The Crimes of Grindenwald (2018 Storbr)

Här kommer en film jag inte trodde jag skulle se då förra filmen var så erbarmligt usel men jag slötittade medans jag strök och fastnade – så kan det gå. Grindenwald som arresterades i slutet av förra filmen rymmer och drar till Paris. Newt Scamander som belagts med reseförbud av trollkarlsministeriet efter debaclet i New York får ett hemligt uppdrag av självaste Dumbledore. Han ska finna Credence som tydligen är en viktigt person – en plot som jag aldrig begrep i förra filmen. Vart kan man hitta Credence? Naturligtvis i Paris.

Den här filmen var avsevärt bättre vid en jämförelse med Fantastiska vidunder. Storyn kändes mindre hafsig och känslan jag hade i förra filmen av att man hittade på allt eftersom man filmar finns kvar men den är inte lika påtaglig. Jude Law passade bra i rollen som Dumbledore och Johnny Depp är relativt intressant som skurken Grindenwald och det måste väl i hans fall ses som ett steg uppåt i en annars ack så dalande karriär. Det är väl bara Eddie Redmayne som jag fortfarande stör mig på i rollen som Newt Scamander . Rollfiguren är kort och gott irriterande men jag har väl vant mig lite smått vid hans ständiga flinande så det var inte lika illa som i förra filmen.

Däremot är det något som länge legat och skavt när det rör filmerna som baserar sig på Rowlings värld men det var först nu som polletten trillade ned. Jag vet att det är en magisk värld och jag vet att man plöjt ned en massa miljoner i specialeffekter men magin kommer inte naturligt i filmen. Handlingen liksom stannar upp för att vi som åskådare ska få ta del i av alla specialeffekter och av och till får jag känslan att det är de som driver handlingen framåt och inte manuset. Ett av många exempel är en självgående dammsugare på trollkarlsministeriet som tar över hela scenen eller ja scenen känns som det gjorts bara för att få visa denna magiska dammsugare. Detta är ett oskick som pågått sedan den första filmen.

Tittbar film men inte så mycket mer blir mitt slutomdöme.

Regi:  David Yates

Betyg: 4/10

Captain Marvel (2019 USA)

Nu får vi (äntligen?) svaret på vem det var Nick Fury kallade på i slutet på förra filmen med Avengers som slutade så olycksaligt. Vers är en Kreekrigare, en utomjordisk ras som ligger i krig med de ondskefulla skrullerna. Vers plågas av syner som gör att hon undrar över sin bakgrund. Under ett uppdrag tillfångatas Vers av skruller och hamnar på planeten C-53 dvs jorden. Där gör hon gemensam sak med SHIELD översten Nick Fury för att stoppa skrullernas ondskefulla planer samtidigt som hon får svaren på sin bakgrund.

Precis som med Black Panther tjatas det i media mer om könet/etniciteten på filmens huvudrollsinnehavare än själva filmen och precis som i fallet med Black panther ger jag fullständigt faen i vilken hudfärg eller vad skådisarna har mellan benen bara de levererar.

Brie Larson spelar huvudrollen och det lyckas hon bra med, att sedan Captain Marvel inte hör till de mest intressanta superhjältarna är en annan sak men filmen duger  för en stunds förströelse, en typisk mellan MCU-film. Det finns en hel del att gilla i rullen. Filmen har ett bra tempo och blir aldrig tråkig å andra sidan blir den inte heller speciellt spännande som t.ex Civil war eller förra filmen med The Avengers.

Det jag fasade lite för var CGI-föryngringen av Nick Fury och agent Coulson (något som var nödvändigt då filmen utspelas på 90-talet) men man lyckas bra med att föryngra Fury, i fallet Coulson fick jag botoxvibbar men han är å andra sidan inte med speciellt mycket i filmen. Captain Marvel är kanske ingen skrattfest men jag fick sitta och skrocka lite av och till i biomörkret och det är alltid något.

Mitt enda problem med filmen rörde en sak jag inte kan avslöja då det blir en spoiler. Ett problem som egentligen inte spelar någon större roll för folk som inte läst serierna. Jag hör inte till de nördar som går i taket om man ändrar på originalet. Oftast blir ändringarna bra och ibland till det bättre. Om man däremot gör ändringar som blir till det sämre och som innebär framtida missade chanser på en eventuellt kommande bra story blir jag aningens irriterad. Nu var inte ändringen i Captain Marvel av Mandarin klass (Iron man 3) men lite solk i bägaren blev det allt, men som sagt har man inte läst serien spelar det absolut ingen roll. Problemet ligger nog mer hos mig än potentiella biobesökare som fördrivit sin fritid med vettigare saker än att läsa serier. Vill man ha lite rymdaction varvad med 90-tals nostalgi och en gnutta humor är Captain Marvel ett ganska så bra bioval.

