Mechanic: Resurrection (2016 Frankrike/USA)

the-mechanic-2-resurrection-5483Statham repriserar här sin roll som Arthur Bishop, lönnmördaren vars specialitet är att få sina mord att se ut som olyckor. Bishop har dragit sig tillbaka och softar runt i största allmänhet. Lugnet bryts då en gammal barndomskamrat till Bishop vill hyra hans tjänster. Måltavlorna är alla ganska så osympatiska figurer som är mycket välbevakade. När Bishop vägrar kidnappas en kvinna, Gina, som han precis lärt känna. Då han är en gentleman ställer Bishop naturligtvis upp för att rädda Gina som inte bara är snygg hon har även ett hjärta av guld vilket illustreras av att hon driver ett barnhem i Sydostasien.

Första filmen var inte helt oäven, jag gillar premissen med s.k omöjliga uppdrag och Statham har jag alltid ett gott öga till men sicken dynga detta var. Det börjar bra med en fight i äkta Stathamstil men sedan kapsejsar filmen ordentlig. Nu kanske man inte ska ta och kräva för mycket av en film av detta slag men någon form av lägsta nivå har jag även när det gäller Jason Statham. Skurkens plan har vare sig sans eller vett, Jessica Alba som spelar den präktiga kvinnan är närapå outhärdlig i sin roll. Tanken var nog att hon skulle vara ögongodis men hennes undermåliga agerade ger mig ögoninflammation. När en skrynklig Tommy Lee Jones iförd basker och getskägg dyker upp den sista halvtimmen kastar jag nästan in handduken. Inte ens de omöjliga uppdragen är spännande. Bishop traskar i stort sett obehindrat in i de olika skurknästena och gör sitt värv. Det räcker inte att säga att det är svårt man måste visa det också.

Filmens enda ljuspunkt är Jason Statham men denna soppa kan inte ens hans karisma skyla över. Hoppas han hamnar i bättre sällskap i den kommande Meg.

Regi: Dennis Gansel 

Betyg: 2/10

Annonser

The Fast and the furious 8 (2017 USA)

Det var med tunga steg jag släpade mig till kvällens föreställning på biografen . Vis om eländet jag fick mig till livs häromåret hade jag förberett mig mentalt på en soppa bestående av underpresterande skådisar, skakande rumpor och en dialog skriven av en apa. Filmens inledning besannade mina farhågor med lättklädda kubanskor och Vin Diesel som muttrar fram visdomsord mellan bensinångorna. Men se, klarar man bara av filmens första kvart vänder det snabbt och blir bättre

Handlingen är inte så mycket att orda om. Vin Diesel verkar ha svikit familjen (den tjatas det om fortfarande till förbannelse) för alliera sig med ett par cyberskurkar representerade av norrmannen Kristofer Hivju och Charlize Theron där den senare ger sken av att hon verkar vilja vara någon annanstans. Hans forna vapendragare allierar sig än en gång med Kurt Russell och hans nya hjälpreda Little Nobody spelad av Clint Eastwoods son Scott för att stoppa skurkarna och fånga in Vin Diesel.

Så fort Johnson och Statham  (anledningen till att jag överhuvudtaget såg filmen) dök upp på bioduken sjönk min stresspuls och jag kunde slappna av för till skillnad mot den övriga skaran av skådisar så fixar dessa två herrar att lyfta en film av detta slag. Den 8:e filmen i denna serie utan ände (?) utvecklade sig till att bli en förnöjsam historia som jag åtminstone uppskattade för stunden trots en och annan rasmarkör och Rodriguez tappra försök att skådespela. När vi ändå är inne på skådisar är ett stort plus med filmen att ”skådespelerskan” Jordana Brewster av förklarliga skäl lyser med sin frånvaro. Jag stirrar nog hellre på en vit duk i två timmar än att se henne ”agera”.  Kort och gott en trevlig actionrulle mycket tack vare Statham och Johnsons medverkan.

