Conan the barbarian ( 1982 USA )

Efter att Sofia skrev om Collateral damage blev jag lite småsugen på att se en film med Arnie, ett misstag skulle det visa sig.  Egentligen kan jag göra det lätt för mig och avfärda filmen som ren dynga men efter en diskussion med min bror har jag insett att filmen inte är helt hopplös så jag ska gör ett litet försök att skriva lite mer nyanserat om Conan.

Conan skapades av författaren Robert.E.Howard på 30 talet.  Författarens liv skildras f.ö i filmen The Whole Wide World med b.la Vincent D’Onofrio och Renée Zellweger som faktiskt är helt uthärdlig för en gångs skull . Filmen kan jag rekommendera, en ganska sorgsen och vemodig berättelse. Howard har skrivit mycket annat b.la ett antal noveller som baseras på Lovecrafts mytologi. Där kan jag b.la rekommendera The black stone.

1982 kom då den första filmatiseringen av Conan. Det var tänkt att bli en triologi men det blev bara en uppföljare Conan the destroyer. En tredje film var faktiskt på gång kring 2000 men planerna skrinlades då Arnold blev guvernör i Kalifornien. Filmen ses av många som  Schwarzeneggers genombrott som skådespelare vilket jag kan ställa mig frågande till. Kan hända att han varit guvenör i Kalifornien men att kalla Arnold för skådespelare är ett hån mot skrået. Han har en viss charm, han passar bra i vissa filmer ( Predator, Terminator ) men ju mindre han talar desto bättre. När Arnold i filmen försöker sig på att skådespela blir det bara pinsamt dåligt och skämkudden dyker upp. Han ser ut som en barbar men hur han än försöker kan inte övertyga mig att han är en barbar. Det är en ganska stor skara amatörer i ledande roller b.la danserskan Sandahl Bergman som Conans flickvän Valeria och surfaren  Gerry Lopez som den lite komiske sidekicken Subotai. Max von Sydow har några minuters speltid och James Earl Jones spelar filmens skurk Thulsa Doom. Den sistnämde är en ganska bisarr upplevelse då han mest påminner om en padda i peruk. Thulsa Doom leder en ormkult men det hade med tanke på karlns utseende varit mer passande med en grodkult. Efter Conan kommer jag aldrig mer kunna ta James Earl Jones på allvar. Hur fina och serösa roller han än spelar ser jag bara en man i peruk.

Kampen om Paddeborg?

Scenografin och miljöerna är fina, speciellt landskapet påminner lite om en spagettivästern, kargt, dammigt och skitigt.  Det är inte den vanligtvis trevliga fantasymiljön vi stiftar bekantskap med utan en värld där de svaga går under och det finns inte mycket plats för medkänsla. Detta intryck förstärks om man lyssnar på det ibland underhållande kommentatorspåret till filmen. Både Milius och Schwarzenegger raljerar om ”the survival of the fittest” m.m. Kommentatorspåret är underhållande av den anledningen att regissör Milius och skådespelaren Schwarzenegger har två helt olika infallsvinklar när det gäller kommentarerna. Arnold babblar på om ditten och datten Milius försöker att vara seriös. Resultatet blir ofrivillig komik. Filmmusiken skulle först ha varit av lite modernt stuk, tänk Beverly Hills Cop, tack och lov lyckades filmens regissör övertala producenten Dino DeLaurentiis  att byta till orkester. Basil Poledouris anlitades och han har verkligen fått ihop ett bra soundtrack, pampigt och medryckande. Tillsammans med miljöerna är soundtracket det bästa med filmen.

Max von Sydow

Den första halvtimmen av filmen är faktiskt bra, det är lite spännande och anfallet på Conans by är snyggt iscensatt. Jag gillade också ”the wheel of pain” som det kallas i kommentatorspåret. Tyvärr tappar sedan filmen snabbt både fart och rikting. För att vara en sword & sorceryfilm är historien förvånansvärt trist och ospännande. Actionscenerna är överlag ganska håglösa och jag undrar lite var farten och fläkten som brukar prägla äventyrsfilmer tagit vägen. Det smygs och fäktas lite, en jätteorm samt några storvuxna f.d hårdrockare ( ser de ut som ) där en påminner lite om Lemmy i Motorhead utgör hoten, samt herr padda förstås. Det är inte mycket att hänga upp en barabarfilm på. Lägg sedan till en hop kassa skådisar så har vi ett halvdant magplask till film som räddas från totalt haveri av tidigare nämnda soundtrack och miljöer. Att jag sedan var dum i huvudet och såg uppföljaren Conan the Destroyer är en annan historia. Den filmen skriver jag om en annan dag. Men för att stilla er nyfikenhet – det kan faktiskt bli sämre.

Regi: John Milius

Betyg: 3/10