War/Rogue assassin (2007)

51LK55d7teL__SX500_Den här filmen hade jag en del förväntningar på då både Jason Statham och Jet Li är med i filmen. Statham spelar FBI-agenten Crawford som söker hämnd på en lönnmördare, Rogue, som dödade hans kollega några år tidigare. Efter mordet försvann lönnmördaren spårlöst men har nu dykt upp igen. Vad Rogue har för agenda är lite oklart då han verkar arbeta för både den kinesiska triaden och japanska yakuzan som konkurrerar om makten.

Som sagt jag hade mina förväntningar, problemet var nog att de var för höga. Rogue är konstigt nog lite småseg t.om så seg att jag somnar i soffan mitt i en shoot-out på en kinsesrestaurang. Trots Staham som skjuter och slåss, kpistar som smattrar och folk som skriker i dödsvånda hörs snart mina snarkningar i hemmet. Rouge har allt man begära av en actionfilm;  slagsmål, skottlossning och biljakter men det känns lite oinspirerat och filmen vill aldrig lyfta. Inget större fel på vare sig action eller skådisar men hela projektet bara rullar på utan någon större känsla. Inget ont om vare sig Statham eller Li, de sköter sina expressiva skådespelartalanger väl. Jag fick se resten nästa dag och kunde då konstatera att filmen dög men att jag nog snart glömt större delen av handlingen.

Regi: Philip G. Atwell

Betyg: 5/10

Safe (2012 USA)

Förra veckan dök Statham upp som legosoldat här har han en mer komplex roll då han spelar en f.d polis som sadlat om till att utöva ultimate fighting.  När Stathams fru mördas av den ryska maffian dekar han ned sig och blir hemlös. En dag stöter han på en ung flicka som är på flykt undan (i fallande ordning); en kinesisk triad, ryska maffian och korrupta poliser. Stathams beskyddarinstinkt slås på och nittio minuter senare har andelen kriminella element i N.Y.C minskat markant. Troligtvis lär man även jobba övertid en lång tid framöver på stadens bårhus.

Safe startar i en rasande fart och introducerar flickan och Statham. Berättelsen hoppar i både tid och geografi. Jag anar att regissören snabbt ville få undan bakgrundshistorien för komma till det han finner vara pudelns kärna, nämligen action. Introt tar ca tjugo minuter sedan är vilt skjutande som övergår till än mer vilt skjutande. Förvånansvärt nog är knappt några fighter ”man to man” i Safe och jag undrar om Statham gått och fått ålderskrämpor. Gud förbjude!

Filmen är inget mästerverk i genren men den funkar utmärkt som underhållning för stunden. Full fart framåt och man kan lugnt stänga av delar av hjärnan under titten. Tacksamt nog är inte ungen speciellt irriterande och är rent utav uthärdlig. Filmens regissör har tidigare gjort Remember the titans något som till en början väckte en viss oro hos mig. Turligt nog fick jag inga Titans vibbar under titten. Mitt sug efter att se fler filmer med Statham verkar f.n vara omättligt. En snabb koll på IMBD gör att jag kan pusta ut; Statham har hela tre filmer på gång under 2013 och ingen av produktionerna kan sorteras in i dramafacket.

Regi: Boaz Yakin

Betyg: 6/10

The Expendables 2 (2012 USA)

Det här var åtminstone ett fall framåt om man jämför med föregångaren. Det märkliga med filmen är att trots alla skådisar, trots alla effekter och trots budgeten så känns The Expendables 2 billig och lite halvtafflig.

Några observationer jag gjorde under filmen: Schwarzenegger, Stallone och Van Damme ser inte kloka ut. Deras ansikten verkar kunna spricka vilken sekund som helst och de går konstant runt med ett förvridet utryck i sina ansikten.

Den som skrivit filmens dialog borde få smisk. Redan efter 10 minuter är jag trött på allt machopladder som kryddas med små lustigheter och skämt som faller platta till marken.

Jag inser också vilken otroligt kass skådis Dolph Lundgren är. Jag blir rädd så fort kameran fastnar på hans ansikte och jag sitter och tänker: ”Snälla! Inte en replik till det är mer än vad jag klarar av.”