Regi: Anna Boden, Ryan Fleck

Betyg: 6/10

Spy (2015 USA)

XCV3_RStaham ständigt denne Statham. Filmer jag vanligtvis skulle ignorera blir jag nödgad att se då denne skådis har den dåliga smaken att vara med i dessa produktioner men vad ska man göra när man är en Statham junkie?

Dagens film rör en atombomb på drift. CIA upptäcker att deras fältagenters identiteter är avslöjade och man sänder motvilligt ut kontorsråttan Susan Cooper på fältet. Susan har arbetat flera år hos CIA i en källare med att vägleda agenter ute på fältet och är kanske inte det säkraste kortet att skicka iväg för att finna en atombomb på villovägar.

Susan Cooper spelas av Melissa McCarthy.  Vad jag vet har jag tidigare bara sett henne i rollen som ensamstående mamma i filmen St.Vincent en roll hon skötte väl. Här funkar hon inte lika bra. Problemet är egentligen inte skådespelerskan Melissa McCarthy utan de ganska trista skämt som hela tiden klistras på rollfiguren. Redan efter första omgången med skämt som går ut på Susans vikt, klantighet och avsaknad av sexapeal har jag tröttnat. Rollfigurerna som spelas av Rose Byrne, Jason Statham, Miranda Hart och Peter Serafinowicz relativt roliga första gången man stöter på dem i berättelsen men även här kör regissören Paul Feig, som även skrivit manus, samma skämt intill leda. Jag har inget emot repetitiva skämt de kan fungera mycket bra om de är välgjorda, tex i filmerna om Austin Powers, men här faller skämten platt redan vid andra försöket. Jag vill inte kalla filmen usel det är nog istället en fråga om humor och jag kan nog sträcka mig så långt att kalla Spy för milt roande.

Regi: Paul Feig

Betyg: 4/10

Sherlock Holmes – A Game of shadows (2011USA )

Jag var inte speciellt imponerad av den första filmen som Guy Richie gjorde om mästerdektektiven Holmes. Det var lite för larvigt, berättelsen fick aldrig riktigt upp tempot och jag tröttnade snabbt på småtjafsandet mellan Holmes och Watson. I uppföljaren är jag redan förberedd på att dessa ingredienser kommer att ingå i filmen och det kan vara en förklaring till att jag tycker lite bättre om uppföljaren. Jag har har blivit van.

I A Game of shadows möter Holmes sin ärkerival, Dr. Moriarty. Jag ska nog inte gå in mer på handlingen för att inte spoila alla vändningar och tvister i historien men filmen tar oss utanför London till kontinenten och närmare bestämt Reichenbach fallen i Schweiz. En plats får klockor att ringa bland de som läst böckerna om Holmes.

Jag fann filmen lite rappare och t.om småspännande vid sina tillfällen. Tjafsandet mellan Holmes och Watson finns men jag är van vid det här laget och finner det inte lika tröttsamt. Visst förekommer det munhuggande mellan de två i böckerna och i den fantastiska BBC-serien som visades på SVT nyligen men det är gjort med lite mer finess och skärpa. Richie ligger på den humornivån att Holmes i kvinnokläder är hejdlöst roligt, jag håller mig för skratt.

Jared Harris som spelar Dr. Moriarty är för mig okänd han påminner mest om en yngre Ernst Günther. Det är inte något klagomål från min sida för Harris ger ett diaboliskt porträtt äv Holmes ärkefiende och jag tvekar både en och två gånger om Holmes kommer ta hem spelet. På det hela är A Game of shadows en relativt underhållande film och ett fall framåt. För en gångs skull kan jag säga att uppföljaren är bättre, men bara lite.

Regi: Guy Richie

Betyg: 6/10

Contagion (2011 USA)

Soderberghs senaste film rivstartar på en gång. Beth kommer hem till sin familj efter en affärsresa i Kina och känner sig lite halvkrasslig, plötsligt rasar hon ihop på köksgovet i kramper och hennes man är heltt villrådig något som också läkarna är. Över hela världen sker liknande episoder och snart inser myndigheterna att de står inför en pandemi som de inte har något botemedel till och civilisationen börjar mycket snabbt att krackelera när allt fler insjuknar.

Conatgion får vi följa ett antal personer; forskare, en illasinnad bloggare (finns det sådana?), en familjefar m.fl, ett filmiskt grepp jag brukar uppskatta. Soderbergh har lyckats med att få en hel kader med kända skådespelare att delta i filmen; Gwyneth Paltrow, Matt Damon, Kate Winslet och Jude Law bara för att nämna några få i ensambeln. Ett smart tilltag då man inte vet vem som kommer att dö eller inte. I vanliga fall vet man ganska snabbt vilka som ska stryka med då det oftast är de med mindre summor på  lönecheckarna som får möta sin skapare.

