Sweetwater (USA 2013)

SweetwaterDet är inte så ofta som jag ser västernfilmer. Varför vet jag inte då jag är ganska förtjust i genren och sällan blir besviken. En anledning kan vara att det inte görs så många västerns numera men dagens film är nästan ny då den gjordes förra året.

Sweetwater rör de tre personerna Sarah som tillsammans med sin man försöker starta ett nytt liv som bönder, Josiah och sheriffen Jackson. Josiah är en självutnämnd profet som verkar i området. Han gränsar på vansinnets rand men å andra sidan vilken självutnämnd religiös ledare gör inte det? Nu har han tagit sig vatten över huvudet då han mördat en person för mycket och drar till sig stadens nye och excentriske sheriff Jacksons uppmärksamhet. Det var kanske inte heller det smartaste draget att döda Sarahs man för lite tjafs om Josiahs får. Med både sheriffen och en hämndlysten Sarah efter sig blir Josiah allt mer desperat.

Bortsett från detaljer hur man kan få för sig att starta ett lantbruk i New Mexico och att klä sig i finklänning när man ska döda folk till höger och vänster var det här en relativt bra västern. January Jones som spelar den hämndlystna Sarah är mycket bra men det är Jason Isaacs (Harry Potter, Brotherhood) som står ut lite extra i den här filmen. Nu har han iofs  den tacksammaste rollen att spela som profeten Josiah. En riktigt rälig djävul som naturligtvis är helt moraliskt förkastlig samtidigt som han fördömer andras agerande. Det uttalas inte i filmen men att han är mormon står ganska klart då han kommer från Utah och har flera fruar. Lite vågat kanske men jag har inte hört om några protester från mormonerna  i USA om den här filmen. Ed Harris roll som sheriff Jackson är mer vag. Jag inte riktigt får grepp på karaktären. Han fyller egentligen ingen riktig funktion i filmen mer än att vara ett irritationsmoment för Josiah och bete sig lite märkligt. Men det är petitesser i sammanhanget då Sweetwater har härliga miljöer, bra skådisar och en hämndhistoria som grädde på moset. Det räcker för att att jag ska gilla filmen som också har ett bra flyt utan några dippar i berättelsen.

Regi: Logan Miller

Betyg: 7/10

3 x Action

Här kommer det tre korta recensioner av tre actionfilmer som inte hör till de bästa men om man är lite småsugen på action utan folk med superkrafter går åtminstone två av filmerna an.

60121024Sinners & Saints (2010)

Polisen Johnny Strong (vilket namn!)  kastas lite motvilligt in i en mordutredning där offren har bränts levanade. Detta är toppen av en isberg (eller askhög) då det dyker upp fler brända lik. Poliserna försöker hitta ett mönster i morden för att hinna före mördaren till dennes nästa offer.

Miljön är New Orleans och filmen känns lite mörkare och mer allvarsam än vad actionfilmer vanligtvis är. Det är hårda sammanbitna män som kämpar sig igenom den polisära vardagen. Både manus och skådisar är helt ok, fans av Berenger kan möjligtvis bli lite besvikna. Hans namn är på fodralet men man kan med lätthet hålla andan under Berengers sammanlagda speltid i filmen. Min enda invändning är att huvudpersonen Strong är lite väl tuff nästan på gränsen till det larviga men har man ett sådant efternamn kanske man måste leva upp till det.

Betyg: 6/10

Seeking-Justice-2011Seeking Justice (2011)

När det handlar om att medverka i halvdana actionfilmer är den gode Nicholas Cage flitig som få. Han hinner med att göra ett par tre filmer per år, minst. 2013 har Cage tre filmer i pipelinen så vi har inte sett honom för sista gången. I Seeking justice (även den förlagd till New Orleans) spelar Cage en lärare, Will, vars fru blir överfallen sent en natt. En organisation som säger sig vilja skipa rättvisa erbjuder Will att hämnas på sin frus förövare. Då Will fortfarande är i chocktillstånd går han utan närmare eftertanke med på förslaget. Sex månader senare hör organisationen av sig till Will då det är dags återgälda ”tjänsten”.

Jodå konceptet med oskyldlig man som jagas av både polis och brottslingar funkar än en gång. Rollistan bjuder på både Guy Pearce och January Jones och de gör sitt jobb. Ofta funkar filmer med det här upplägget bäst under första halvan när det är mer thriller än action. Den andra halvan då man skjuter och kutar hit och dit samt att nära och kära blir kidnappade blir oftast lite mindre spännande av någon anledning. Men Cage är alltid sevärd.

betyg: 5/10

aBayton Outlaws

Om man händelsevis undrar vad Billy Bob Thornton och Eva Longoria sysslar med nuförtiden kan man alltid se den här filmen. De tre bröderna Oodie hyrs in av Celeste (Longoria) för att kidnappa hennes handikappade son som hennes exman Carlod har tvingat till sig vårdnaden av. Bröderna Oodie är inte speciellt diskreta av sig och jagas efter en lyckad kidnappning av Carlod och hans anhang.

