psykiskt och fysiskt.

Detta är en tragisk historia på många plan. Lovelace öde är inte vackert och berör, åtminstone i bokform. Filmen däremot är trots en hel radda bra skådisar inte speciellt engagerande. Trots misshandel och andra otrevligheter berörs jag inte ett dyft. På något bakvänt sätt känns filmen slätstruken och tenderar att bli ett urvattnat drama. Det kan bero på att filmmakarna varit lite oroliga pga att filmen utspelas i porrbranschen. Man har kanske velat runda av kanterna på berättelsen för att inte stöta sin publik. Jag menar inte att filmen ska visa mer naket men om man som jag läst boken känns filmen förhållandevis ”snäll” lite som ett eftermiddagsdrama på en reklamkanal. En annan anledning till att filmens misslyckande kan vara att Amanda Seyfried som spelar huvudrollen inte är någon bra skådis. Jag kan inte påminna mig om en endaste film hon medverkat i som varit bra.

Hur mycket som sedan är sant eller inte av Lovelace berättelse vet jag inte men hon har inte blivit stämd för förtal (mig vetgirigen) av de som hängs ut i boken så helt uppdiktad är inte historien. Mitt råd är att man struntar i filmen läser boken och ser dokumentären Deep troat istället. En liknande film på samma tema som är avsevärt mer sevärd är Star 80 av Bob Fosse även den baserad på en sann historia

Regi: Rob Epstein,  Jeffrey Friedman

Betyg: 3/10

3 x dret

Dret betyder kort och gott skit på ren värmländska så dagens tre korta recensioner har det gemensamt att de är skitfilmer. Vare sig mer eller mindre.

521Fright night 2: Härom året kom det en nyinspelning på Fright night som var helt ok. Fright night 2 är allt annat än ok. Det är inte en uppföljare utan något så märkligt som en remake på remaken. Varför detta gjorts så kvickt är en gåta. Att man vill pressa ut de sista dollarna ur vampyrhypen innan den blåser över torde vara en kvalificerad gissning. Man har ändrat på en del yttre fernissa men handlingen är densamma som i Fright night.  Vampyren en kvinna, spelad av Jaime Murray vars överdriva engelska accent drev mig till vanvett i Dexter s.02. Filmen utspelar sig i Bukarest men det är inte rumäner i huvudrollen utan amerikanska studenter på besök i staden. Jag borde ha stängt av filmen men dumt nog tittade jag vidare. Fright night 2 presenterar inget nytt. Den stora skillnaden är bara att skådisarna och utförandet är avsevärt sämre. Manusförfattarna har även begåvat vampyren med en ny förmåga – likt fladdermöss kan den numera lokalisera sina offer med hjälp av ekolod. Ridå.

Regi: Eduardo Rodriguez

Betyg: 2/10

7118009_3Sheitan: Ett antal osympatiska ungdomar drar med en tjej hem efter en blöt afton. Resan slutar i stort hus på landet som befolkas av folk som mer eller mindre är defekta till både utseende och sinne. Trots den något otrevliga inramningen av den lantliga idyllen bestämmer sig sällskapet att stanna då åtminstone två av killarna är sugna på tjejen som lockar med ett outtalat löfte om sex. Om man vill se en film där Vincent Cassel springer runt med överläppen fastklistrad i tandköttet och satsar både kropp och själ i sina ansträngningar att spela över är detta en perfekt film vi andra undrar hur skiten kunde få över 5 på IMBD. Sheitan döljer en bra story och har alla möjligheter att bli en gastkramande rysare tyvärr tar ingen i sällskapet vara på dessa möjligheter. Jag anar att Cassel tackar sin lyckliga stjärna att han redan gift sig med Monica Belucci innan han gjorde den här filmen.

Regi: Kim Chapiron

Betyg: 3/10

Oz_-_The_Great_and_Powerful_PosterOz the great and powerful: Jag har inget emot James Franco men hans flin kan vara lite irriterande. I den här filmen flinar Franco hela tiden, åtminstone känns det så. På pappret verkar Oz the great and powerful vara en helt ok film ja tom lite småintressant. Regissören är den inte helt obekante Sam Raimi och Franco flankeras av skådisarna Mila Kunis, Rachel Weisz och Michelle Williams. Storyn är inte heller oäven då den berättar bakgrunden till The Wicked witch of the west tillkomst och hur trollkarlen kom till landet Oz. Någonstans har någonting gått fel med den här filmen, fruktansvärt fel. Franco spelar över, de kvinnliga skådisarna är otroligt bleka, storyn är trist, berättelsen lyfter aldrig och allt känns bara plastigt och fantasilöst trots att man ansträngt sig över hövan för att filmen ska sprudla av magi. En själlös historia.

