Road house (1989 USA)

01-road-house-frontMan behöver inte veta så mycket om den här filmen mer än att det handlar om Patrick Swayze som jobbar som utkastare. Det är en smått sinnesförvirrad mix av slagsmål, kvinnobröst, musik och märkliga repliker. nedan listar jag bara ett litet axplock på vad Road house bjuder sina tittare på:

En inoljad Swayze som utför tai-chi (?) i motljus.

Kelly Lynch som blir påsatt mot en skrovlig tegelvägg av ovan nämnda Swayze. Det måste ha gjort ont.

Sam Elliott som spelar den legendariske utkastaren Wade Garrett. En legend jag starkt tvivlar på då karln mest ser ut, talar och rör sig som en parkbänkssystembolagskund.

Kvinnor som börjar strippa utan någon större anledning.

En skurk spelad av Ben Gazzara som ger mest intryck av att vara en argsint revisor.

Revisorns underhuggare som har ett påklistrat vansinnesskratt och droppar repliker som  ”I used to fuck guys like you in prison.”

Egentligen finns det mycket mer att säga om denna film som spelar i samma liga som Graduation day eller varför inte Slugs men jag nöjer mig med ovan nämda exempel. Road house är klart sevärd i all sin uselhet för det är 1:45 ren och skär underhållning. Tilläggas bör att filmen blev en stor hit när det begav sig och spelade in 30 miljoner dollar vad det säger om mänskligheten eller för den del mig överlåter jag åt andra att döma.

Regi: Rowdy Herrington

Betyg: 3/10

 

Knarkare, seriemördare & trollkarlar

Drugstore cowboy

Gus Van Sants film från 1989 handlar om Bob (Matt Dillon)och Dianne (Kelly Lynch) som leder ett gäng knarkare i jakten på droger. De fixar sina droger genom att stjäla dessa på olika sätt från apotek. De jagas av narkotikapolisen Gentry som är så ihärdig att de till slut beslutar sig får att flytta från staden och pröva på lyckan på andra platser för att få lugn och ro. Det är ungefär hela handlingen. Bob och hans gäng knarkar, tjafsar om hur de ska dela upp drogerna och försöker lura knarkspanaren Gentry. Trots sitt allvarliga ämne är filmen ganska rolig och lättsam och det är kanske här min invändning till filmen är. Knarkgänget verkar ha det ganska trevligt och de flesta ser fräscha och fotomodells snygga ut. Jag vet inte om filmen ger en rättvis bild av knarkare men jag får intrycket av att trots att de jagas av polisen och trots kriminalitet och överdoser så verkar de ha ett ganska trevligt och roligt liv. Jag gillar Dillon och överlag är filmen lite småtrevlig, ja egentligen det närmaste man komma när det gäller en feelgood film om knarkare vilket ger mig en ambivalent känsla. En bagatell som i jämförelse med t.ex. Trainspotting står sig slätt även om skådisarna är snyggare.

Betyg: 6/10

The Grey man

 När de flesta seriemördare förärats egna filmer, Dahmer, Bundy, Berkowitz, m.fl. har nu turen kommit till den obehaglige Albert Fish som härjade i USA 1910 – 1933. Fish riktade in sig på barn som han våldtog och i visa fall åt upp att karln sedan hade en egen familj med sex barn som klarade sig med livet i behåll får ses som ett smärre mirakel. Filmen koncentrerar sig på utredningen kring Fishs mest kända offer, Grace Budd. Filmen förutsätter nästan att man känner till Fish om man inte gör det kan nog berättelsen kännas aningen ofullbordad och i vissa fall förvirrande. Snygga 20-tals miljöer och helt ok skådisar gör sitt men berättelsen känns lite seg och småtrist trots att det handlar om en seriemördare. Nu rör det sig om en Tv-film så den är inte speciellt grafisk viket man nog kan vara tacksam över. Filmen lunkar på i nittio minuter och man kan nog klara sig bra utan den här berättelsen.

Betyg: 4/10

Harry Potter and the deathly hallows II

 Det var ett tag sedan jag såg den här filmen på bio men för ordningens skull tänkte jag ge ett kort omdöme. Handlingen lär inte vara okänd för någon vid det här laget. Det är finalen på hela berättelsen om Harry Potter. Den största frågan för de som inte läst böckerna är nog vilka karaktärer som har överlevt när eftertexterna rullar. Den här filmen är ett rejält lyft från julens orgie i camping som var en seg historia här är det full fart framåt kanske lite mycket fart t.o.m. Ibland det går undan så att jag kan  får intrycket av att historien stressas fram. Nackdelen med detta blir att en del händelser bara betas av lite pliktskyldigt, en del personer dör men dödsfallen svischar förbi i jakten mot slutet. Jag får en känsla av att man gjort filmen lite på rutin men den känslan har varit närvarande under de senare filmerna om Potter. Ett gott hantverk men utan själ och hjärta. Nu är dock tiden med Harry över men i sinom tid kommer jag att läsa om böckerna och eventuellt se om filmerna men det sistnämnda är jag mer tveksam till.

Betyg: 6/10