Regi: F. Gary Gray

Betyg: 6/10

The Mechanic (2011 USA)

the_mechanic-343996468-largeDet var ett tag sedan Statham dök upp denna blogg och det är länge sedan han kom med något nytt. Vad jag förstår har en miniserie på gång, spelar in hajfilmen Meg och är tyvärr med i eländet The fast & The Furious 8. I väntan på dessa filmer får jag nöja mig med en liten återtitt i väntan på uppföljaren som kommer i snart fast jag misstänker att Mechanic: Resurrection lär gå direkt till dvd.

I The Mechanic spelar Statham lönnmördaren Arthur Bishop. Han är en av de bästa i sin bransch och har som specialitet att mörka sin mord så att de ser ut som olyckor. P.g.a skuldkänslor tar han sig an sonen till ett av sina offer i syfte att lära upp denne att bli en fullfjädrad lönnmördare. Att det kommer skita sig kan man lätt räkna ut och på köpet får även Bishop sina forna uppdragsgivare efter sig.

The Mechnic är en nyinspelning av en 70 talare med ingen mindre än Charles  Bronson i huvudrollen. Jag har sett den filmen men det var mycket länge sedan så några jämförelser kan jag inte göra men jag anar att Bronsons rulle troligen är bättre (det är trots allt en film från 70 talet)  trots Stathams frånvaro.

Detta är en helt ok B-actionrulle vare sig mer eller mindre och med en annan huvudrollsinnehavare är chansen ganska stor att jag skippat filmen då det går tjugo på dussinet . Filmen duger för stunden och som en bonus finns det en hel del bra skådisar som backar upp Statham eller vad sågs om Ben Foster i en en ful keps och Donald Sutherland?

Regi: Simon West

Betyg: 6/10

The Expendables 3 (2014 USA)

14063750861När jag först läste om The Expendables någon kring 2009/2010 var jag exalterad. Intrycket jag fick var att filmen skulle handla om avdankade legoknektar som satsade allt på ett sista uppdrag. Jag trodde det skulle bli en allvarsam film som skulle kännas i magtrakten och iden att bygga ensemblen på äldre actionhjältar verkade vara något av ett genidrag. Nu blev resultatet något helt annat,  jag och Sly tänkte nog inte riktigt i samma banor.

Den tredje filmen följer samma hjulspår som tidigare filmer. Denna gång ska Sly och hans gäng fånga in en f.d medlem i gänget som sadlat om till vapenhandlare. Det mesta är sig likt och det finns ett och annat som jag förundras över. Trots att The Expendables är vuxna män kan de inte föra en normal konversation. Istället för att be om att få låna en kniv hotar man med att skära upp magen på knivens ägare om han inte lånar ut den. Alla samtal måste avslutas med en high five eller någon form av knuff mot samtalspartnern och man måste på något vis kasta in en skojfrisk förolämpning med den man talar med. Tanken är nog att vi tittare ska tycka detta sällskap är jättetuffa men de ger istället sorgligt nog ett intryck av att vara mentalt handikappade.

Vidare så är namnet The Expendables ganska missvisande då ingen verkar kunna dö i denna filmserie. Det skjuts och exploderar, ok en i teamet blir skadad vilket sätter Sly i sådan chock att han upplöser sitt gamla team och sätter ihop ett nytt. Märk väl skadad inte död. Actionscenerna rullar på i en oändlighet och då man vet att The Expendables inte är ”expendable” går det alldeles utmärkt att gå och fylla på kaffekoppen utan att pausa filmen, inget av vikt har hänt när man återvänder till soffan.

Avslutningsvis innehåller filmen så många ologiska manuskrumbukter att tom jag som inte brukar bry mig om sådant reagerar. Å andra sidan vad hade jag egentligen väntat mig? Jag hade redan sett de två tidigare filmerna så jag satt med facit i hand. Slutsatsen blir nog att det är jag som är mest korkad i sammanhanget.

Regi: Patrick Hughes

Betyg: 2/10

Spy (2015 USA)

XCV3_RStaham ständigt denne Statham. Filmer jag vanligtvis skulle ignorera blir jag nödgad att se då denne skådis har den dåliga smaken att vara med i dessa produktioner men vad ska man göra när man är en Statham junkie?