Första halvan av filmen är spännande och regissören lyckas väl med att visa hur snabbt en smitta kan sprida sig i dagens kommunikationstäta samhälle. I det lilla formatet lyckas även Soderbergh väl med att förmedla familjefaderns panik när hans familj börjar dö som flugor. Jag är verkligen inte någon expert men filmen verkar hålla sig ganska nära verkligheten. Kanske för mycket för filmen stendör den sista tredjedelen och blir om än välgjord och välspelad otroligt tråkig. Det är som att all nerv och spänning förvinner i berättelsen. Soderbergh dödar sin story därmed känns det som att filmen inte har mer att berätta trots att det är bra stund kvar till eftertexterna.Det var länge sedan jag satt väntade på eftertextera men då satt jag kvar enkom för att lyssna på musiken för Contagion har ett mycket bra soundtrack.

Slutomdömet blir intressant men lite småtrist.

Regi: Stephen Soderbergh

betyg: 5/10

Repo men ( 2010 usa )

Remy arbete går ut på att återta konstgjorda organ som inte betalats i tid. Om innehavaren dör vid återhämtandet spelar inte så stor roll då förtaget som styr organhandeln har lagen på sin sida. När Remy efter en olycka får ett nytt hjärta och får svårt med betalningarna får han sina forna kollegor efter sig.

En god ide som tyvärr blivit till en lite småtråkig och halvkass film. Det hade kunnat bli en spännande historia i stil med t.ex Jagad men filmen tar tyvärr aldrig fart. Visst är det spännande ibland men startsträckan i filmen är alldeles för lång. Filmakarna försöker vara seriösare än vad de klarar av och vi får lite amatörfilosofi och moraliska diskussioner istället för den spännande film Repo Men skulle kunnat vara.

Regi: Miguel Sapochnik

Skådespelare: Jude Law, Forest Whithaker

Betyg: 4/10

The Imaginarium of dr.Parnassus (2009 storbrit)

Ett resande teatersällskap leds av Parnassus som bär på en hemlighet: Han har mot att återfå sin ungdom lovat bort sin dotter till djävulen när hon fyller 16 år. Några dagar innan dotterns födelsedag räddar sällskapet livet på en ung man. Mannen säger sig ha tappat minnet men trots detta kanske han kan hjälpa Parnassus att rädda sin dotter.

Som vanligt när det gäller Gilliam så sprakar filmen av berättarglädje och fantasi. Detta som är Gilliams styrka är även hans svaghet. Filmens karaktärer har en tendens att reduceras till rekvisita för att kunna visa upp Gilliams fantastiska fantasier och som åskådare tappar man snart intresset för Parnassus och hans dotter. Jag bryr mig faktiskt inte om hur det kommer att gå i slutändan. En annan sak är att Gilliam troligtvis tycker att det är jätteroligt när folk tjafsar med varandra för det munhuggs från början till slut i filmen och i ärlighetens namn blir det lite tröttsamt i längden. Trots min kritik är en film av Gilliam alltid intressant då han är en filmskapare som åtminstone försöker utmana sin publik utan att bli allt för prententiös.

Regi: Terry Gilliam

Skådespelare: Christopher Plummer, Heath Ledger

Betyg: 4/10

Sherlock Holmes (2009 usa)

Efter att ha gripit seriemördaren Lord Blackwood blir Sherlock Holmes lätt deprimerad då han känner att det inte finns några utmaningar kvar, till råga på allt ska Watson gifta sig och flytta. När Lord  Blackwood verkar ha återuppstått från de döda och hela Englands exsitens står på spel får Sherlock nya krafter och satsar allt på att lösa fallet.

Detta är en trevlig liten bagatell som säkert kostat ett antal miljoner att producera. Många har vart kritiska till att Holmes skildras mer som en actionhjälte än en fiolspelande länsstolsdektektiv men om man har läst böckerna så vet man att  Sherlock inte tvekar att kasta sig in i ett slagsmål och är mer lik Helgonet än Nero Wolfe i böckerna. Filmen är dock som jag tidigare skrev en bagatell. Bra skådisar, miljöer och manus men filmen tar aldrig fart och spänningen uteblir. Det blir också lite småtjatig med allt tjafsande mellan Watson och Holmes. Jag är dock fortfarande nyiken på fortsättningen som (om filmen går bra) säkerligen blir av.

Regi: Guy Richie

Skådespelare: Robert Downing Jr, Jude Law

Betyg: 5/10