Kong: Skull island (2017 USA)

Det görs alldeles för få bra monsterfilmer nuförtiden, vi monsterälskare får oftast dras med de kackiga SyFy och Asylumfilmerna som inte gör någon människa glad. Därför blir man lite extra pepp när det kommer en rulle som Skull island. En film där man satsat både kompetens och stålar på att göra ordentliga monster och har med skådisar som kan både gå och tala samtidigt.

I och för sig så kanske skådisarna inte spelar så stor roll i filmer av detta slag, de är hänvisade till att spela andrafiolen.  Det kan vara anledningen till att senaste filmen om Godzilla inte var så jättebra då man satsade för mycket på mänskliga relationer och filmen vart allt lite småtrist. Än värre var Jacksons King Kong som kluckade mer än vrålade då karln envisas med att skildra människor genom ett Harlekinboksfilter.

Kong:Skull island utspelar sig på 70-talet där en forskningsexpedition skickas ut för att undersöka en nyligen upptäckt ö. Ön visar sig vara fullproppad med monster och allt man kan tänka sig går naturligtvis rätt åt skogen. De som överlevt dusten med jätteapan Kong måste försöka ta sig tvärs över ön för att bli räddade. Något som ställer till extra problem för dessa stackar vilsna människor är att Kong inte är det värsta monstret på ön samt att expeditionens militära ledare Preston Packard (smaka på det namnet), spelad av Samuel L.  (jag är med i alla filmer jag får nys om) Jackson inte är speciellt balanserad.

Klart att filmen innehåller en hel del repliker som får mig att famla efter skämskudden och det är klart att expeditionens enda kvinnliga deltagare har lite mer ”lediga” kläder än övriga manliga medlemmar. Klarar man av dessa små fadäser är Skull island  en rejäl monsterfilm som till och med lyckas med att vara lite småspännande och lyckas väl med det den företar sig nämligen att roa biobesökarna.

Regi: Jordan Vogt-Roberts

Betyg: 8/10

The Big Lebowski (1998 USA)

big-lebowski-posterThe Dude är en något udda fågel. Han påminner mest om en övervintrad hippie och glider mest runt i livet i bekväma kläder eller om det passar för dagen morgonrock. Han spelar bowling och verkar inte göra så mycket mer, jag blev nog mest fundersam över vad han fick sina pengar från. En kväll blir han överfallen i sitt hem av några råbarkade typer som vill att The Dude ska betala sin frus skulder. Problemet är bara att han inte har någon fru. Indrivarna har förväxlat The Dude med en miljonär som han delar efternamn med, Lebowski. När dennes fru blir kidnappad anlitar miljonären på oklara grunder The Dude för att sköta överlämnandet av lösensumman och cirkusen är igång.

Jag hade bara sett The Big Lebowski en gång tidigare och mindes att den var helt ok vid en omtitt visade sig att filmen var mer än ok. Bröderna Coen har här kokat ihop en film som på pappret liknar de hårdkokta deckarna med Hammer eller Marlowe. Det är en klassik deckarstory men utförande går i det absurdas tecken. Inte en enda person i filmen verkar vara normal möjligtvis The Dudes bowlingpartner Donny men så fort han försöker säga något tystas han ned av de andra. Det här är en film där sans och vett bokstavligen tystas ned och vansinnet får råda. The Dude är iofs relativt vettig men han bryr sig inte liksom vad som händer runt omkring honom. Trots att han står i berättelsens centrum agerar han åskådare och låter händelserna komma till honom. Även detta sker mer eller mindre bokstavligt då han genom att sitta hemma får ständiga och ovälkomna besök vilket gör att han mot alla odds löser fallet i sinom tid. Den ständiga paraden av märkliga personer är underhållande och huvudrollskaraktären The Dude är en trevlig bekantskap. Filmen har en speciell humor som kanske inte alla uppskattar men jag satt i alla fall och log från början till slut. Definitivt en av Coens bättre filmer.

Regi:Ethan & Joel  Coen

Betyg: 9/10

Argo (2012 USA)

Cover%20ArgoDet var mycket som talade emot att jag skulle se den här filmen; Ben Affleck i huvudrollen, berättelsen rörde en mellanösternkonflikt och filmbranschen var involverad i historien. Det var som man säger i baseball ”three strikes and out”. Men å andra sidan var handlingen förlagd på 70-talet, Affleck stod för regin och varenda en som skrev om filmen på alla de bloggar jag följer gillade filmen mer eller mindre. Jag valde hellre att fria än att fälla och det gjorde jag rätt i.

