Romance & Cigarettes (USA 2005)

Byggnadsarbetaren Nick Murder har ställt till det för sig. Hans fru Kitty har hittat Nicks poem om sin älskarinnas snippa som han dumt nog lät ligga och skräpa i hemmet. Hela Nicks familj vänder sig mot honom och det blir ett kallt krig i hemmet mellan Nick och Kitty. Han söker förlåtelse men hon ignorerar honom totalt. De enda som verkar vilja tala med Nick utan att ge honom en utskällning är den lokale polisen samt hans arbetskollega Angelo. Kitty tar å andra sidan hjälp av sin excentriske kusin Bo för att spåra upp makens älskarinna det Kitty inte vet är att Nick bär på en annan hemlighet som kommer förändra deras liv än mer radikalt.

Rollistan till denna film är imponerande: James Gandolfini, Susan Sarandon, Kate Winslet, Steve Buscemi och Christopher Walken och då har jag bara nämnt några av de som är med i filmen. Regissören John Turturro har troligen frågat runt bland sina skådespelarkompisar och fått med en hel del på tåget.

Tråkigt nog motsvarar inte filmen ensemblen. Sång och dansnumren är mycket bra. Då filmen utspelar sig i New Jersey är det lite ruffiga miljöer och det blir en vardagsmusikal där bekanta miljöer plötsligt förvandlas till en sång och danstillställning. Detta ger filmen en surrealistisk känsla som jag gillar. Sångerna är bekanta melodier och inte några som skrivits speciellt till denna musikal. Filmens höjdpunkt är Christopher Walkens  framförande av Delilah – att den skådisen inte är med i fler musikaler är för mig en gåta då han kan både dansa och sjunga – det sistnämnda åtminstone hjälpligt.

Det stora problemet med Romance & Cigarettes är att den aldrig lyckas gripa tag i mig. Trots att den är en ganska så enkel historia känns den rörig och är alldeles för spretig i sitt berättande. Jag kommer aldrig personerna in på livet och mitt intryck av filmen är att den är fladdrig. Min misstanke är att man nog hade för roligt under inspelningen. Många scener är roliga men jag får intrycket av att det är plötsliga idéer och ogenomtänkta infall som får dominera filmen istället för ett genomarbetat manus eller så är det överarbetat och Turturro har haft svårt att stryka en del scener. Fladdrig var ordet för dagen. Synd för mina förväntningar var höga.

Regi: John Turturro

Betyg: 4/10

Hoppas Sofias val för dagen är roligare.

 

The Drop (2014 USA)

hämtaCousin Marv’s är en pub i Brooklyn som maffian använder för s.k ”money drops”, man lämnar in pengar av tvivelaktigt ursprung på stället som fungerar som en pengatvätt. På puben arbetar det sävlige Bob (Tom Hardy) som bartender tillsammans med sin kusin Marv (James Gandolfini). Marv är bitter då han en gång tiden ägde baren men förlorade den till den tjetjenska maffian. Bob verkar däremot leva ett stillsamt liv och är nöjd med sin tillvaro. En sen kväll på väg hem från jobbet hittar han en misshandlad hundvalp i en soptunna som han tar hand om i samband med detta lär han känna en kvinna, Nadia (Noomi Rapace) vars f.d pojkvän inte riktigt accepterat att han är ett ex. På baren blir det problem då den rånas en sen kväll och maffian anser att Marv är skyldig dem de stulna pengarna. Små triviala händelser som leder till våld och elände.

The drop är en lågintensiv film som rör sig i sakta mak mot sin final. Filmen blir dock inte tråkig dels då man aldrig blir klok på Bobs karaktär. Bob är en person som verkar bära på många hemligheter. Under hela filmen försöker jag begripa mig på honom, vem han är och vilka motiv han eventuellt döljer under sin sävliga yta. Bob är kort och gott en intressant rollfigur. En annan anledning är att man aldrig riktigt vet när det kommer hetta till under filmen, alla inblandade lever under hot om våld från någon annan och jag vet att förr eller senare kommer det att explodera något som gör att jag sitter hela tiden på halvspänn. Då The Drop är en film som är baserad på en berättelse av Dennis Lehane vet jag också att det inte finns någon garanti för ett lyckligt slut.

Skådisarna är värda att nämna. Tom Hardy besitter en karisma som få och bara genom att stå bakom en bar slår han de flesta av sina kollegor inom skådespelaryrket på fingrarna. The Drop skulle tyvärr visa sig bli Gandolfinis sista film och han sköter sina kort väl, synd att han dog alltför tidigt då jag känner att han hade mycket kvar att ge. Filmen har många bra scener mellan Hardy och Gandolfini där det bjuds på skådespeleri av toppklass. Ett annat tyvärr är Rapace, filmen hade blivit än bättre med en mer kompetent skådis i rollen som Nadia. Rapace förstör inte filmen men hennes insats är som vanligt blek och uttryckslös. Å andra sidan är det enda klagomålet jag har på ett i övrigt finfint kriminaldrama.

Regi: Michaël R. Roskam

Betyg: 8/10

Where the wild things are (2009 usa)

Max känner att han får för lite uppmärksamhet, han saknar sin pappa och känner sig obekväm med att mamman har en ny pojkvän. Under en middag med den nye pojkvännen brakar allt samman för Max och han rymmer. Max hittar en liten segelbåt som efter en lång tur tar honom till vildingarnas land. Max blir krönt till kung men det visar sig snart att det inte är det lättaste att vara kung över vildingarna.

Då jag som barn älskade boken ”Till vildingarnas land” blev jag lätt förfärad när de skulle göra film av denna pärla till berättelse. Resultatet är en underbar film med en fantastisk barnskådespelare (och de är inte många, oftast vill man strypa de små kräken) och ett mycket bra soundtrack. Man har lyckats utveckla den ganska korta sagan till en vemodig och eftertänksam långfilm som jag blev sugen på att se igen så fort den var slut, helt enkelt underbar! Problemet är bara vem som ska se den? Den är för hemsk för barn och för barnslig för vuxna (troligtvis), möjligtvis kanske något för psykologer som kan ha filmen som studiematerial.

Regi: Spike Jonze

Skådespelare: Max Records, James Gandolfini

Betyg: 9/10