The Twilight zone The Movie (1983 USA)

220px-twilightzonemoveposterDen här filmen är baserad på en mina favorit tv-serier. The Twilight zone hade premiär under 60 talet och bestod av korta berättelser som ofta serverade en moralkaka eller två och då i form av skräck eller sf. Serien har kanske inte stått emot tidens tand vidare bra men den är förbaskat mysig och trevlig men ett och annat avsnitt är än i dag lite ruggigt.

Filmen The Twilight zone består av fyra berättelser varav en (Kick the can) är nyskriven. George Miller, Steven Spielberg, John Landis och Joe Dante står för regin i var och en av historierna. Bäst är Millers film om en flygrädd man, de övriga berättelserna är helt ok även om effekterna i It´s a good life inte har åldrats med värdighet och Spielbergs Kick the can kan av en del upplevas som lite väl sentimental men det är väl å andra sidan Spielbergs signum?

Det är inte den bästa filmen att välja om man vill se en 80-talare men det är en charmig film och man lyckas ganska väl med att skapa lite gammaldags Twilight zone känsla och det är inte fy skam.

Regi: George Miller, Steven Spielberg, John Landis, Joe Dante

Betyg: 5/10

Annonser

Interstellar (2014 USA)

interstellar-photos-pictures-stillsInterstellar är den första filmen jag ser tillsammans med en annan filmspanare – en trevlig upplevelse. Jag, Sofia och hennes man träffades i Örebro för att se Nolans senaste film. Lovorden har haglat och förväntningarna har varit i topp bland folk. Personligen har jag lyckats hålla mig undan den värsta mediastormen, noterat ett och annat betyg samt hållt mina förväntningar nere å andra sidan är det inte ofta som jag blir speciellt upphetsad över saker o ting nu för tiden, det har väl med åldern att göra.

Interstellar var det ja. Musiken av Hans Zimmer är vidunderligt bra, skådisarna top-notch, fotot utsökt m.a.o buisness as usual när det gäller Nolan. Filmen handlar kortfattat om att mänskligheten sakta men säkert håller på att dö ut pga matbrist. En grupp vetenskapsmän har lokaliserat ett s.k maskhål i närheten av Saturnus och skickar den f.d piloten Cooper för att finna nya världar som mänskligheten kan kolonisera. Jag berättar inte mer än så då jag vill undvika s.k spoilers men kan åtminstone avslöja att berättelsen innehåller en stor portion kvantfysik där Nolan töjt en del på vad vetenskapen anar i dag men å andra sidan är det en film i sf-genren.

Jag har ett stort problem med Nolan och hans filmer from The dark night och framåt – de är helt enkelt för långa. Interstellar klockar in på 2:50 vilket är minst en halvtimme för långt om ni frågar mig och min röv. Jag vill dock påpeka att filmen blir aldrig tråkig det är den alldeles för välgjord för att kunna bli men berättelsen liksom pyser fram och bortsett från ett par tre scener som är en anings pulshöljande lunkar berättelsen på. Inget fel i det om filmen varit två timmar men min röv kände verkligen av gravitationen sista halvtimmen som är filmens svagaste parti.  Nolan ballar här ur i en sentimental smet som känns lite främmande för att vara just Nolan. Har regissören fikat för mycket med Spielberg och Jackson på sista tiden?  Om jag nu bortser från det smetiga i finale har jag trots allt lite svårt för Nolans upplösning. Det känns lite som att regissören målat in sig i ett hörn men löser problemet med lite kvantfysiskt mumbo-jumbo som här får tjänstgöra som filmens deus ex machina. Ok det är en sf-film men finalen är inte speciellt elegant utförd.

Bortser jag från filmens längd och den något svaga slutet har man en välgjord sf-film som är väl värd att se åtminstone en gång. Att det är en film som inte grep tag i mig är en annan sak men det är nog svårt att få se en mer välgjord film i år och om inte  Matthew McConaughey får en nominering som bästa manliga skådis beror det på att juryns bakdelar inte klarade av filmens längd. 

Vad Sofia tyckte om filmen kan ni läsa här.

Regi: Christopher Nolan

Betyg: 7/10

Andra som sett filmen

Fiffi

Jojjenito

Fripp

Filmparadiset

FLMR

Movies noir

The Nerd bird

Har du inte sett den

Mackans film

 

Cliffhanger ( 1993 USA )

Både jag och Fiffi lider av en aningens höjdskräck. Efter att ha sett Vertige/High lane fick båda ett oförklarligt (?) behov av att se klättrarfilmen nr 1. Vad fiffi tycker finns här.

Filmbolaget Carolco hade två filmer på gång i början av 90-talet.  Dels en komedi med Sylvester Stallone och John Candy samt en actionfilm som skulle regisseras av Renny Harlin. Av olika anledningar lades båda projekten ned. När man nu satt med två arbetslösa stjärnor ( Harlin var en het, mycket het regissör under första halvan av nittiotalet ) varför inte kombinera Harlin och Stallone? Resultatet blev Cliffhanger.

Ett gäng skurkar lyckas nästan med en spektakulär kupp, nämligen att råna en flygade värdetransport på 100 miljoner $. Men bara nästan, tyvärr tappar de väskorna fulla av pengar ute i vildmarken. Lägligt nog störtar deras plan i samma område så nu gäller det bara att hitta de tre väskorna. Det är nu hjälten kommer in i dramat, Gabe Walker spelad av Sylvester Stallone. Gabe har arbetat inom räddningstjänsten i området men har ( naturligtvis ) en personlig tragedi i bagaget. Han misslyckades att rädda sin bäste väns flickvän och då vi har med Sly att göra bär han naturligtvis hela skulden för olyckan på sina massiva axlar. Skurkarna kidnappar hans numera f.d bästa vän för att leda dom till pengarna. Gabe satsar både liv och lem för att hitta pengarna och rädda sin vän.

Filmen är naturligtvis full av logiska luckor. Skurkarna som har utarbetat en smart kupp tappar av och till både sans och vett när manuset kräver det. Sly klättrar runt i de snöiga bergen endast iförd en tajt t-shirt så han ska kunna visa sina muskler. Kanske den manliga motsvarigheten till kvinnor som i tid och otid rycker av sig kläderna på vita duken? Japp det här är dumaction på högsta nivå men för en gångs skull så älskar jag det!

Skälen är många. Öppningscenen är en riktig nagelbitare den skulle definitivt hamna på en lista över de mest spännande scenerna jag sett. Det är ett ganska kompetent gäng skådisar som springer runt bland bergen. Michael Rooker spelar Gabes kollega, ledaren av skurkarna är John Lithgow, en roll som egentligen var vikt åt Christopher Walken men han hoppade av projektet. Lithgow är mycket bra som skurk han lyckas med konststycket att samtidigt vara både en iskall men samtidigt nervig mördare. Cliffhanger blir aldrig tråkig, hela tiden förändras situationen i filmen och övertaget mellan skurkarna och Gabe pendlar ständigt. Tempot är högt. Broar sprängs, det klättras uppför lodräta klippväggar, folk spetsatas på stalaktiter och helikoptrar kraschar.  Man lyckas även  med konststycket att för en gångs skull  inte gräva ned sig i påklistrad sentimentalitet vilket i det närmaste är standard i filmer av det här slaget. Full fart från början till slut och jag sitter glatt och flinar.

Regi: Renny Harlin

Betyget blir åtta skimrande ishackor.