No escape (2015 USA)

11190818_oriDet här filmen har blivit rejält utskälld och man har på sina ställen viftat med rasistkortet. Jag hade tänkt skippa filmen då det verkade vara en proamerikansk film som hyllar flaggan och kärnfamiljen. Bloggaren och poddaren Steffo fick mig på andra tankar och det var trots allt John Erick Dowdle i regissörsstolen som hitintills inte gjort en usel film (av de jag sett).

En amerikansk familj åker till ett asiatiskt land, vilket nämns inte, men om man är lite hemma i geografi räknar man snabbt ut att det rör sig om Kampuchea eller Laos. Pappan har kommit på ekonomiskt obestånd därför är han tvungen att ta arbete i detta land som inte ens har dagsfärska amerikanska tidningar. Familjen har maximalt med otur då man knappt har installerat sig på hotellet innan det bryter ut en revolution och upprorsmakarna är ute efter är alla västerlänningar och invånare som som arbetat med dessa. Familjen måste nu fly för sina liv i en miljö som är helt främmande, turligt nog får de hjälp av en engelsman som verkar veta vad han gör.

Vanligtvis skyr jag filmer av detta slag som pesten. Närmare bestämt jag trodde det skulle vara en film i den genren där man ondgör sig över folk i främmande länder som inte har västerländska värderingar samtidigt som man viftar med den amerikanska flaggan och skyddandet av kärnfamiljen. Många verkar uppfatta No escape som en sådan film själv fann jag mig se en engagerande och otroligt spännande thriller. Jag kan hålla med om att de blodtörstiga revolutionärerna skildras som ondsint massa men det är deras roll i filmen att vara just ett anonymt och oresonabelt hot. I den här filmen funkade det berättargreppet bra och jag lade inte in några värderingar i rollfigurernas etnicitet.

No escape var för mig otroligt spännande och det var länge sedan jag fick uppleva just ren och skär spänning när jag såg en film.  En härlig känsla. Filmen håller bra tempo med kompetenta skådisar som klarar sig bra i sina roller men ett extra plus till Pierce Brosnan som spelar en avdankad och lite småplufsig agent med övertygande pondus. Vidare blir filmen aldrig så där snyftig och sentimental som filmer av den här sorten lätt blir. En av de filmer jag blivit mest överraskad av på senare tid då jag som sagt trodde det skulle vara en riktig sörja.

Regi: John Erick Dowdle

Betyg: 7/10

As above so below (2014 USA)

As Above, So Below 2014As above so below startar som en ren äventyrsfilm. Arkeologen Scarlett letar med risk för sitt liv upp en gammal grav i Iran och filmens inledning påminner lite om en fattigmans version av Raiders of the lost ark. Det hon letar efter är en ledtråd till de vises sten (se där kom lite Harry Potter med i filmen) en artefakt hennes far letat efter i hela sitt liv (och slutligen Indiana Jones and The last crusade). Spåren pekar mot katakomberna i Paris och Scarlett samlar ihop en grupp medhjälpare för att försöka finna de vises sten. Väl nere i katakomberna kan man säga att äventyrsfilmen slutar och skräckfilmen startar.

Jag gillade mixen mellan de två genrerna. Skattjakten i början och när Scarlett söker upp sina medhjälpare gav en härlig äventyrskänsla. Väl nere i mörkret med trånga gångar och andra otrevligheter tar skräckfilmen vid och då jag själv aldrig skulle nedstiga i dessa korridorer och prång blir filmen naturligtvis effektiv. Det är fällor, ras, spöken, syner och nervsammanbrott som drabbar det äventyrliga sällskapet och i sina stunder är det riktigt spännande. Slutet blir dock lite för flummigt för min smak men kan säkert passa andra tittare. As above so below är filmad i ff stil så det avskräcker säkerligen en och annan men precis som i Exists har man skippat de värsta excesserna så det blir inte hela havet stormar. En klart duglig liten äventyrsskräckis av inte helt oäven regissör.

Regi: John Erick Dowdle

Betyg: 6/10

Devil ( 2010 USA )

 Regissören M. Night Shyamalan kan inte haft det för lätt de senaste åren. Hans senaste filmer har varit ganska mediokra historier, mordiska växter, en sjöjungfru i en swimmingpool, fundamentalister som springer runt i skogen och slutligen 2010 års mest utskällda film The Last Airbender. Den sistnämnda har jag inte vågat sett men gemensamt för de övriga filmerna är att de har bra skådisar och produktion men manusmässigt är de helt hopplösa. Shyamalan måste ha kommit fram till att det bästa är att vända på steken, lite sämre/billigare produktion, halvkassa skådisar,  bra manus och man lämnar registolen till någon annan.