Dagens film rör en atombomb på drift. CIA upptäcker att deras fältagenters identiteter är avslöjade och man sänder motvilligt ut kontorsråttan Susan Cooper på fältet. Susan har arbetat flera år hos CIA i en källare med att vägleda agenter ute på fältet och är kanske inte det säkraste kortet att skicka iväg för att finna en atombomb på villovägar.

Susan Cooper spelas av Melissa McCarthy.  Vad jag vet har jag tidigare bara sett henne i rollen som ensamstående mamma i filmen St.Vincent en roll hon skötte väl. Här funkar hon inte lika bra. Problemet är egentligen inte skådespelerskan Melissa McCarthy utan de ganska trista skämt som hela tiden klistras på rollfiguren. Redan efter första omgången med skämt som går ut på Susans vikt, klantighet och avsaknad av sexapeal har jag tröttnat. Rollfigurerna som spelas av Rose Byrne, Jason Statham, Miranda Hart och Peter Serafinowicz relativt roliga första gången man stöter på dem i berättelsen men även här kör regissören Paul Feig, som även skrivit manus, samma skämt intill leda. Jag har inget emot repetitiva skämt de kan fungera mycket bra om de är välgjorda, tex i filmerna om Austin Powers, men här faller skämten platt redan vid andra försöket. Jag vill inte kalla filmen usel det är nog istället en fråga om humor och jag kan nog sträcka mig så långt att kalla Spy för milt roande.

Regi: Paul Feig

Betyg: 4/10

Fast & Furious 7 (2015 USA)

Mot bättre vetande traskade jag iväg och såg senaste produkten i Fast & Furious franchisen. Statham var med och ”alla” hade sagt att filmen var bra så jag tog en chansning. Jojjenito hade rått mig att lämna hjärnan i entrén men trots att jag hade en musslas IQ under titten är det ett och annat jag undrar över.

Jason-Statham-21-HD-Image

Öppningsscenen med Statham är su-ve-rän. Jag kommer i perfekt humör och känner att ”det här kan nog bli något”. Sedan går det raskt utför.

NM4

Efter Stathams öppning blir det dags för rövar i slowmotion. Redan här tappar jag koncentrationen och börjar fundera på följande:

Varför kopplar man ihop bilar och kvinnor? Är det så simpelt att det är ett försäljningstrick dvs har du en snygg bil får du snygga tjejer? Går vi män på det? Finns det statistik på sambandet? Tänder kvinnor på snygga bilar?

Varför vill man arbeta som bilmodell? Är det bra betalt? Ger det en själslig tillfredsställelse att åma och kråma sig bland massa motorer? Det verkar inte vara speciellt bekvämt.

Jag funderar även lite på filmens rövstatister. Hur gör man när man ser filmen med sina kompisar och ska visa när man är med i filmen? Pekar man på sin bakdel och säger ”Där är jag”. Märklig situation och känner man igen sin egen röv så pass bra att man kan peka ut den bland en hel hop?

iggy-azalea-hair

Mitt bland alla rövar dyker rapperskan Iggy Azaela upp, iofs inte så märkligt då hon är ganska förtjust i att twerka loss. Hon har två repliker och försvinner sedan ut ur handlingen. Nu undrar jag lite varför hon är med. Varför envisas man med att stoppa in s.k kändisar i filmer när de egentligen inte fyller någon funktion? Det kanske är som så att producenterna såg en chans till gratisreklam för filmen som alltmer börjar kännas mer som en produkt som ska säljas in med hjälp av bilar, bakar och kändisar och inte en film.

fast-furious-7

Filmen blir dock lite bättre när det körs bil men jag kan inte låta bli att undra över hur man styr en bil i fallskärm. Funderar lite lätt på att skicka den frågan till den här sajten. Jag undrar också lite över varför Statham och Vin Diesel måste frontalkrocka så fort de får syn på varandra? Mycket konstigt beteende.

fast-and-furious-7-cast

Filmen största problem är dock de talanglösa skådisarna. Speciellt nr tre och sju i raden räknat från vänster borde aldrig ha fått satt sin fot på en filminspelning.

