Prophecy (1979 USA)

prophecy_1979Hälsovårdsinspektören Rob håller på att bli utbränd. Han jobbar i slummen och känner att han hela tiden arbetar i motvind. Jobbet har färgat av sig på honom och han förvägrar sin fru lyckan att bli gravid då han inte vill sätta fler barn till denna miserabla värld. När Rob så får erbjudandet att åka till de stora skogarna i Maine för att medla i en konflikt mellan ett sågverk och den amerikanska urbefolkningen tar han chansen för att få lite lugn och ro. Rob hade haft det stillsammare om han stannat bland råttbitna barn i Harlem. Sågverket har nämligen släppt ut miljögifter i naturen som påverkat djurlivet. Skogens invånare har blivit aggressivare och en del av djuren har förändrats totalt och går bärsärkagång bland campare och annat löst folk som håller till i skog och mark. Den idealistiske hälsovårdsinspektören får mycket att stå i.

Prophecy är en film som tar sig själv på alldeles för stort allvar. Det märks att regissören John Frankenheimer minsann har ett BUDSKAP han vill förmedla till sina tittare nämligen: Om man skitar ned i naturen kan det gå illa. Inget fel i budskapet men jag undrar om det är klokt att låta Chase Gioberti förlåt Robert Foxworth  spela huvudrollen samt att stoppa in Armand Assante i rollen som indian.1979 kanske denna casting funkade men nu blir det mest ofrivillig komik. Foxworth tangerar filmen igenom överspelandets sköna konst vilket han även gjorde i Falcon Crest. Skådespelaren känns lite … ska vi säga obalanserad. Vidare spelar Talia Shire frun till Rob och hon går mest omkring och är ängslig för än det ena och än det andra. Filmens huvudmonster påminner mest om en vandrande salamikorv var det en kritiker som skrev vid premiären och visst har han rätt. En av de fulare kreationer jag sett i skräckfilmernas underbara värld. Filmplanschen har intet med vad vi tittare får möta i filmen.

Dramaturgiskt är filmen lite småseg. Visst hettar det till några gånger när den lufsande korven dyker upp men däremellan är det mest transportsträckor som till stor del läggs på att Shire är ängslig och Foxworth lägger pannan i djupa veck och bekymrar sig över människans rovdrift på naturen. Det är ingen skitfilm för man har verkligen haft ambitionen att göra en bra film men man missar målet. Möjligen kan misslyckandet bero på filmens regissör vars kompetens jag starkt tvivlar på efter att ha se filmer som The Island of Dr. Moreau och Träffpunkt Genève

Regi: John Frankenheimer

betyg: 4/10

Då var skräckfilmsveckan över för detta år men trogna läsare kan vara säkra på att den dyker upp 2016 och innan dess lär jag troligen ha betat av en hel del skräckisar på bloggen.

Jag vill också tacka Fiffi och Sofia för samarbetet denna vecka och jag hoppas att vi strålar samman nästa år lagom till Halloween.

The Island of Dr Moreau (1996 USA)

a95994m4i8qThe Island of Dr Moreau är baserad på boken med samma namn av författaren H.G Wells. Edward Douglas har störtat med sitt plan i havet men räddas i sista stund av ett skepp. Fartyget är på väg mot en avlägsen ö med förnödenheter där man också dumpar av Edward. På ön har den forne nobelpristagaren Moreau (Brando) isolerat sig för att i lugn och ro från omvärldens blickar experimentera med att framställa hybrider mellan människor och djur. Moreau driver ett terrorvälde över öns människodjur tillsammans med sin assistent Montgomery (Kilmer). Edward hade inte kunnat anlända vid ett sämre tillfälle. Moreau och Montgomery är psykiskt instabila samtidigt som upproret jäser bland öns hybrider.

Egentligen är det inget större fel på filmen. Den har en obehaglig atmosfär, storyn är intressant och filmen skulle nog kunna vara både skräckinjagande och spännande. Vidare har man en en ganska stark ensemble: Marlon Brando, Val Kilmer, David Thewlis och Fairuza Balk. Men någonstans går det fruktansvärt fel i arbetet med filmen. Starten var inte den bästa då filmbolaget kickade regissören Richard Stanley och stoppade in John Frankenheimer. 

Island of Dr. Moreau (1996) Marlon Brando

Den främsta anledningen till filmens sammanbrott får nog trion Kilmer, Brando och regissören Frankenheimer lastas för. Kilmer hade tydligen ett mindre sammanbrott då hans fru passade på att begära skilsmässa när filminspelningen startade i Australien. Man kan konstatera att skådespelarens mentala tillstånd lyser igenom i tolkningen av sin karaktär. Kilmer är kort och gott bara konstig. Än konstigare är Brando. Så fort karln är i bild blir det komedi och jag är övertygad om att hans hans tolkning av Moreau tjänat som inspiration till Dr Evil i Austin Powers filmerna (Brando har även en alldeles egen Mini-Me i filmen). Vill man se Brando med en plåthink på skallen är dagens film ett måste. Frankenheimer får ta en del av skulden då han uppenbarligen inte var rätt man att hålla dessa skådisar i schack samt att han tydligen skrev om stora delar av manuset.

13

The Island of Dr Moreau är ett perfekt exempel på hur något som ser bra ut på pappret går åt fanders när det ska realiseras En anledning är att djurmänniskorna många gånger blir komiska istället för skräckinjagande. De kanske skulle ha varit mer människor och mindre djur eller tvärtom nu kan jag inte riktigt ta de på allvar med ett och annat undantag. Frankenheimer har glömt bort att det är ”less is moore” som gäller. Helt oäven är inte filmen då jag får mig en hel del goda skratt under färden.

Härom månaden kom det en dokumentär om filminspelningen troligtvis en mycket intressant film som absolut ska ses så fort tillfälle ges.

Regi: John Frankenheimer

Betyg: 4/10