Jag får även kväva ett högt skratt när man i ett hopplöst försök att skänka lite allvar och eftertänksamhet i filmen låter en i teamet (Bill The Kid) berätta sin bakgrund. Han tröttnade på kriget i Afganistan och tog avsked som soldat. Manusförfattaren verkade inte ha reflekterat över att Bill bytt yrke från soldat till legosoldat. Vad tror Bill att Stallone och hans vänner sysslar med?

Filmmusiken var en surrealistisk upplevelse då det lät som att orkestern konstant spelar falskt. Tondöv kompositör eller bör jag gå och kolla hörseln?

Det finns även andra små petisser i filmen som överanvändande av CGI-blod, övernaturliga förflyttningar och en märklig vetskap om var folk finns. Men jag tror det räcker med mina iaktagelser. The Expendables 2 är nog årets dyraste idioti men (och detta är viktigt) är man på rätt humör samt utför en snabblobotomi kort innan filmen är den troligtvis ganska underhållande. Jag skippade lobotomeringen därav min något ljumma entusiasm för filmen.

Regi:Simon West

Betyg: 4/10

Transporter x 3

Fiffi har Sly jag har Statham. Jason Statham f.d simhoppare, f.d smågangster, f.d mannekäng numera halvdan skådis. Men trots att han i stort sett har samma ansiktsuttyck och väser/morrar fram sina repliker i film efter film tröttnar jag aldrig på karln. Han känns på något sätt trygg och stabil i sitt lite ensidiga skådespeleri. Härom veckan kände jag plötsligt ett stort behov att få umgås med Statham i några timmar och valet föll på de tre Transporter filmerna.

Frank Martin är en f.d soldat som sadlat om och sysslar med att transportera div föremål eller personer kors och tvärs över Europa. Transporterna är kanske inte alltid på rätt sida om lagen men Frank ställer inga frågor. Frank är en ensamvarg som har några få enkla regler som han inte gärna bryter. I Transporter bryter han mot en av sina regler då han av en händelse inser vad det är han fraktar. Tack vare den titten hamnar han på kollisionskurs med människosmugglare..

Transporter 2 har Frank flyttat till Miami och arbetar som chaufför åt en familj. Illvilliga knarkbaroner kidnappar familjens son och Frank kommer till undsättning.

I den senaste filmen är man tillbaka i Europa och Frank tvångsrekryteras som transportör av en liga som sysslar b.la med miljöbrott, utpressning och kidnappning. Som extra finess och för att hotta upp handlingen lite utrustar ligan Frank med en handledsbomb som detonerar om han förflyttar sig för långt ifrån sin bil.

Alla filmerna är skrivna och producerade av Luc Besson vilket då innebär att de har en plump dialog, bitvis är ganska larviga och storyn har fler hål än en schweizerost. Varje  film innehåller även minst en vansinneskörning i tättbebyggt område, ett spektakulärt hopp med en produktplacerad Audi samt att Statham minst en gång i var film ska omringas av en himla massa skurkar och slagsmål utbryter. Ett slagsmål som f.ö ger Statham chansen att slita av sig kläderna på överkroppen så han kan visa hur vältränad han är. Mao precis tvärtom mot Steven Segal som numera alltid behåller kläderna på när det vankas action för slippa visa sin plufsighet.

Var film har även begåvats med riktigt illa skrivna kvinnokaraktärer.I första filmen har vi en japanska som  vill ha sex med Frank sekunden efter de har överlevt ett attentat. Här misstänker jag att regissören eller manusförfattaren ansåg att det var dags för lite naket oavsett om det passade in i filmen eller inte. I film nummer två har vi en lönnmörderska som springer runt i s.k sexiga underkläder och högklackat hela filmen, något som är vare sig praktiskt eller diskret. I Transporter 3 stiftar vi bekantskap med en svårmodig ukrainska i pandasminkning. Som ni märker är det ovanligt korkat men trots detta har filmerna en viss charm så om man är på rätt humör, gillar biljakter, långa fightscener och Jason Statham kan de vara värda en titt. Jag vill dock påpeka att skämkudden kan komma till användning.