Regi: Sam Raimi

Betyg: 3/10

Spring breakers (USA 2012)

Spring-Breakers-Poster-02 Harmony Korines (Gummo) senaste film Spring breakers var en märklig upplevelse. Den förmedlar mer en känsla och stämning än en story även om filmen har en handling. Filmen handlar om fyra tjejer som inte har stålar till att dra ned till Florida för att festa under vårlovet (spring break). De fixar pengar genom ett rån och drar sedan glada i hågen till Florida. Efter några dagars hårt festande och åkandes på skotrar blir de arresterade. Dock betalas deras borgen av en lokal gangster, Alien, suveränt spelad av James Franco. Tjejerna flyttar in hos Alien men droger, pengar, vapen och gangstrar är inte en lyckad kombination..

Till en början blev jag lite less och kände att det var spekulativ och ytligt flams och trams men efter ett tag började jag sjunka in mer och mer i filmen som gav mig en smått surrealistisk upplevelse och jag sögs in i en vansinnig värld – tänk Ibiza på speed. Pumpande (otroligt bra soundtrack) musik, grälla pastellfärger, en himla massa dansande och supandes människor. Samma scener och dialoger körs om gång på gång men ur andra kameravinklar. Det är snabba klipp, handkameraåkningar och bilder flikas in lite huller och buller om vad som redan har skett och vad som kommer att hända. Ljudet av ett vapen som osäkras markerar att scenen som spelas upp är slut och av och till hörs Aliens släpiga stämma mässa mantrat: ”Spring break, spring break, spring break forever”. Spring breakers är en våg av intryck som sköljer över mig och till slut går det inte att värja sig.

Vilket budskap Spring breakers vill förmedla vet jag inte direkt, det är något jag får leta efter när (för det kommer jag definitivt att göra) jag ser om filmen. Tankar och teorier som rullade runt i hjärnan under tittningen var antikapitalism, för eller mot ungdomskultur, livets meningslöshet eller varför inte mening med livet etc etc. När jag tror mig ha hittat en röd tråd växlar Korines in på ett annat spår och jag står på ruta ett igen i jakten efter filmens budskap. Det kanske är så enkelt att Spring breakers inte har något budskap utan bara är en radda pastellfärgade scener som berör? En del kvällstidningsrecensenter har tydligen läst in något feministiskt budskap i filmen – vad det skulle vara vet jag inte. Kan det vara att det är tjejer i huvudrollerna eller är det att tjejerna beter sig som killar i filmens värld dvs de super hårt och skjuter skarpt? Som sagt filmen är vidöppen för tolkningar.

Spring breakers gav mig en extraordinär upplevelse som jag tackar för och filmens sista fem minuter är ren och skär filmmagi (även om det har gjorts förr). Även Spring breakers öppningsscen med fler bikinirövar, magrutor och guppande bröst än i Piranha 3D och Piranha 3DD sammantaget är en upplevelse av sällan skådat slag. Kanhända att betyget är högt men här och nu känns det helt rätt.

Andra som har sett filmen är Fiffi, Except fear, Fripp och Jojjenito.

Regi: Harmony Korines

Betyg: 9/10

Pinapple express (2008 usa)

Slackern Dave fördriver dagarna med att röka brass, tala med irriterande röst, hångla med sin flickvän som går på high school samt arbeta lite som delgivningsman. Av en händelse blir han vittne till ett mord och tvingas fly tillsammans med sin langare då mördarna av naturliga skäl vill tysta den högljudde Dave.

För att till fullo uppskatta den här komedin måste man gilla följande saker: Titta på när folk röker marihujana samt att skrikande människor är fantastiskt roligt. Jag finner inget av ovanstående speciellt roligt och betyget blir därefter. Tråkigt trams som ger en huvudvärk av allt skrikande.

Regi: David Gordon Green

Skådespelare: Seth Rogen, James Franco

Betyg: 1/10