För att vara riktigt säker på att de skådisar som har ett uns av talang (nummer ett, två och fyra i raden räknat från vänster)  inte sticker ut och gör sitt jobb har man tydligen anställt en floskelmakare så inget vettigt kommer ut ur deras trutar när de öppnas.

Bilåkningen, Statham och när The Rock spräcker sitt gips genom att spänna musklerna räddar ”filmen” från total kollaps.Själv stapplar jag ut från visningen och undrar vad det är för fel på mig då ”alla” tydligen gillar spektaklet.

Regi: James Wan

Betyg: 3/10

Wild card (2015 USA)

wild-card-posterDet är tunga tider nu med gråa himlar, mörker och ja bara bläääh. Då känns det skönt och mysigt och alldeles underbart (nästan som en bal på slottet) när man upptäcker att Jason Statham kommit med en ny film. Här spelar Statham Nick Wild en sorts guide/bodyguard/fixare i Las Vegas. Mot ersättning hjälper han folk med smått och gott i staden men håller sig inom lagens råmärken. När så en av hans vänner blir misshandlad och våldtagen av en person med kopplingar till maffian ser Nick sig tvungen att ställa saker och ting till rätta.

Ingen skugga ska falla på Statham (en mening jag ofta får använda mig av när jag skriver om filmer han är med i), han gör det han ska men i ärlighetens namn är inte Wild card speciellt bra. Om nu inte Statham hade ståtat med sitt namn i rollistan är nog frågan om filmen ens är sevärd. Det händer inte så värst mycket och jag sitter mest och väntar på att storyn ska sätta fart vilket den till slut gör men då är filmen nästan slut. En halvseg och lite oinspirerad film. Roligast är alla kända ansikten som dyker upp i småroller. Det verkar som att filmens regissör har passat på att engagera dessa personer när de av en händelse råkat passerat Las Vegas. B.la dyker Stanley Tucci upp i en hiskelig peruk. Han kanske har fått smak för detta klädesplagg(?) iom Hunger games? Roligare än så blir tyvärr inte filmen men Stathams närvaro lyste upp livet åtminstone en liten stund.

Regi: Simon West

Betyg: 4/10

Homefront (2013 USA)

Homefront-PosterHäromveckan frågade jag min fru om hon ville kolla in Stathams senaste film tillsammans med mig. Jag kunde inte svara på vare sig vad filmen hette eller vad den handlade om. Det enda svar jag hade att erbjuda min frågvisa fru var: ”Statham är med”. Jag fick se filmen själv.

Det är nog så att det inte är så noga vad för slags film Statham är med i huvudsaken är att han är med. I en värld där räntor stiger och sjunker, bomber faller, klimatet går bananas, marknaden styr och det visar sig att idrott och politik trots allt hör ihop känns det skönt att Statham alltid är densamme. I film efter film muttrar han fram sina repliker, sliter av kläderna på överkroppen och slåss mot onda män och ibland en kvinna eller två. Han är kort och gott en klippa att luta sig mot när förändringens vindar blåser. Att hans filmer genomgående hamnar på betyget 4 – 6 av 10 spelar inte så stor roll. De fyller sin funktion och jag får mysa i min soffa och får för ett ögonblick åtminstone inbilla mig att allt är som vanligt i en allt mer obegriplig värld. Tack för det Jason Statham!

Filmen hette Homefront och Statham slåss mot både MC-gäng och knarkhandlare. Sylvester Stallone har skrivit manus och filmen är klart godkänd. Mer behövs egentligen inte sägas. 2014 har skådisen två filmer på gång så framtiden är säkrad.

Regi:  Gary Fleder

6/10

Hummingbird (2013 Storbr/USA)

hummingbird-poster1En film med Statham är alltid en liten högtidsstund. Nu är det ganska sällan hans filmer hör till de bättre alstren i filmens värld men oftast är det god underhållning för stunden, vare sig mer eller mindre. Däremot håller alltid Statham hög klass oavsett filmens kvalité. Den farligaste antagonisten i många av hans filmer är nog manuset självt, en fiende nog så svår att besegra. Stathams senaste film bär namnet Hummingbird i Europa men i staterna har den fått namnet Redemption kanske beroende på att allmänbildande amerikaner inte vet vad en hummingbird (kolibri) är för något? Bara en försynt teori.

