Dunkirk (2017 Storbr)

Christopher Nolans senaste film rör britternas evakuering från Dunkirk under 2:a världskriget. Den brittiska armen var omringad av tyskarna men lyckades fly över engelska kanalen b.la med hjälp av civila båtar. Filmen utspelar sig till havs, land och i luften. På land får vi följa soldaten Tommy som desperat försöker ta sig hem. I luften bekämpar piloten Farrier tyska flygplan samtidigt som hans bränsle håller på att ta slut. Till sist får man följa besättningen på en båt som åker över kanalen för att hämta upp soldater.

Jag var först lite orolig över att jag skulle få en rejäl historieförfalskning till livs men Nolan har tacksamt nog undvikit de värsta excesserna och är ganska så balanserad. Dunkirk hade i någon annans händer lätt kunnat blivit en film som förvanskat sanningen (vad nu den är) men nu visar filmen bara vilken påfrestning och desperation det är för individen att vara i en krigssituation. En detalj i filmen som var intressant är att tyskarna i stort sett lyser med sin frånvaro. Hotet är närvarande i form av torpeder, flygplan och artillerield men några tyska soldater får vi knappt se. Detta ger en känsla att hotet är något ogreppbart som man inte kan bekämpa.

Tekniskt sett är filmen otroligt välgjord, scenografi, Hans Zimmers musik, foto och ljud ja allt är ”top notch” synd bara att Nolan helt verkar ha glömt bort att det vore bra om man hade någon rollfigur att engagera sig i för att bry sig om filmen.

Trots att skådisar som Tom Hardy, James D’Arcy och Cillian Murphy spelar rollfigurer som kämpar med livet som insats bryr jag mig inte ett dyft om de lever eller dör. Dunkirk är en av de mest själlösa filmer jag sett på länge. Jag vet inte men möjligen hade Nolan tanken att krig är avhumaniserande eller något i den stilen och gick och glömde bort människorna i tankeprocessen. Eller om jag rannsakar mig själv vet jag faktiskt inte vad Nolan vill säga med sin film. Det är en enda stor axelryckning i mångmiljonklassen. När jag som sagt inte bryr mig ett dyft om vad som händer med filmens huvudpersoner faller filmen platt och blir bara ett snyggt hantverk utan vare sig själ eller hjärta. I ärlighetens namn är dokumentärserien World at War från 70-talet både mer spännande och gripande trots att den till stor del består av gubbar i bruna slipovrar som sitter och pratar.

Regi: Christopher Nolan

Betyg: 4/10

Annonser

Peters friends (1992 Storbr)

peters-friends-movie-poster-1992-1020196464Ibland ler lyckan och ödet även mot en sådan som mig. Under Shakespearetemat föll det sig som så att Kenneth Branagh var aktuell både som skådis och regissör. Jag kom då att tänka på att det vore trevligt att se om hans film Peters friends från 1992. Ett par veckor senare gick filmen på SVT och det var med viss förväntan jag slog mig ned i tv-soffan.

Det är nog tjugo år sedan jag såg den här filmen som handlar om Peter som bjuder in sina forna universitetsvänner under en nyårshelg. Det blir en något kaotisk helg på det känslomässiga planet och så mycket mer behöver nog inte sägas om filmens handling. Det första som slog mig var vad gamla alla blivit. Då filmen har välbekanta skådsiar som Branagh, Thompson, Laurie och Fry märks det i deras ansikten att åren gått. Jag hade en bild i huvudet på hur de ser ut idag och inte deras utseenden för över tjugo år sedan. Jag blev lite sorgsen när jag tänkte på hur tiden flyger fram. Turligt nog är då filmen allt annat än sorgsen. Peters friends är en lättsam bagatell som iofs tar upp en och annan allvarlig fråga om krossade ambitioner och hur livet inte alltid riktigt blir som man tänkt sig. Allvarligheten till trots så ordnar sig det mesta för de gamla vännerna, åtminstone för stunden.

Skådisarna och dialogen håller hög klass, ibland kan filmen slå över och blir lite smålarvig men det kan jag leva med. På det hela var det en angenäm upplevelse även om jag fick en tänkeställare över hur tiden obönhörigt flyter fram.

Regi: Kenneth Branagh

Betyg: 7/10

Hamlet (1996 Storbr/USA)

1651Hamlet torde tillsammans med Romeo och Julia höra till Shakespeares mest kända verk. I korthet går storyn ut på att prinsen av Danmark, Hamlet, får reda på att hans far blivit lönnmördad. Mördaren är ingen mindre än kungens bror Claudius, för att komplicera det hela ytterligare har mördaren passat på att gift sig med änkedrottningen Gertude. Bröllopet var en snabb affär, kanske Hamlets mor var invigd i mordet på sin man? Naturligtvis måste Hamlet hämnas sin far och han tänker ut en något ovanlig plan nämligen att spela galen. Hamlet blir något av en sanningssägare i slottets korridorer och det är ganska obekväma sanningar som den unge prinsen dryftar och frågan är om han kommer hinna hämnas innan hans farbror anar vad som är på gång.

