I Daniel Blake (2016 Storbr)

En dag drabbas byggjobbaren Daniel av en hjärtattack. Hans läkare säger att han inte får arbeta utan måste vila upp sig, försäkringskassan säger däremot att han gott kan jobba. Detta beslut gör att han får inga stålar om han inte trotsar läkarens ordination och med risk för sitt liv börjar arbeta. Daniel överklagar beslutet och hamnar i en Kafka liknade situation där vad han än gör så blir det fel. Hans enda ljuspunkt i livet är en ensamstående mamma som är i samma situation som han själv. Vänskapen sätts dock på prov när hon blir tvungen att ta till desperata metoder för att få pengar till mat, hyra och kläder.

En del filmer blir jag så jävla förbannad över när jag ser. Nu utspelar sig iofs filmen i Storbritannien som än så länge har ett sämre socialt skyddsnät än Sverige men man ser åt vilket tongångarna går i vårt land. Klyftor ökar och de styrande gör sitt bästa för att på ena eller andra viset dra upp gränser mellan de som har och de som inte har. Jag kokar inombords när jag ser filmen. Det ska erkännas att regissören  Ken Loach  har dragit på stora växlar när han låter all skit som tänkas kan drabba Daniel men likväl är det skit som drabbar folk dagligen både i vårt land och andra rika länder västvärlden.

Det är klart att filmen är ett inlägg i debatten över vilken ekonomisk politik som ska gälla. Tycker man att det är marknaden som ska gälla och att det inte finns plats i samhället för de som inte är attraktiva för denna då tycker man nog att I Daniel Blake är en ganska så trist historia om människor som även om oturen är framme borde ta mer ansvar för sina liv. Själv ser jag en film som visar på hur samhällskontraktet mer eller mindre har upphört att gälla och där folk mer eller mindre behandlas som boskap som vallas mellan låglönejobb.

När eftertexterna rullar är jag tagen, nästan utmattad och gör som svensken vanligtvis gör när något obehagligt uppdagas, knyter handen i byxfickan och tar en kopp kaffe.

Regi:  Ken Loach

Betyg: 8/10

The Angels’ Share (2012 Storbritannien)

MV5BNzQ0MTg1MzI0Ml5BMl5BanBnXkFtZTcwNDA0MTcyOQ@@__V1__SX358_SY500_Robbie har precis blivit dömd till samhällstjänst efter att ha misshandlat ett par killar. Dessa är naturligtvis inte nöjda med domslutet och gör allt för att skipa sin egen rättvisa. Samtidigt har Robbie även blivit far för första gången och vill inget hellre än att bryta det sociala arvet för sin son Luke. Det är inte det lättaste då han inte får något jobb, jagas av sina antagonister och flickvännens pappa gör allt i sin makt för att hålla Robbie från dotter och barnbarn. För att komma från alla problem och fly Glasgow kokar Robbie och några vänner ihop en plan som med lite tur kan ge dem mycket pengar.

The Angels’ Share börjar som ett socialt drama mitt i den skottska misären. Både jag och frun konstaterar att Glasgow inte verkar vara en mysig stad och stryker platsen på vår lista över framtida resmål. Märkligt nog övergår filmen från att vara en relativt mörk historia  till att skänka en viss feelgood känsla. Mot slutet tar berättelsen en ny vändning och sista halvtimmen är en ren heistfilm. Jag har tidigare bara sett en film av regissören Loach och undrar om det är lite av hans signum att blanda genrer så här friskt i sina berättelser? I Looking for Eric funkade det inte speciellt väl men dagens film klarar av genrebytet bättre. Nu tror jag att The Angels’ Share hade kunnat varit mer gripande och känslosam på ett allvarligare vis om man skippat den sista något osannolika halvtimmen men å andra sidan hade jag kanske inte känt mig lika mysig inombords när eftertexterna rullade.

Regi: Ken Loach

Betyg: 7/10

Looking for Eric (2009 Storbr)

Brevbäraren Eric är deprimerad och har problem. Han bor ensam med sina två styvsöner och han kan inte glömma kvinnan han lämnade för 30 (!) år sedan. Livet känns grått och trist och inte ens hans kollegers försök med självhjälpskurser har någon verkan. När allt är som svartast uppenbarar sig fotbollsspelaren Eric Cantona och börjar guida brevbäraren mot ett ljusare liv genom filosofiska samtal. Det kan behövas då en av hans styvsöner börjar beblanda sig med kriminella element.

Det här var en trevlig liten film man bryr sig verkligen om den stackars brevbäraren och hans problem som till viss del är självförvållade. När Cantona dyker upp som någon sorts andlig vägvisare blir det ganska dråpligt. Det som däremot inte fungerar är styvsonens problem med en lokal gangster det blir helt enkelt för mycket och det känns påklistrat och Hollywoodifierat, om man skippat denna bihistoria hade det varit en bättre film.

Regi: Ken Loach

Skådespelare: Eric Cantona, Steve Evets

Betyg: 6/10