Enemy of the State (1998 USA)

När advokaten Robert är ute och julhandlar stöter han på en gammal vän Daniel. Kompisen verkar  stressad, hälsar lite snabbt och springer sin väg. Det Robert inte vet är att Daniel gömt en film bland klapparna. Filmen innehåller politiskt sprängstoff nämligen ett mord på en senator som motarbetar myndigheternas lagförslag om ökade befogenheter att spana på de egna medborgarna. Mördarna anar att Robert har bandet och han är nu en jagad man.

Det var ett bra tag sedan jag såg Enemy of the state men jag mindes den som en bra thriller något som fortfarande visade sig stämma. Storyn är inte helt otrolig och flyter på bra utan några döda punkter. Vidare har filmen en hel del bra skådisar som det var kul att få stöta på igen. Will Smith spelar huvudrollen som sidekick har han självaste Gene Hackman, en skådis som gick i pension alldeles för tidigt. Jon Voight spelar skurken med bravur och i ett par mindre roller finner vi Lisa Bonet och Regina King.

För att vara en rulle producerad av Bruckheimer är den oväntat icke bombastisk utan  är en thriller som satsar mer på spänning än explosioner. Jag är också förtjust i upplösningen som syr ihop säcken ganska så elegant.

Det problem filmen dras med är väl att själva storyn är oerhört daterad. I dagens verklighet skulle Voight vara hjälten och Robert skulle troligen vara inlåst på Guantanamo bay. Det som i filmen ses som ett problem med att man spionerar på medborgarna verkar ingen idag bry sig nämnvärt om.

Egentligen är detta inget större problem när man ser filmen man blir helt enkelt bara påmind om att tiden går och samhället förändras. Har man bara detta i åtanke håller filmen gott och väl både för omtitt och en första koll.

Regi:Tony Scott

Betyg: 7/10

Anaconda (1997 USA)

En grupp forskare beger sig ut i Amazonas djungler för att finna en indianstam som är dold för omvärlden. På Amazonfloden stöter de på en båt som gått på grund och plockar dumt nog upp båtens enda passagerare, Paul Serone, en mysko typ som t.om en blind människa i koma skulle inse inte har rent mjöl i påsen. Paul som är jägare erbjuder sig att guida sällskapet till indianstammen men leder dom naturligtvis på villovägar då han har helt andra planer.

Jag är den förste att erkänna att Anaconda egentligen inte är en bra film men satan i gatan vad underhållande den är. Jag tror jag har sett rullen en tre/fyra gånger och blir lika road var gång. Jon Voight i rollen som Paul spelar över å det grövsta, monsterormen beter sig inte alls som en orm b.la så skriker den !?! En hel del effekter är väl i bästa fall si så där och manuset är inte speciellt stabilt men vad gör det när man får en feature creature som tar i ända från tårna.

Anaconda är en film där man bäst sätter hjärnan på paus och bara åker med på färden för filmen är som sagt mycket underhållande och av och till både ryslig och spännande. Filmen blir inte sämre av att man fick med en hel del välkända namn – hur det gick till vet jag inte – men kul att Jennifer Lopez, Owen Wilson, Eric Stoltz och Ice Cube inte var fisförnäma utan ställde upp. Filmen har genererat åtminstone två uppföljare men hur ”bra” de är vet jag ej men Anaconda är i vart fall väl värd en titt.

Regi: Luis Llosa

Betyg: 8/10

 

The Odessa file ( 1974 Storbr/Västtyskland )

En reporter snubblar över en dagbok och kommer en hemlig organisation, Odessa som består av en oändligt massa ( verkar det som ) övervintrade nazister, på spåren. Med hjälp av Mossad försöker nu reportern infiltrera organisationen. Tiden är knapp då Odessa håller på att bygga raketer som kommer att utplåna Israel.

Jag älskar historier av detta slag med hemliga organisationer som smider hemska planer av varierande trovärdighet. Bättre blir det om det är en stackars ensam sate som är organisationen/planen  på spåren men inte kan lita på någon. Bäst blir det om organisationen består av gamla nazister, för elakare kan man väl inte bli? ”The Odessa File” uppfyller alla ovanstående kriterier och borde vara en höjdare i genren. Tragiskt nog tänkte man inte på att välja tyska skådespelare som behärskade det engelska språket. Resultatet? Skådespelarna har ungerfär samma inlevelse som Tommy och Annika i Pippi Långstrump. De stackarna får slita som djur för att klara av sina repliker att kräva skådespeleri är att kräva för mycket. Mitt i denna ofrivilliga komik har vi Jon Voight som snabbt faller in i samma stela stil. När han säger till sin flickvän att han älskar henne skulle man kunna tro av kroppsspråk och tonfall att han undrade vad köttfärsen kostade. En bra story som jag gärna skulle vilja se en nyinspelning på men med skådespelare som behärskar språket.

Regi: Ronald Neame

Skådespelare: Jon Voight, Mary Tamm

Betyg: 4/10

Mission impossible (1996 usa)

När ett uppdrag går fel och flera agenter dödas misstänker man att  den överlevande agenten Ethan Hunt är en förrädare. Hunt flyr för sitt liv och för att locka fram den riktige förrädaren iscensätter han en kupp mot CIAs högkvarter.

Detta var den första av hitintills tre Mission Impossible filmer. MI 1 hamnar i mitten av de tre filmerna där 2:an är sämst. Problemet med 1:an är främst att storyn är rörig och otympligt berättad, jag har svårt att få det hela att hänga ihop. Tom Cruise är ett annat problem,  han är en riktigt dålig skådespelare. Två ansiktsuttryck har den gode Cruise: flin eller stirrande blick (när det är allvar). Däremot finns det många bra skådisar med i biroller: Voight, Reno m.fl.

Regi: Brian de Palma

Skådespelare: Tom Cruise, Jon Voight

Betyg:6/10