Joey är nyss hemkommen från Afghanistan och rymmer från sjukhuset. Hemska händelser i Afghanistan gör att Joey lider av en krigspsykos. Det går ett år och vi återfinner vår hjälte som uteliggare med bedrövlig frisyr. Detta ändras snabbt då Joey har en i det närmaste osannolik tur. På flykt undan några huliganer trillar han bokstavligen in i en övergiven lägenhet. Joeys tur slutar inte här då lägenheten innehåller ett bankkort med pinkod till ett välfyllt konto. Lägenhetsinnehavaren har också den goda smaken att ha exakt samma storlek som Joey i sin välfyllda garderob.  Efter att all denna materiella lycka vällt över Joey försöker han nu rycka upp sig och göra något vettigt av sitt liv. Det går väl sisådär.

Jag konstaterar snabbt att Statham håller gammal fin form men det gör inte filmen. Här har man försökt sig på att göra någon form av action/drama/thriller. Filmen vill för mycket och har vare sig tempo eller riktning förutom att Statham förlåt Joey försöker rycka upp sig. Finanskrisens offer, människosmuggling, en hämndhistoria, religiösa grubblerier, kriget i Afghanistan, en ex fru, tvivlande nunnor och hemlösa ”you name it” rubbet är med. Med så mycket i bagaget blir naturligtvis intrycket fragmentariskt och det känns som att filmen saknar fokus. Man har försökt sig på att knåpa ihop en gripade och allvarlig berättelse men resultatet blir en tunn och lite småtråkig soppa som aldrig riktigt lyfter. Jag sitter mest och väntar på att ”filmen” ska starta. Ingen skugga ska dock falla på Jason Statham, han gör sitt jobb men det gjorde inte regissören. Henke gillade filmen mer.

Regi: Steven Knight

Betyg 4/10 (med en annan huvudrollsinnehavare hand betyget sänkts minst ett snäpp)

Parker (2013 USA)

parker-movie-poster-us-thumb-300xauto-36428Parker är en professionell rånare som anlitas för att utföra en kupp på en marknad. Hans kumpaner blåser honom på hans andel och lämnar honom för död på landsvägen, ett misstag då Parker är en man som lever efter principen att en skuld alltid ska betalas. Han spårar upp sina forna kollegor och planerar sin hämnd.

När Staham dyker upp i blid känner jag att jag saknat honom, det var några månader sen sist. Nu är det väl kanske inte så att Statham dyker upp i några filmer som håvar in Oscars, Guldbaggar och allt vad priserna heter. Skådespelaren är kanske inte heller förtjänt av nämnda priser då han talang är relativt begränsad men samtidigt har han en charm som få och jag blir alltid lite glad då han dyker upp i en film.

Parker börjar bra då jag gillar hämndhistorier, filmen blir inte sämre av att Nick Nolte är med på ett hörn. Det är inte många minuter han är med i filmen men Nolte är oftast både se och framför allt hörvärd. Jennifers Lopez medverkan i filmen känns dock överflödig. Karaktären är uselt skriven och hon är egentligen mest ett irritations moment i filmen. Men om man nu nödvändigtvis måste trycka in lite kvinnlig fägring i en actionfilm känns det skönt att producenterna för en gångs skull valt en skådespelerska som är jämngammal med sin manliga motspelare.  Gillar man som jag Statham oavsett om filmens manus är lövtunt eller inte så passar Parker ypperligt.

Regi: Taylor Hackford

Betyg: 6/10

War/Rogue assassin (2007)

51LK55d7teL__SX500_Den här filmen hade jag en del förväntningar på då både Jason Statham och Jet Li är med i filmen. Statham spelar FBI-agenten Crawford som söker hämnd på en lönnmördare, Rogue, som dödade hans kollega några år tidigare. Efter mordet försvann lönnmördaren spårlöst men har nu dykt upp igen. Vad Rogue har för agenda är lite oklart då han verkar arbeta för både den kinesiska triaden och japanska yakuzan som konkurrerar om makten.