Att personalen på den amerikanska ambassaden i Teheran togs som gisslan av iranska ”studenter” i samband med störtandet av Shan är känt av de flesta men att en liten grupp lyckades fly och gömma sig på den Kanadensiska ambassaden kände åtminstone inte jag till. CIA funderar hur man ska få ut den strandsatta ambassadpersonalen och det ena förslaget efter det andra förkastas tills agenten Tony Mendez (Affleck) kommer med en ide som på pappret verkar vara helt vansinnig. Genom att fejka en research till en sf-film i Iran kan man i samband med detta föra ut personalen. Tveksamma chefer ger till slut grönt ljus för operationen men det är bråttom för när som helst kan iranierna komma flykingarna på spåren.

Filmen börjar föredömligt och målar (bokstavlingen) upp bakgrunden till konflikten mellan USA och Iran. Man tar inte ställning utan det hela skildras i grått istället för svart och vitt. Något som gör att jag nickar gillande. Affleck spelar en lågmäld agent i klädsamt skägg. Att han är lågmäld är bra, en riktig agent ska vara anonym och okarismatisk så Affleck är som klippt och skuren för den rollen. Till en början är filmen lite pladdrig och stillastående men från det ögonblick som Mendez sätter sin fot på iransk mark stegras spänningen och sista tjugo minuterna är vad jag kallar för en riktig handvridare. Jag kan inte göra som van vid hemma när det blir spännande – gå ut och koka kaffe, vandra runt i vardagsrummet och oja mig utan jag får vackert sitta i biofåtöljen och vrida mina händer i spänningsfrustration. Argo var en överraskande bra film.

Regi: Ben Affleck

Betyg: 7/10

Red state (2011 USA)

Under 90-talet var Kevin Smith lite av en favorit. Han gjorde bra filmer som kändes fräscha och författade åtminstone ett riktigt bra Daredevil äventyr. Vad som hände vet jag inte men Smith gick över en natt från underbar till usel. Filmerna kändes bara larviga och flera serieprojekt lades på is. Jag slutade helt enkelt att bry mig om Kevin Smith. Men när regissören härom året kom med något så ovanligt som en thriller (Smith har till största delen sysslat med komedier) som Henke hyllade blev jag lite intresserad och var villig att karln en ny chans.

Red state handlar om ett par killar som kidnappas av en religiös sekt. Sekten har som mål att ta kål på omoraliska personer i Guds namn i väntan på den kommande apokalypsen. En apokalyps som faktiskt är på väg men i ett lite mindre format nämligen i form av en polistyrka som fått order att utplåna sekten. Mitt i smeten sitter  de kidnappade ungdomarna.

Den här filmen var inte så pjåkig. Red state fångar mitt intresse från början till slut men jag skulle önska att berättelsen kunde varit lite mer spännande.Även om det händer saker hela tiden så tar storyn helt enkelt aldrig fart och spänningen uteblir. Jag tycker mig ana att här satt man på ett koncept som skulle kunnat bli en riktig nagelbitare. Nu blir Red state bara en helt ok thriller. Det som lyfter filmen är Michael Parks som spelar sektledaren Abin, en mycket obehaglig person.  Rollen passar Parks bra då han spelade den vedervärdige Esteban Vihaio i Kill Bill 2. Efter den prestationen får jag alltid rysningar när jag ser karln. Filmen tema med fundamentalister väcker mitt intresse. Jag försöker begripa hur de tänker men hur jag än vrider och vänder på saken kan jag aldrig förstå hur de resonerar. Kanske ett hälsotecken? Just den biten med den religiösa galenskapen lyckas Kevin Smith fånga bra men jag skulle som sagt var gärna haft lite mer spänning.

Regi: Kevin Smith

Betyg: 5/10

In the Electric mist (2009)

mistPolisen Dave Robichleaux (Tommy Lee Jones) misstänker att det finns ett samband mellan mordet på en prostituerad kvinna och den lokale gangsterbossen. Han får även ett 40 år gammalt lik på halsen,ett mord som han bevittnat som barn. Ju närmare sanningen han kommer desto mer desperat blir mördaren och försöker röja Dave ur vägen.

Filmen är baserad på en bok av James Lee Burke som har skrivit flera böcker polisen Robicheaux. Jag har inte läst några böcker av Burke men efter att ha sett denna film kanske jag borde göra det, talesättet brukar lyda: dålig film = bra bok och vice versa.  Trots många bra skådisar och intressant miljö, Lousiana, är filmen otroligt tråkig och intetsägande. Jag engagerar mig inte alls för personerna i filmen och bryr mig inte ens om vem som är mördaren,åtminstone det sistnämnda är ett minikrav om man tittar på en mordgåta.

Regi: Bertrand Tavernier

Skådespelare: Tommy Lee Jones, John Goodman, Peter Sarsgaard,Kelly Macdonald m.fl

Betyg: 2/10