Betyg:

Transporter: 4/10

Transporter 2 + 3: 5/10

Killer elite (2011 USA)

En legosoldat, Danny, bestämmer sig för att lämna branschen då han fått nog av allt dödande. När hans vän och mentor Hunter tas tillfånga av en shejk i landet Oman tvingas Danny att göra en comeback i branschen. Shejken vill att Danny ska mörda tre S.A.S  soldater. Dessa har nämligen dödat tre av shejkens söner, fullföljer inte Danny sitt uppdrag kommer Hunter att mördas. Danny samlar ihop sitt gamla gäng och sätter igång att planera de tre morden. Naturligtvis är uppdraget mer komplicerad än det först verkar vara och legosoldaterna kommer snart i konflikt med den hemliga organisationen The Feathermen.

Än en rulle jag nog skulle ha skippat om inte omslaget ståtat med Jason Stathams medverkan. Nu får han även sällskap av Robert de Niro som går på autopilot samt en härligt aggressiv Clive Owen i rollen som den motvilligt pensionerade S.A.S soldaten Spike. Studerar man filmomslaget lite närmare ser man att Dominic Purcell även är med i rollistan vilket kan ge anledning till oro. Purcell verkar dock ha tagit skådespelarlektioner sedan jag såg honom sist eller så kan det bero på att han är utrustad med en grotesk porrfilmsmustasch som kanske distraherar mig såpass mycket att jag inte märker hans eventuella brist på talang.

Killer elite är en klart godkänd actionthriller. Biljakter, slagsmål, skottlossning och en ganska häftig jakt över Londons hustak håller upp berättelsens tempo. Filmen är däremot inte speciellt spännande och man räknar ganska snart ut hur historien ska utveckla sig. Därmed har jag inte sagt att filmen är tråkig, tvärtom, två timmar i Stathams sällskap går ganska snabbt undan.

Regi: Gary McKendry

betyg: 6/10

Blitz (2011 Storbr)

Statham spelar i Blitz polisen Brant, en brittisk version av Dirty Harry. Brant går fram som en slåttermaskin bland Londons kriminella och då hans chefer är mer bekymrade om media som förfasar sig över polisvåld än att klara upp brott ligger Brant ganska risigt till. När en seriemördare som kallar sig för Blitz börjar mörda poliser ändras chefernas inställning och Brant ges fria händer.

Det är inte så mycket att säga om filmen. Är man som jag svag för Statham, hans medverkan är det främsta skälet till att jag överhuvudtaget såg filmen, lär man inte bli besviken. Ingen större rollprestation men Statham spelar Statham helt enkelt och det räcker för mig. Stör man sig inte på budskapet ”crime is a disease” utan vill se en karl som traskar runt i 90 minuter och beter sig opolitiskt korrekt lär man tycka filmen är helt ok. Jag skulle kunna dra på med anlyser om sociala förhållanden, samhällets syn på brott och polisers arbete men väljer denna gång att hålla mig kort. Popcornrulle för Statham fans no more – no less.

regi: Elliott Lester

Betyg: 5/10

The Mechanic ( 2011 USA )

Den här filmen är en nyinspelning ( så orginellt ) av en film med samma namn från 1972. I den filmen spelade Charles Bronson en lönnmördare vars specialite är att  få sina mord att se ut som olyckor. I nyversionen är det Jason Statham som axlar Bronsons roll som lönnmördaren Arthur Bishop.

Staham levererar som vanligt, han spelar som alltid en kortklippt tuffing med halvhes röst och det är en roll han klarar av bra. Ben Foster spelar Arthurs medhjälpare vilket var positivt då jag sedan 3:10 from Yuma velat se Foster i en större roll. Filmen är fartfylld och har faktiskt en hel del läckra actionscener. Trots att man ganska snabbt kan räkna ut vilken väg berättelsen kommer ta blir åtminstone jag både engagerad och tycker t.om att det blir lite halvspännande av och till. Jag är i alla fall inte besviken då jag var på humör för lite fart och fläkt och hade tydligen ett behov av att få se på blänkande pistoler. The Mechanic är ingen banbrytande film men den fyller sin funktion väl nämligen underhållning. Steffo var kanske inte riktigt lika positiv.