Som sagt jag hade mina förväntningar, problemet var nog att de var för höga. Rogue är konstigt nog lite småseg t.om så seg att jag somnar i soffan mitt i en shoot-out på en kinsesrestaurang. Trots Staham som skjuter och slåss, kpistar som smattrar och folk som skriker i dödsvånda hörs snart mina snarkningar i hemmet. Rouge har allt man begära av en actionfilm;  slagsmål, skottlossning och biljakter men det känns lite oinspirerat och filmen vill aldrig lyfta. Inget större fel på vare sig action eller skådisar men hela projektet bara rullar på utan någon större känsla. Inget ont om vare sig Statham eller Li, de sköter sina expressiva skådespelartalanger väl. Jag fick se resten nästa dag och kunde då konstatera att filmen dög men att jag nog snart glömt större delen av handlingen.

Regi: Philip G. Atwell

Betyg: 5/10

Safe (2012 USA)

Förra veckan dök Statham upp som legosoldat här har han en mer komplex roll då han spelar en f.d polis som sadlat om till att utöva ultimate fighting.  När Stathams fru mördas av den ryska maffian dekar han ned sig och blir hemlös. En dag stöter han på en ung flicka som är på flykt undan (i fallande ordning); en kinesisk triad, ryska maffian och korrupta poliser. Stathams beskyddarinstinkt slås på och nittio minuter senare har andelen kriminella element i N.Y.C minskat markant. Troligtvis lär man även jobba övertid en lång tid framöver på stadens bårhus.

Safe startar i en rasande fart och introducerar flickan och Statham. Berättelsen hoppar i både tid och geografi. Jag anar att regissören snabbt ville få undan bakgrundshistorien för komma till det han finner vara pudelns kärna, nämligen action. Introt tar ca tjugo minuter sedan är vilt skjutande som övergår till än mer vilt skjutande. Förvånansvärt nog är knappt några fighter ”man to man” i Safe och jag undrar om Statham gått och fått ålderskrämpor. Gud förbjude!

Filmen är inget mästerverk i genren men den funkar utmärkt som underhållning för stunden. Full fart framåt och man kan lugnt stänga av delar av hjärnan under titten. Tacksamt nog är inte ungen speciellt irriterande och är rent utav uthärdlig. Filmens regissör har tidigare gjort Remember the titans något som till en början väckte en viss oro hos mig. Turligt nog fick jag inga Titans vibbar under titten. Mitt sug efter att se fler filmer med Statham verkar f.n vara omättligt. En snabb koll på IMBD gör att jag kan pusta ut; Statham har hela tre filmer på gång under 2013 och ingen av produktionerna kan sorteras in i dramafacket.

Regi: Boaz Yakin

Betyg: 6/10

The Expendables 2 (2012 USA)

Det här var åtminstone ett fall framåt om man jämför med föregångaren. Det märkliga med filmen är att trots alla skådisar, trots alla effekter och trots budgeten så känns The Expendables 2 billig och lite halvtafflig.

Några observationer jag gjorde under filmen: Schwarzenegger, Stallone och Van Damme ser inte kloka ut. Deras ansikten verkar kunna spricka vilken sekund som helst och de går konstant runt med ett förvridet utryck i sina ansikten.

Den som skrivit filmens dialog borde få smisk. Redan efter 10 minuter är jag trött på allt machopladder som kryddas med små lustigheter och skämt som faller platta till marken.

Jag inser också vilken otroligt kass skådis Dolph Lundgren är. Jag blir rädd så fort kameran fastnar på hans ansikte och jag sitter och tänker: ”Snälla! Inte en replik till det är mer än vad jag klarar av.”

