Black Christmas (1974 Kanada)

Kulturberikaren Trash is king har slagit till igen: För ett tag sedan tipsade han om den här filmen på sin blogg. Jag tänkte filmen skulle få vänta ett tag då den verkade passa bra till juletider. På ett studentboende för tjejer plågas man av regelbundna telefonsamtal där någon flåsar i luren. När flåsningar övergår till obcena ord börjar en av studenterna käfta emot något som upprör telefonflåsaren och han hotar flickorna till livet. Då det lackar mot jul och många studenter åker hem över helgerna börjar studenthemmet sakteliga tömmas på inneboende. Det är en anledning till att man inte saknar en del studenter i första taget. Telefonflåsaren har nämligen gått från ord till handlig och börjat stuva upp sina offer på  studenthemmets vind.

Det här var en obehaglig bekantskap. Black christmas är både välspelad och rafflande. Jag blev förvånad när jag upptäckte hur gammal filmen var för den kändes avsevärt piggare och fräschare än många av dagens skräckfilmer. Berättelsen har ett bra flyt och blir aldrig tråkig. Jag gillade också att man inte har fått alla svar när eftertexterna rullar det störde inte helhetsintrycket, snarare tvärtom, osäkerheten ökar på rysningarna. Black christmas lyckas med att vara spännande och obehaglig med små medel och effekter. Med knappt något blod och minimalt med våld har man förstått att ”less is more”.

Rollistan är mycket bra eller vad sägs om: Margot Kidder,Olivia Hussey,Keir Dullea  och den alltid stabile John Saxon. Trots att det är en skräckfilm lyckas man paradoxalt nog förmedla en viss julstämning. Det beror nog mycket på att man lyckats bra med scenografin, studenthemmet fullständtigt svämmar över av julpynt. Härliga sjuttiotalsfrillor samt en helt bisarr stickad tröja som Hussey bär i filmens början gör inte upplevelsen sämre. Klart sevärd för vänner av genren men akta er för nyinspelningen från 2006.

Regi:Bob Clark

Betyg: 7/10

4 X A Christmas Carol

Carrey

Dickens A Christmas Carol är för mig JULFILMEN nr 1. Tacksamt är att den finns i hur många olika versioner som helst både bättre och sämre ( Scrooged ) . Jag tänkte här beta av ett antal olika versioner av filmen för att ge några tips för den som händelsevis inte sett denna ljuvliga julberättelse.

Finney

Scott

Berättelsen går i korthet ut på: Sju år efter att Jacob Marley dött besöker hans vålnad sin forne  affärspartner Ebenezer Scrooge i hopp om att göra honom till en bättre människa. Scrooge är nämligen den mest snåla och otrevligaste människa man kan tänka sig. Till sin hjälp har Marley andarna för forna, nutida och kommande jular som besöker Scrooge under julaftonsnatten i förhoppning att förmå honom att ändra sitt liv.

Filmen Scrooge från 1970 är en musikal med Albert Finney i rollen som Ebenezer Scrooge. Då man måste packa in en herrans massa sånger i filmen gör detta att en del bitar av historien kortas ned eller tas bort. Kanske lite irriterande men på det hela har man lyckats med att förmedla stämningen i berättelsen så det är ingen ohejdad slakt på orginalet. Finneys portätt av Scrooge är bra, det är en ganska skröplig och gnällig man vi får bekanta oss med, faktiskt så skröplig att jag stundtals oroar mig för hans hälsa. Sångerna är catchy speciellt I like life och Thank you very much. Bilderna från 1860 talets London är måhända idylliska men jag gillar att det är färgglatt och ett pulserade gatuliv, det förstärker julkänslan. Filmen kan rekommenderas om man gillar musikaler annars bör man nog undvika den här versionen.

Om versionen från 1970 kändes färlgglad så blir Tv-filmen från 1983 desto gråare. Det är ett ganska kyligt och grått London som vi får bekanta oss med. George C Scott porträtt av Scrooge är en bister och ( känns det som ) smådeprimerad man. Av de versioner jag hitintills sett av A Chritmas Carol är detta nog min favorit. Främsta anledningen är nog det fina skådespelriet inte bara av Scott utan att man har lyckats väl med den övriga rollbesättningen t.ex David Warner som Bob Cratchit och Roger Rees som brorsonen Fred.

Patrick Stewart gör en mycket kraftfull Scrooge i 1999 års version. Han gör kanske Scrooge för bra d.v.s för elak. När filmen är slut tvivlar jag på att han har blivít omvänd. Jag tycker mig se en liten glimt av elakhet i Stewarts smala ögon i slutet. Hur som helst duger filmen från 1999 gott, med undantaget att Joel Grey i rollen som forna julars spöke ser minst sagt bisarr ut.

Den senaste version av Dickens berättelse kom förra året men Jim Carrey i huvudrollen. Carrey är ganska bra i sin gestaltning av Scrooge han påminner ganska mycket om Finney om man nu ska försöka finna några likheter. Det är en ganska bullrig och högljudd version men med Carrey i huvudrollen kan det bli annat? Producenterna har lagt till en del actionscener, onödigt tycker jag då det känns som att de inte litar på berättelsen. Det hela är gjort i motion-capture vilket ger ett plastigt intryck och Bob Cratcit ser lite missbildad ut. Jag har sett värre versioner men jag kommer nog inte att se om 2009 års version av A Christmas Carol.

