In the heights (2021 USA)

I stadsdelen Washington highs när många av invånarna drömmar om ett bättre liv. Usnavi sparar stålar för att kunna öppna en bar i Dominikanska republiken, nagelskulptrisen Vanessa vill jobba som designer och Kevin önskar att hans dotter ska få en högre utbildning. Nu är inte In the Highs något ordinärt storstadsdrama utan en film som är fullspäckad med dans och sångnummer m.a.o en musikal

Den här filmen torde släcka törsten för alla musikalälskare värden runt för det är en fest för örat och ögat. En hel del av sångerna är inga simpla nummer som framförs av någon ståendes vid en lyktstolpe utan här är hela grannskapet med på både sång och dans. Ett par tre nummer håller världsklass när man ser på koreografin och det bjuds bla på en härlig blinkning till legendaren Ester Williams i ett av numren. Jag gillade även sångtexterna som för historien framåt

Man skulle kunna förledas till att tro att In the Heights skulle var en tunn ursäkt till film för att man ska få se Latinos köra lite moves och sjunga en stump men den är faktiskt djupare än så. Filmen behandlar en hel del frågor som vi alla brottas med: Vart hör man hemma, drömmar och livsval och de förväntningar man kan ha på sig själv och andra. Ok det är iofs generella men viktiga frågor. Jag satt faktiskt i biomörkret och blev lite smått filosofisk ja kanske tom (och det händer inte så ofta) berörd.

Filmen dras dock med ett litet problem, den är alldeles för lång för min smak. Närapå två och en halvtimme blev lite för mycket av det goda och filmen skulle inte att lidit av att blivit lite trimmad. På det hela är dock detta en petitess och gillar man musikaler tycker jag nog att ska ta och släpa sig i väg till bion för det är med lätta steg man går därifrån.

Regi: Jon M. Chu

Betyg: 8/10

Backyard (2009 Mexico)

Staden Juarez i Mexico ligger på gränsen till USA och har det tveksamma nöjet att vara känd som en av världens våldsammaste städer. Utöver knarkkriget som skördar många offer så har ca 5000 kvinnor mördats eller försvunnit i området under de senaste 20 åren. Numera hör det till vardagsmat att man hittar kvinnolik i öknen eller en och annan massgrav. Filmen Backyard baseras på händelser i Juarez. En kvinnlig kommisarie,Blanca Bravo, har skickats till staden för lösa de många morden. Guvernören i delstaten vill ha en lösning på problemen men kanske inte så mycket av omtanke för mördade kvinnorna utan av oro då att investerare börjar dra öronen åt sig pga stadens dåliga rykte. När Bravo arresterar en notorisk kvinnomisshandlare och våldtäksman går guvenören ut med att man gripit den skyldige. Tyvärr stoppar inte morden i och med gripandet och kommisarie Bravo inser att sanningen är mer fruktansvärd  än vad hon kunnat ana.

Backyard är en film som jag hyser motstridiga känslor inför. Det är en lågbudgetproduktion och det märks. Skådisarna är sisådär, dialogen torftig och filmen har inget flyt i berättandet. Produktionsmässigt är Backyard kort och gott ganska usel. Däremot har filmen något viktigt att berätta och det var ett bra tag sedan jag såg en film som gjorde mig så upprörd. Jag har känt till Juarez och dess rykte men man läser om det i tidningarna och på nätet, ojar man sig lite över händelserna och går sedan vidare i livet. Men när jag såg den halvdana dramatiseringen om situationen i Juarez hände det något. Jag insåg vidden av problematiken, hopplösheten och desperationen hos kvinnorna som lever i detta helveteshål. Jag blev kanske inte rörd men däremot skakad. Filmen är inte speciellt grafisk eller våldsam men en scen mot slutet har etsat sig fast i min hjärna så jag lägger in ett varningens ord för eventuella tittare: Det är ingen fredagsmysfilm. Trots sina brister så rekommenderar jag Backyard men inte för dess filmiska värde utan snarare som dess funktion som en tankeställare och ögonöppnare. Jag får nu ta och tröstläsa lite Punisher där han rensar upp bland hallickar och traffickingorganisationer i både Mexico och NYC för i diktens värld kan verkligheten trots allt te sig lite ljusare.

Regi: Carlos Carrera

Betyg:5/10