Jag får även kväva ett högt skratt när man i ett hopplöst försök att skänka lite allvar och eftertänksamhet i filmen låter en i teamet (Bill The Kid) berätta sin bakgrund. Han tröttnade på kriget i Afganistan och tog avsked som soldat. Manusförfattaren verkade inte ha reflekterat över att Bill bytt yrke från soldat till legosoldat. Vad tror Bill att Stallone och hans vänner sysslar med?

Filmmusiken var en surrealistisk upplevelse då det lät som att orkestern konstant spelar falskt. Tondöv kompositör eller bör jag gå och kolla hörseln?

Det finns även andra små petisser i filmen som överanvändande av CGI-blod, övernaturliga förflyttningar och en märklig vetskap om var folk finns. Men jag tror det räcker med mina iaktagelser. The Expendables 2 är nog årets dyraste idioti men (och detta är viktigt) är man på rätt humör samt utför en snabblobotomi kort innan filmen är den troligtvis ganska underhållande. Jag skippade lobotomeringen därav min något ljumma entusiasm för filmen.

Regi:Simon West

Betyg: 4/10

Transporter x 3

Fiffi har Sly jag har Statham. Jason Statham f.d simhoppare, f.d smågangster, f.d mannekäng numera halvdan skådis. Men trots att han i stort sett har samma ansiktsuttyck och väser/morrar fram sina repliker i film efter film tröttnar jag aldrig på karln. Han känns på något sätt trygg och stabil i sitt lite ensidiga skådespeleri. Härom veckan kände jag plötsligt ett stort behov att få umgås med Statham i några timmar och valet föll på de tre Transporter filmerna.

Frank Martin är en f.d soldat som sadlat om och sysslar med att transportera div föremål eller personer kors och tvärs över Europa. Transporterna är kanske inte alltid på rätt sida om lagen men Frank ställer inga frågor. Frank är en ensamvarg som har några få enkla regler som han inte gärna bryter. I Transporter bryter han mot en av sina regler då han av en händelse inser vad det är han fraktar. Tack vare den titten hamnar han på kollisionskurs med människosmugglare..

Transporter 2 har Frank flyttat till Miami och arbetar som chaufför åt en familj. Illvilliga knarkbaroner kidnappar familjens son och Frank kommer till undsättning.

I den senaste filmen är man tillbaka i Europa och Frank tvångsrekryteras som transportör av en liga som sysslar b.la med miljöbrott, utpressning och kidnappning. Som extra finess och för att hotta upp handlingen lite utrustar ligan Frank med en handledsbomb som detonerar om han förflyttar sig för långt ifrån sin bil.

Alla filmerna är skrivna och producerade av Luc Besson vilket då innebär att de har en plump dialog, bitvis är ganska larviga och storyn har fler hål än en schweizerost. Varje  film innehåller även minst en vansinneskörning i tättbebyggt område, ett spektakulärt hopp med en produktplacerad Audi samt att Statham minst en gång i var film ska omringas av en himla massa skurkar och slagsmål utbryter. Ett slagsmål som f.ö ger Statham chansen att slita av sig kläderna på överkroppen så han kan visa hur vältränad han är. Mao precis tvärtom mot Steven Segal som numera alltid behåller kläderna på när det vankas action för slippa visa sin plufsighet.

Var film har även begåvats med riktigt illa skrivna kvinnokaraktärer.I första filmen har vi en japanska som  vill ha sex med Frank sekunden efter de har överlevt ett attentat. Här misstänker jag att regissören eller manusförfattaren ansåg att det var dags för lite naket oavsett om det passade in i filmen eller inte. I film nummer två har vi en lönnmörderska som springer runt i s.k sexiga underkläder och högklackat hela filmen, något som är vare sig praktiskt eller diskret. I Transporter 3 stiftar vi bekantskap med en svårmodig ukrainska i pandasminkning. Som ni märker är det ovanligt korkat men trots detta har filmerna en viss charm så om man är på rätt humör, gillar biljakter, långa fightscener och Jason Statham kan de vara värda en titt. Jag vill dock påpeka att skämkudden kan komma till användning.

Betyg:

Transporter: 4/10

Transporter 2 + 3: 5/10