Stewart

The Nightmare before christmas (1993 usa)

Jack som är kung i Halloween town har börjat tröttna på att anordna Halloween varje år, när han av misstag råkar hamna i Christmas town får han ny inspiration. Planen går ut på att kidnappa tomten och låta Halloween towns  invånare (spöken, varulvar, vampyrer etc) sköta julhelgen som omväxling. Resultatet blir en mycket annorlunda jul.

Det här är en fantastisk film som jag gärna ser om. Filmen är så detaljrik att man man upptäcker nya saker var gång man ser om den. Filmen är också rolig speciellt Jacks lätt vridna version av julen med krympta huvuden och anfallande julklappar. Musiken i filmen är bra och driver hela tiden berättelsen framåt. Har ni inte sett den ta och gör det!

Regi: Henry Selick

Betyg: 10/10

The Polar express (2004 USA)

En pojke börjar tvivla på att jultomten finns men detta ändras på julaftonsnatten då ett tåg, polarexpressen, stannar utanför hans hus. Pojken tar erbjudandet att hoppa ombord för en resa till nordpolen och jultomtens verkstad.

Smetigt och sentimentalt är bara förordet men filmen har trots detta sina förtjänster. Den är aldrig tråkig, t.om lite spännande ibland, mycket fantasifull och riktigt snygg  (om vi bortser från alla skådespelare ser mer eller mindre inavlade ut tack vare regissörens förkärlek till motion capture tekniken). Jag undrar dock om filmen är sponsrad av Coca Cola för filmens miljöer påminner mycket om företagets reklamfilmer i jultider. Att sedan tomteland ge mig fascistiska vibbar med sin minutiösa ordning och reda och tusentals marscherande nissar som hyllar en ledare (tomten) är kanske att övertolka filmen men jag fördrar nog tomtens verkstad i Kalle Anka på julafton.

Regi: Robert Zemeicks

Betyg: 8/10

A Christmas carol (1999 USA)

Sju år efter att Jacob Marley har dött besöker hans vålnad sin forne  affärspartner Ebeneezer Scrooge i hopp om att göra honom till en bättre människa. Scrooge är nämligen den mest snåla och otrevligaste människa man kan tänka sig. Till sin hjälp har Marley andarna för forna, nutida och kommande jular som besöker Scrooge under julaftonsnatten i förhoppning att förmå honom att ändra sitt liv.

Det här var en av de bättre versionerna av Dickens historia, Patrick Stewart är mycket bra i rollen som Scrooge, han är nästan lite för elak. I den här versionen har även filmmakarna lagt till lite mer dialog så man får känna huvudpersonerna än mer, dock har man inte ändrat alltförmycket på historien. Miljöerna är fina och det enda som drar ned betyget lite är att de tre spökena inte är så bra, speciellt då Joel Gray som påminner mer om en avdankad transa än spöket från forna tiders jular.

Regi: David Hugh Jones

Skådespelare: Patrick Stewart, Joel Grey

Betyg: 7/10

White christmas (1954 USA)

De två vännerna Phil (Kaye) och Bob (Crosby) bildar en framgångsrik dans och sångduo efter kriget. Phil tycker att Bob jobbar för hårt och försöker finna en flickvän till honom. När de två vännerna hamnar i Vermont stöter de på sitt befäl från kriget som driver ett konkurshotat hotell. De sätter upp sin show för att hjälpa sin gamle vän och som bonus finner de kärleken.

Det sjungs i parti och minut, skådespelarna hinner knappt hämta andan innan nästa sång börjar och det kan vara förklaringen till det lövtunna manuset. Vi som tycker om musikaler får dock njuta av  Irvin Berlins fina musik och se ett antal (Jag tappade räkningen) dansnummer, Danny Kaye har ett riktigt bra nummer tillsammans med Vera-Ellen. Trots namnet är det inte speciellt mycket jullkänsla över filmen men det är en trevlig liten historia.

Regi: Michael Curitz

Skådespelare: Danny Kaye, Bing Crosby

Betyg. 5/10

A Christmas carol (2009 usa)

Sju år efter att Jacob Marley har dött besöker hans vålnad sin forne  affärspartner Ebeneezer Scrooge i hopp om att göra honom till en bättre människa. Scrooge är nämligen den mest snåla och otrevligaste människa man kan tänka sig. Till sin hjälp har Marley andarna för forna, nutida och kommande jular som besöker Scrooge under julaftonsnatten i förhoppning att förmå honom att ändra sitt liv.

A chistmas carol har jag jag sett i ett antal olika versioner,  mer eller mindre bra. Den här versionen är helt ok men i ärlighetens namn får man jobba hårt för att misslyckas med Dickens underbara historia om snåljåpen Scrooge. Jim Carrey gör en av de bättre versionerna av Scrooge men ett par saker ogillar jag i 2009 års version: sättet filmen är gjord på nämligen performance capture (filmar med riktiga skådespelare sedan dataanimerar man det hela), borstsett från Scrooge ser alla människor ut som billiga Shrek kopior det är bara grönfärgen som saknas. Zemicks har gjort detta tidigare (Beowulf, Polarexpressen) och jag kan inte förstå hur man kan vara nöjd med resultatet det ser bitvis för djävligt ut. Det andra som jag jag inte gillar med filmen har nog med ovanstående att göra, det har lagts till ett antal onödiga actionscener vilket troligtvis beror på att regissören vill leka med den nya tekniken. På det hela är jag ganska nöjd med 2009 års version.

Regi: Robert Zemicks

Skådespelare: Jim Carrey, Gary Oldman

Betyg: 5/10