Filmen Devil handlar om fem personer som blir instängda i en hiss. En av de fyra är inte den vanlige hissresenären utan hin håle själv. Personalen försöker desperat få ut stackarna i hissen men det visar sig vara svårare än man tänkt sig då den onde saboterar alla försök till hjälp.

Devil är tänkt att vara den första av tre filmer producerade av Shyamalan. Håller de övriga två samma klass som Devil är de värda att se. Filmen är en klaustrofobisk historia som lyckas engagera mig ända till slutet. Den är sådär lite mysigt småruggig, en alldeles lagom liten skräckfilm. Är det något jag kan klaga på är de berättarrösten som känns ganska påklistrad och den lite styltiga dialogen. Trots detta ser jag fram mot de kommande delarna av ”The night chronicles” som serien kallas. Andreas och Fiffi har även recenserat filmen om man är intresserad av en titt på deras åsikter.

Regi: John Erick Dowdle

Betyg: 6/10

The Poughkeepsie tapes ( 2007 USA )

The Poughkeepsie Tapes är inte någon trevlig film. Det är inte en film där man sjunker ned i soffan för att få mysa och rysa en stund. Har man de förväntningarna lär man bli djupt besviken. The Poughkeepsie Tapes hör till en liten skara  filmer inom skräckgenren som lyckas att väcka en viss ångest hos mig. Det är filmer som kryper in under skinnet och biter sig fast i min hjärna en lång tid efter jag sett dom, t.ex franska ”Inside” och australienska ”Wolf Creek”. Det är nu andra gången jag ser The Poughkeepsie Tapes och det lär nog dröja innan en tredje tittning.

Upplägget är ganska simpelt. Filmen är en s.k  mockumentär, påhittad dokumentär, om en seriemördare. Polisen gör ett tillslag i tron att de fångat en seriemördare men huset är tomt så när som på en himla massa videoband. Banden visar seriemördarens verk under nio år. Mockumentären består dels av mördarens band och intervjuer med anhöriga och människor som varit involverade i fallet.

Det som gör ”The Poughkeepsie tapes” så otäck är just mördarens videoupptagningar. De känns autentiska och man sugs in i filmen och efter ett tag glömmer jag nästan att det är en påhittad film. Stundtals är filmen brutal men det värsta är när man får se när och hur mördaren snärjer sina tilltänkta offer, barn, liftare, gifta par etc. Filmen blir inte heller mindre hemsk då seriemördaren är helt obegriplig i sitt agerande. Hannibal Lecter har med tiden blivit lite av en hustomte hos gemene man en mördare med coola one-liners. John Doe i Se7en hade åtminstone en plan i sitt vansinne men mördaren Poughkeepsie dödar, våldtar och torterar i brist på vettig sysselsättning det är hans hobby kort och gott. Jag får intrycket av att han lika gärna kunnat måla tennsoldater istället för att mörda.

Till filmens minussida får väl just videokameran läggas det blir lite väl ryckigt och flimmrigt ibland men det ska man kanske vara tacksam över. En del av de som ”intervjuas” är nog inte de bästa skådespelarna att upprätthålla illusionen att det är en dokumentär. Bortsett från dessa i sammanhanget petitesser har vi en film som med ganska små medel väcker skräck och obehag åtminstone hos mig.

Regi: John Erick Dowdle

Betyg: 10/10

Quarantine (2009)

quarantine

Lokaal tv-reportrar följer med ett team brandmän på en utryckning. Det visar sig snart att de boende i ett hyreshus har drabbats av en rabiesliknande smitta. De som smittas blir, som brukligt i filmer av denna genre´, förvandlade till blodörstiga kannibaler. Myndigheterna spärrar av huset därav filmens namn. Filmen är filmad på samma sätt som Cloverfield och Blair Witch projekt dvs med en bärbar kamera som låter oss följa händelseförloppet ur huvudpersonernas ögon.

Då detta är en remake är av den spanska filmen REC är det svårt att inte jämföra de två. Quarantine är snyggare filmad men den spanska REC har mer nerv och känns därmed mer spännande. Det var roligt att se Jennifer Carpenter i huvudrollen som den kvinnliga reportern annars är hon nog mest bekant som Dexters syster i tv-serien med samma namn. Skådespelarna gör helt ok jobb och filmen fyller sin funktion: man sitter på spänn och hoppar till ett par gånger. Handkameraperspektivet är effektfullt men på bio hade man nog blivit lite sjösjuk. Med logiken är det si och så men man skall nog inte begära för mycket av den varan i en skräckis. För oss som kan läsa en textremsa samtidigt som vi ser på filmen känns nyinspelningen lite onödig. Om man inte sett orginalet så har man en ryslig stund framför sig.

Betyg : 6/10

Regi: John Eric Dowdle

Skådespelare: Jennifer Carpenter, Steve Harris, Jay Herdanez m.fl