Regi: Simon West

Betyg: 7/10

Lock stock and two smoking barrels ( 1998 Storbr )

En av mina favoritepisoder i Pulp Fiction är den med Harvey Keitel som The Wolf. Travolta och Jackson framstår som riktigt korkade och jag skrattade gott. Guy richies Lock stock and two smoking barrels känns som ett enda långt Wolf avsnitt.

För den som händelsevis inte har sett filmen kretsar den kring, spelskulder, antika gevär, en marijuanafabrik samt lite annat smått och gott. Med andra ord det går undan. Snabba klipp, lekfulla klipp, händelser som berättas ur olika synvinklar och framför allt : Ett myller av korkade personer. Det är svårt att beskriva handlingen men den centrala berättelsen är Eddy och hans kompisar som är skyldiga gansterbossen Hatchet Harry en himla massa pengar efter ett parti poker. Harry ger killarna en vecka att komma fram med pengarna som de absolut inte kan skaffa. När en rån sker får killarna en oväntad chans.

Många tycker att filmen är en Tarantinokopia och det må så vara men jag finner filmen avsevärt mer underhållande än de flesta filmer Tarantino gjort. Den är både rappare och roligare samt har inte dessa ändlösa och många gånger poänglösa dialoger som man blir drabbad av i en Tarantinofilm (Ingloriurous Basterds undantagen). En kopia visst, men den överträffar inspirationskällan.

Regi: Guy Richie

Betyg: 9/10

The Expendables ( 2010 USA )

En grupp legosoldater hyrs för att störta en diktator, så mycket mer behövs nog inte sägas om handlingen. Jag hade hoppats att fiffi och addepladde hade fel när de sågade filmen. Jag ville verkligen att den skulle vara bra och har väntat på den sedan jag läst de första notiserna. En film med: Rouke, Stallone, Li, Statham, Willis och Lundgren kan väl inte bli misslyckad? Visst kan den det, speciellt om man har ett uselt manus samt använder sig av en kamera och klippning som skulle ge Jonas Åkerlund huvudvärk. Stunderna är många då jag undrar vad som händer på duken då kameramannen verkar vara full, det zoomas in och ut till förbannelse och klipps och byts vinklar och allt är till slut en salig röra, jag ger upp.

Stallones ansikte är värt några rader. När hans nuna dyker upp på filmduken skriker jag nästan högt, karln ser helt bisarr ut, botox, ansiktslyft vet inte vad han gjort men det ser för djävligt ut. I början av filmen tänker jag mer på Stallones ansikte än filmen, tragiskt men sant. The Expendables blev tyvärr årets besvikelse. Troligtvis blev man så upphetsad att man lyckats samla detta ”sköna” gäng pensionärer i en och samma film att man glömde bort själva skapadet.

Regi: Sylvester Stallone

Skådespelare: Jet Lee, Sylvester Stallone

Betyg: 3/10

London (2005)

news-poster-london[1] Syd (Chris Evans) dyker oinbjuden upp på sitt ex (Jessica Biel) avskedsfest tillsammans med sin knarklangare Bateman (Jason Statham). Han vill göra ett sista försök att vinna tillbaka henne innan hon flyttar till L.A.

Man kan tro att detta är en komedi men så är inte fallet. Det är mer filmad teater som till större delen utspelar sig på en toalett där Syd och Bateman snortar och diskuterar vem som har det jävligast i livet. I vanliga fall tycker jag filmad teater är bland det tråkigare man kan se på film. Handlingen består ofta av massa prat som inte leder någonstans. London (som är namnet på Syds ex) är dock helt OK av två anledningar: Statham som inte är en någon stor skådis men han har karisma till skillnad mot t.ex Biel samt att man undrar hur det skall gå.

Regi: Hunter Richards

Skådespelare: Jessica Biel, Chris Evans, Jason Statham m.fl

Betyg:  6/10