Korkad film med korkad handling men om man är på rätt humör för totalt idiotisk action kan den möjligtvis vara ok. Troligtvis kommer jag att ha glömt bort både filmen och dess handling inom ett halvår. Något som inte kommer störa mig nämvärt bara jag inte råkar hyra om den av misstag.

Betyg: 3/10

Unknown ( 2011 USA m.fl )

Dr. Harris är i Berlin för en viktig konferens tillsammans med sin fru. Precis när han ska checka in på hotellet upptäcker att han tappat sin portfölj på flygplatsen. Harris åker kvickt tillbaka men hamnar i en bilolycka. När han vaknar upp på sjukhuset efter ett par dagar finner han att någon övertagit hans identitet och liv, inte ens Harris fru vill kännas vid honom. Har doktorn förlorat förståndet eller smider någon sinistra planer bakom kulisserna till den stora konferensen?

Unknown är en standard thriller som man sett många gånger förut. Filmen påminner lite om Bournetriologin både i utförande och handling. Minnesförluster, nödvändigheten av att pussla ihop händelser och skeenden, dubbelspel och lite halvsunkiga miljöer ja allt är med t.om en rafflande biljakt med en förvånansvärt hållbar bil som sett sina bättre dagar redan innan jakten startat. Trots alla likheter behöver det inte betyda att Unknown är dålig. Trots alla välbekanta element lyckas regissören Jaume Collet-Serra (Orphan) väva ihop en ganska engagerande historia som jag dras in i. Jag blir nyfiken hur det hela ska lösa sig och det tar åtminstone för mig över halva filmen innan jag räknar ut hur det hela hänger samman. Filmen har en hel hop bra skådisar som klarar av thrillertemat galant; Neeson, Januari Jones, Bruno Ganz och Aidian Quinn m.fl. Kanske inte årets film men god underhållning i knappt två timmar.

Regi: Jaume Collet-Serra

betyg 7/10

X-men: First class ( 2011 USA )

I kassan till biografen var jag i valet och kvalet: Nya Pirates of the Caribbean eller nya X-men ? Det som avgjorde var att jag somnade senaste gången jag såg Depp som piratkapten.

Den senaste filmen i X-men franschaisen är en s.k prequel. Berättelsen utspelar sig på 60-talet och vi får följa professor Xaviers och Magnetos första stapplande steg i  bildandet av  X-men. Orsaken till skapandet av X-men beror på att en ond muntant, Sebastian Shaw som leder The Hellfire club ligger bakom Cubakrisen.Shaws plan är att det kommande kärnvapenkriget ska göra mutanterna till jordens herrar. Xavier och Magneto slår sig ihop för att stoppa The Hellfire club.

Vi kan ta det jag inte gillade med filmen: Beasts sminkning såg rent ut sagt för jävlig ut annanrs har jag inga större invändningar. Det är främst två saker som gör att X-men: First class höjer sig lite över andra filmer i genren. Man har lyckats med att skrapa ihop bra skådisar i små och stora roller. Fassbender som Magneto, McAvoy som Xavier, Bacon som Shaw är en stark trio och huvudpersonerna i konflikten, men även Jennifer Lawrence som Mystique, January Jones som Emma Frost ( vilket f.ö gjorde mig glad då Frost är en av mina favoritkaraktärer i X-men ) och Rose Byrne som Moira MacTaggart är andra skådisar som gör bra ifrån sig. Filmens andra styrka är dess tempo, trots att den är över två timmar blir den aldrig tråkig. Om man jämför med t.ex Spidermanfilmerna som har en tendens att bli aningen tråkiga då det blir för mycket Peter Parker och kärleksproblem eller den senaste Transformerfilmen där det var för mycket action så har X-men: First class hittat en perfekt balans mellan action och drama. Enda nackdelen för eventuellt oinvigda tittare är att man har ca dussinet muntanter att hålla reda på och jag skulle tro att det kan bli aningen förvirrande med vem som är vem och vilka krafter karaktärerna besitter. Nördig som jag är sitter jag och nickar gillande över alla blinkningar som sker till de som läst serierna. Trots att filmakarna har blandat frisk mellan snart 50 år av X-men och blandar ihop saker och ting  bryr jag mig inte ett dyft utan njuter bara av en mycket trevlig filmupplevelse. En förklaring till det lyckade konceptet kan vara Bryan Singers inblandning i projektet han står både som författare och producent till filmen. Regissören Vaughn lyckas för fjärde gången på rad med att göra en bra film. En ”ny” regissör att hålla utkik efter.

Fiffi  gillade filmen men inte Joel, väl läsvärda inlägg som jag rekommenderar.

Regi: Matthew Vaughn

Betyg: 8/10