Summer stock (1950 USA)

Som sig bör avslutas musikalveckan med en Gene Kelly rulle.Denna gång är han i sällskap med självaste Judy (Over the Rainbow) Garland.

Garland spelar Jane som mer eller mindre driver en bondgård på egen hand. Det är en rejäl tjej som sliter hårt för att få gården att gå ihop. När hon en dag återvänder från staden med en ny och belånad traktor finner hon gården full av folk. Hennes yngre syster har utan Janes vetskap bjudit in ett ambulerande teatersällskap till gården för att de ska uppföra en pjäs i ladan. Jane är inte överförtjust men låter kulturarbetarna stanna kvar mot löfte om hjälp på gården. Det hon inte räknat med är att hon så smått börjar bli intresserad av både teater och Joe, teatersällskapets ledare, något hennes finance inte uppskattar.

Jodå Summer stock var inte alls fel som avslutning på denna något ojämna musikalvecka. Handlingen ligger väl inte i nobelprisklass men jämfört med en del manus jag genomlidit tidigare denna vecka når Summer stock nästan Shakespeareianska höjder. Det är klämkäcka rollfigurer, färgglatt så det förslår och en hel del sång och dansnummer som känns rejäla. Mest känd från filmen torde Garlands Get Happy vara – jag tänker alltid på Twin peaks när jag hör den melodin.

Kelly har ett alldeles suveränt solodansnummer i en lada, till sin hjälp har han en knarrande planka och en tidning. Det låter inte speciellt upphetsande men det var makalöst bra. Utöver detta innehåller Summer stock en hel del danser och sånger som duger mer än väl. Filmen enda aber skulle väl vara just Garland. Jag har alltid haft lite småsvårt för henne då hon allt som oftast har något jagat i blicken och verkar ofta vara väldigt nervig. Det blir en stor kontrast mot den avslappnade och softa Kelly.

Sofias val för dagen är en finfin film.

Regi: Charles Walters

Betyg: 7/10

Nåväl då var det slut för denna gång imorgon blir det att dra på sig vardagskläderna igen. Tackar Sofia lite extra för ännu en genomförd musikalvecka.

The Wizard of Oz (1939 USA)

Musikalveckan startar med en gemensam film. Denna gång föll valet på klassikern (för det måste man väl kalla denna film) The Wizard of Oz. Det torde vara en film som de flesta åtminstone hört talas om. Den är baserad på L.Frank.Baums första bok (det skulle bli ett antal) om landet Oz.

Dorothy som bor i Kansas sveps med i en tornado som lyfter upp hela hennes hus där hon och hennes hund Toto tagit sin tillflykt. När huset landar har Dorothy hamnat i landet Oz. Huset har landat på en ond häxa vilket gör att Dorothy firas som en hjälte av landets invånare,Munchkins,  småväxta människor (det påstås att detta är Hollywoods största dvärgscen) som talar med heliumröster och om ni frågar mig ger ett avsevärt obehagligare intryck än filmens häxor och flygande apor. Den goda häxan Glinda dyker upp och informerar Dorothy att hon bör gå till staden Oz för att där träffa trollkarlen som kan hjälpa henne komma hem. På vägen mot Oz får Dorothy sällskap av tre udda figurer, ett lejon, en fågelskrämma och en plåtgubbe som alla behöver trollkarlens hjälp. Det onda häxan västan smider samtidigt onda ränker då hon vill lägga beslag på Dorothys rubinskor som hon tagit över från den döda häxan.

Jag var lite osäker på vad jag skulle tycka om filmen. Det var ett tag sedan jag såg den sist och när jag då såg den fann jag filmen vara märklig iofs på ett positivt vis men smaken kan ändras med åren. När eftertexterna rullade kom jag till insikt att jag gillar filmen än mer denna gång. Det är en film som i sina stunder är både märklig och teatralisk så det förslår. Bert Lahr (lejonet),Billie Burke (Glinda) och Margaret Hamilton (Wicked Witch of the west) spelar som de stod på en teaterscen. En del av sångerna är allt annat än bra men de är så konstiga att jag inte vill vara utan dem. Munchkinsången (speciellt lollipopguild sekvensen) är som hämtad ur en mardröm och lejonets vibratosång så skär i mina öron.

Samtidigt är filmen en fest för ögat. Till skillnad mot Kansas som gestaltas i brunt i filmens början flödar Oz av färger och detaljer. Scenografin är utsökt och man verkar inte ha sparat på något när det rör att frammana bilden av ett sagoland. Storyn är ganska så enkel men den innehåller en och annan vändning och klurighet som ger den lite extra krydda. The Wizard of Oz är en film som skaver lite i sina stunder men den har något extra som gör att filmmagi skapas.

Regi:  Victor Fleming, George Cukor

Betyg: 8/10

Vad Sofia tycker om filmen kan ni läsa här

Easter Parade (1948 USA)

Easter-Parade-1948-MGMJag startar musikalveckan med att toppa direkt med Fred Astaire och Judy Garland i filmen Easter parade. Don får problem när hans danspartner Nadine väljer att hoppa av deras samarbete. På en bar och lätt på lyran plockar Don upp Hannah och erbjuder henne att bli sin nya danspartner. Att dansandet utvecklas till kärlek bergriper man snabbt men helt okomplicerat är det inte. Har Don kommit över Nadine och kan Hannah dansa?.

Jomen visst, det här var en trevlig liten gräddkaramell. Färgglatt, härliga dansnummer och lättglömda melodier m.ao allt man kan önska sig av en musikal. Astarie är filmen stora behållning, vilken fart han har i fötterna! Öppningsnumret Happy easter/Drum crazy hör nog till min favoritscen i filmen tillsammans med Ann Millers (Nadine) steppfrossa i numret Shakin’ the Blues Away. Garland gör det hon ska men som sagt Astarie äger. I ett dansnummer börjar man av någon anledning köra Astarie  i slowmotion något jag aldrig tidigare sett. Det filmiska greppet gav en surrealistisk lyster över dansen och det kändes bara märkligt. Jag kan inte riktigt förklara varför men det blev lite obehagligt då det inte passade in i filmen. I övrigt har jag inget att invända mot sång och dansscenerna. Musiken som är skriven av självaste Irving Berlin är trevlig men lättförglömlig.

Easter parades svaghet är kanske historien som är ganska tunn. Egentligen är storyn en ursäkt för att visa upp Garland, Astaire och Miller när de dansar och sjunger. Visst finns där en kärlekshistoria men den känns ganska ytlig och ljummen. Slutet ger intryck av att vara en aning ihoprafsat och kom lite hastigt på. Jag fick en liten ”jaha är det redan slut känsla”. Om man som jag uppskattar dans, klara färger och lite sekelskiftes glamour är Easter parade klart sevärd- en film att se och bli glad av även om det är en bagatell.

Det var Sofia som rekommenderade filmen och vad hon tycker om den hittar ni här. Med lite tur sitter hon på en massa information om fenomenet easter parade och delar med sig av denna.

Regi: Charles Walters

betyg: 6/10

De