Shakespeare söndag: Julius Caesar (1953 USA)

ckWZX2DLXOQQF4bjbGJ0ggYJG1uShakespeares tragedi Julius Caesar har filmatiserats en handfull gånger och det är nog denna version som är den mest kända. Kanske främst beroende på att filmen har en halvt om halvt legendariskt trio i huvudrollerna: James Mason i rollen som Brutus,  Cassius spelas av John Gielgud och slutligen Marlon Brando som Marcus Antonius. Caesar spelar av Louis Calhern en skådis vars namn var helt okänt för mig men enligt IMBD har han gjord en hel del kända filmer. Om man kan sin antika historia innehåller filmens handling inga större överraskningar. Shakespeare har ändrat i några detaljer för att få bättre flyt på storyn men i övrigt håller den sig relativt väl till vad som skedde kring mordet på Caesar.

Dramat huvudperson får nog sägas vara Brutus som övertalas av Cassius att delta i mordet på Caeser. Anledningen till komplotten är att man anser att Caesar blivit för mäktig och det är bara en tidsfråga innan han utnämns till kung. Efter stor vånda och tvivel accepterar Brutus sitt öde och deltar i mordet. Attentatet går som smort men efter mordet lyckas Marcus Antonius vända folkopinionen mot mördarna som tvingas fly och de inblandades öde avgörs i slaget vid Filippi

Ja hur var nu filmen? Det är minst sagt en blandad kompott. Då jag vet precis hur det ska gå blir det lite tradigt att höra på Brutus monologer då jag s.a.s sitter med facit i hand. Turligt nog spelas Brutus av Mason som enligt mig är filmens stjärna. Masons minspel under själva mordet är skådespeleri av hög klass och han gestaltar sin Brutus med en skörhet som gör att åtminstone jag finner en viss sympati för honom. Nu var inte Mason speciellt glad då han fann att Brando skulle vara med i filmen. Han insåg att Brando troligen skulle stjäla uppmärksamheten vilket han också gjorde. När jag tidigare hört om filmen är det just Brandos insats som uppmärksammats lite orättvist mot Mason kan jag tycka. Brando har förärats med filmens höjdpunkt ”Friends, Romans, countrymen, lend me your ears” som är Shakespeare i högform men i övrigt tyckte jag nog att Brando mest såg väldigt svettig ut. Det kanske inte fanns anti-shine på den tiden? Gielguds skådespeleri är ganska stelt i han går mest runt och ser ut som att han har fått något uppkört i röven. Rekvisitan är fin men förutom Brandos tal till massorna och Masons insats vet jag inte om filmen var så värst engagerande. Hoppas Sofia hittade något roligare.

Regi; Joseph L. Mankiewicz

Sofias val för dagen finner ni här.

250px-Hw-shakespeare250px-Hw-shakespeare250px-Hw-shakespeare250px-Hw-shakespeare

The Boys from Brazil (1978 Storbr/USA)

Det finns en del, ja i ärlighetens namn ganska många, myter om nazismen. En myt är den om övervintrade nazister som försöker skapa det fjärde riket. Detta var något författaren Ira Levin som b.la ligger bakom Rosemarys baby tog fasta på när romanen The Boys from Brazil kokades ihop.

I Paraguay får en judisk kille Barry (som spelas av Steve Guttenberg med en ganska risig afrofrisyr) syn på ett gäng gamla nazister. Detta väcker hans intresse och han börjar skugga gubbarna. Barry får jackpot då övervakningen leder honom till legendaren Josef Mengele. För de läsare som eventuellt inte vet vem Mengele var arbetade han som ”doktor” i förintelselägret Auschwitz där han utförde ”medicinska” experiment på människor. Mengele lyckades undkomma rättvisan efter kriget och man misstänkte att han bosatt sig någonstans i Sydamerika. Barry blir upptäckt men lyckas meddela sin upptäckt till den berömda nazistjägaren Erza Liberman. Erza är tveksam till en början men dras mer eller mindre motvilligt in i en jakt för att förhindra Mengeles minst sagt oortodoxa plan att skapa det fjärde riket.

The Boys from Brazil är en film som har det mesta; Nazister, konspirationer, härliga frisyrer och utsvängda byxor samt en Gregory Peck i högform. Om man tillåter fantasin  löpa fritt är filmen ganska bra. Det finns ett antal scener som är riktigt intensiva där man lyckats med att skapa en tät atmosfär. Tyvärr flyter inte filmen på riktigt i det tempo jag skulle önska och den segar sig fram av och till. En annan sak som gör att åtminstone jag har lite svårt att ryckas med i storyn är Mengeles plan som är lite väl utflippad och osanolik.

Gregory Peck verkar trivas bra med att få spela en diabolisk person som Mengele. Han tangerar gränsen till att spela över men passerar den aldrig. Laurence Oliver i rollen som nazistjägaren Liberman är lite mer sansad och lågmäld. Han ger ett porträtt äv en bohemsk och oorganiserad gubbe som dock har huvudet på skaft. Att verklighetens nazistjägare Simon Wiesnthal stått som modell för Lieberman råder det ingen tvekan om. Hur Wiesenthal var som person vet jag inte men troligtvis borde han haft ett lite mer organiserat sinne.

Finalen mellan Mengele och Lieberman är bra och förvånansvärt brutal, det är inte var dag man får sig en pensionärsfight till livs. På det hela är The Boys from Brazil klart sevärd om man gillar genren, lite seg emellåt men det uppvägs av bra skådisar. Verklighetens Mengele kan ha sett filmen då han drunkade först 1979. Vad han eventuellt tyckte om Pecks porträtt av honom förtäljer inte historien.

Regi: Franklin J. Schaffner

Betyg: 7/10