En del av mitt hjärta (2019 Sverige)

Har man gjort två musikaler på Abbas låtar och en på Håkan Hellströms varför inte Tomas Ledin? Personligen har jag lite halvsvårt när man gör musikaler som bygger på en artists produktion. Det är lätt hänt att man bygger hela storyn kring låtarna och handlingen blir en ursäkt att för att presentera sångerna och slutresultatet blir alltför konstlat för min smak. En del av mitt hjärta faller rejält den i fällan och det blir inte bättre av att TV4 står som medproducent då vi alla vet vad vad det innebär.

Filmen startar i vart fall en Luciaafton för sisådär 20 år sedan då en spirande romans mellan Isabella och Simon avbryts av att man råkar sätta eld på skolan. Filmen hoppar fram ett par decennier och Isabella bor nu i Stockholm. Här blir filmen lite oklar i logiken. Det är vinter när Isabella köper en present till sin far som hon ska besöka på hans 60-års dag. Sedan är det plötsligt sommar när Isabella besöker sin far på födelsedagen. Det verkar också som att hon inte varit  i sin hemort på 20 år. Varför? Märkligt men kanske inte så viktigt i det stora hela. Väl framme får hon reda på att hennes gamla ragg från den där luciaaftonen ska gifta sig och inser då att hon att hon fortfarande har känslor för Simon. Det blir förvecklingar och massa ansträngda manuskrumbukter för att folk ska få tillfälle att sjunga en låt av Ledin.

Personligen har jag en ganska så ljum inställning till Ledin och hans ”låtskatt” men jag lider inte av musiken. Värre är det då med ”skådespeleri” och manus. Dialogen är i brist på bättre ord kass och skådisarna hasplar ur sig en krystad dialog som inte funkar alls för mig. Egentligen är det inga dåliga skådisar som är med i filmen men de känns onaturliga och inte riktigt bekväma i sina roller.

Filmen funkar bäst när det är sång och dans, resten är egentligen transportsträckor mellan sångnumren. I en riktigt bra musikal är det en symbios mellan sång och handling men här känns handlingen mest som en ursäkt för att få ge hintar om vilken låt av Ledin som ska komma härnäst. Också hade vi det här med TV4.

Nu vet jag inte hur mycket inblandade de har varit i produktion men när man har med denna kanal att göra blir resultatet alltid urvattnat då de anstränger sig att göra produktioner som HELA familjen ska kunna titta på. Slutprodukten blir tandlös med en rejäl dos påklistrad mysighet jag bara inte står ut med.

Nåväl helt omöjlig är inte filmen sång och dansnumren är överlag bra och man ska väl premiera att någon åtminstone gör ett försök till att göra en svensk musikal så jag friar rejält denna gång.

Troligen har Sofia lyckats bättre idag.

Regi: Edward af Sillén

Betyg: 3/10

Quick (2019 Sverige)

Tomas Quick, Sätermannen, Sture Bergwall, kärt barn har många namn. Det var dock under det första namnet han blev rikskändis. Quick erkände en hel hög av mord under sin tid på Säters sjukhus och då polisen och terapeuterna verkade vara lika tokiga som Quick köpte de hans erkännanden rakt av. Detta ledde till att han dömdes för åtta mord. Det gick några år men så började reportern Hannes Råstam nysta i fallet och upptäckte att det var en hel del som inte stämde. Råstams idoga arbete resulterade i en av Sveriges största rättsskandaler där alla domar revs upp och Quick sattes på fri fot. Filmen Quick handlar om Råstams arbete.

Det finns en hel del i detta fall som är så bisarrt att jag för mitt liv inte kan begripa att det kunde ske. Galna terapeuter, poliser som är bortom allt vad kompetens heter och som grädde på moset troligen Sveriges sämsta försvarsadvokat Claes Borgström. Om det funnits det minsta sans eller vett hade denna historia kvävts i sin lida. En rolig fotnot är att Sveriges enda levande orakel, Leif G.W Persson snabbt var ute och hävdade att hela Quickhistorien var nys och hade tankar på att skriva en bok om eländet men Råstam hann som sagt före.

Filmen som sådan är välproducerad och man har fått med huvudpunkterna i berättelsen. Skådisarna är bra och berättelsen flyter på fint. Det kan möjligen vara lite knepigt att att komma in i handlingen till en början om man inte har några förkunskaper då filmen börjar lite mitt i handlingen dvs efter att Quick blivit dömd och suttit inspärrad några år. Jag anar dock att filmmakarna bedömer att de flesta över 30 vet vem Quick var/är. Det enda som var lite larvigt var att man försöker skänka filmen lite ruggigare stämning. Det är ingenting annat än ett drama men filmmakarna gör sitt bästa för att låta filmen få en aura av någon avart av När lammen tystnar. Säkerligen ett försök att sälja in filmen till en bredare publik.

Regi:Mikael Håfström

Betyg: 6/10

Beck: Vägs ände (2016 Sverige)

eiag2wemLr3nBYB2bYZ222gneXYJag skriver inte om alla filmer jag ser men tyckte att jag borde skriva ett par rader om den senaste Beckfilmen som vad man än tycker om filmerna är lite av ett fenomen i Sverige.

I den senaste filmen om Beck , den 33:e i ordningen, mördas en hel hel familj. Mannen visar sig vara en f.d detta polis med ett inte helt fläckfritt förflutet. Beck och hans kollegor motarbetas av sin sin chef när de utreder fallet.

Det är lika bra att erkänna på en gång att jag inte är något större fan av Beck. Filmerna är vare sig dåliga eller bra, de bara är. Jag har sett lite mer än en handfull avsnitt och kan konstatera att en film eller ett tv-avsnitt i långfilmsavsnitt (?) alltid slinker ned ganska lätt. Både skådisar och produktion är förhållandevis kompetent och förutom inhyrda dubbade tyska skådisar finns det inte så mycket anmärka på vare sig positivt eller negativt.

I dagens avsnitt medverkar Kristofer Hivju i rollen som Steinar. Karaktären har ersatt Mikael Persbrandts Gunvald. Om det är bättre eller sämre kan jag inte bedöma men jag anser att produktionsteamet taget ett bra beslut att inte ersätta Gunvald med en ny kopia. Steinar påminner mer om Becks kollega Kollberg (som figurerar i böckerna samt i filmerna där Gösta Ekman spelade Beck). Steinar är en mer eftertänksam och mer human individ än vad Gunvald var och är i mina ögon en intressantare rollfigur.

Ingvar Hirdvall som Grannen är alltid förnöjsam men jag undrar om det beror på rollfiguren eller att jag är omåttligt förtjust i skådespelaren Hirdvall. Vidare är Jonas Karlsson alltid ett nöje i rollen som Becks slemme chef Klas. Beck film nummer 33 duger som sagt. Experter på Beck kan säkerligen hitta nyanser och annat smått och gott att lyfta fram ur avsnittet men för mig är det en deckare i mängden. Det som höjer produktionsvärdet något är att serien har en någorlunda naturlig dialog och ganska hög lägsta klass på skådisar t.ex vid en jämförelse med SVT:s magplask Springflod (och då tänker jag inte på Kjell Bergqvist). Vem höll i castingen där?

Regi: Jörgen Bergmark

Betyg: 5/10