Någon gång under 80/90 talet fick Kenneth Branagh för sig att han ville göra Hamlet men då i originalversionen vilket skulle visa sig bli en film på något över fyra timmar. Det i kombination av att hans senaste film Frankenstein floppat resulterade i kalla handen från de flesta filmbolag. Till slut fick han napp hos Castle Rock och otroligt nog fria händer. Filmbolaget hade dock två krav: Filmen skulle göras i två versioner, Branaghs och en kortare version samt att Branagh skulle ha med en massa kända skådisar i filmen. Det sistnämnda lyckades han med råge: Julie Andrews, Derek Jacobi, Kate Winslet, Robin Williams, Jack Lemmon m.fl m.fl. Det verkar som att när det vankas Shakespearefilmatisering kör man runt med en sådan där vit seriemördarskåpvagn och hystar in inte ont anande skådisar bak i bilen som släpps ut först när väl de skrivit på kontraktet.

144180

Man skulle kunna frestas att tro att filmen är ett magplask av grandiosa mått. Fria händer och för storslagna visioner kan lätt leda till detta men resultatet är motsatsen. Hamlet är en mycket bra film det är inget att orda om. Bortsett från handlingen och den stundtals knivskarpa dialogen/monologerna är det två saker som verkligen gör denna film till en extraordinär upplevelse. Regissören lyckas med att levandegöra replikerna, med det menar jag att många gånger när man ser Shakespeare filmatiseringar är det just replikerna allt krut läggs på och skådisarna ger ett något stelt intryck t.ex Julius Caesar, så är inte fallet här. Shakespeares vers flyter på bra och skådisarna gör överlag ett mycket bra jobb. Filmen inbjuder även till djupsinniga analyser när replikerna samspelar med omgivningen men de analyserna lämnar jag därhän denna gång. Det andra skälet är att filmen är så otroligt snygg. Turligt nog har jag bara en simpel dvd och en helt ok tv till mitt filmtittande. Om utrustningen hade varit bättre skulle risken att mina ögon hade börjat rinna ut ur sina hålor av all visuell överdådighet som strömmade från rutan varit överhängande. En orsak till detta är att Branagh valt att förlägga historien kring mitten av 1800 talet och istället för ett mörkt slott är det mesta ljust och fräscht samt förlagt i ett vintrigt landskap.

still-of-kenneth-branagh-and-michael-maloney-in-hamlet

Vad blir då betyget? Det blir inte ett toppbetyg då filmen är för lång. Fyra timmar är lång tid och jag skulle ljuga om jag sa att filmen slinker ned lätt. Språket är utmanande då var och varannan mening innehåller dubbeltydigheter och det är ena riktiga svador som väller ut ur rollfigurernas munnar vilket gör att man (åtminstone jag) blir lite mentalt utmattad. Jag var tvungen att dela upp filmen i flera sittningar vilket gör att betyget faller något men sevärd? Absolut!

still-of-kenneth-branagh-in-hamlet-(1996)-large-picture

Kila över och se vad Sofia tycker om sin Hamlet som är en lightversion åtminstone om man jämför till speltiden.

Regi: Kenneth Branagh

250px-Hw-shakespeare250px-Hw-shakespeare250px-Hw-shakespeare250px-Hw-shakespeare250px-Hw-shakespeare250px-Hw-shakespeare250px-Hw-shakespeare250px-Hw-shakespeare

 

 

 

 

My week with Marilyn (2011 Usa/Storbr)

New Poster of My Week with Marilyn1956 bestämde man sig för att spela in filmen The Prince and the Showgirl i Storbritannien. Genom att sammanföra den store skådespelaren Laurence Oliver och den populära Marilyn Monroe var nog förhoppningarna stora på att det skulle bli en succe´. Nu blev det inte en lättsam och oproblematisk filminspelning. Oliver och Monroe gick inte speciellt bra ihop. Oliver hade lärt sig yrket på teaterscenen medan Monroe var anhängare av Stanislavskis metod. Metoden går i stora drag ut på att en skådespelare ska leva sig in i sin karaktär. B.la Brando, Pacino och D.D Lewis är anhängare av denna skola där man riskerar att går till överdrift i sitt arbete som skådis.

Monroe vars äktenskap med författaren Arthur Miller var komplicerat. B.la anklagade hon Miller för att studera henne till sitt nästa litterära projekt. Monroe känner sig obekväm i situationen och kan inte ”finna” sin karaktär. Hon kan inte passa tiderna och bryter ihop av och till samtidigt som Oliver närmar sig ett sammanbrott. Turligt nog har ynglingen Colin Clark lyckats tjata sig till en plats som allt i allo under filminspelningen. Av en slump blir han utsedd till Monroes inofficiella assistent och har ett enda uppdrag; Se till att stjärnan genomför filmen. My week with Marilyn bygger på sanna händelser och till grund för filmen ligger Clarks dagboksanteckningar.

Jag blev positivt överraskad av My week with Marilyn. Det jag först kände var att filmen kändes ganska onödig, en film om en filminspelning med en död stjärna. Känslan av att man försökte klämma ur lite mer pengar ur legenden Monroe var ganska påtaglig. Tack men nej tack!  Men tack vare bra skådisar bla Branagh (Laurence Oliver) och Michelle Williams (Marilyn Monroe) och en historia som mot min förmodan grep tag i mig kom mina negativa förväntningar på skam. Det tog inte lång stund innan jag glömde bort att det är Williams som spelar Monroe och snart har jag även glömt bort att jag kollar in en film som ska föreställa sent femtiotal. Filmen lyckas sudda bort gränsen mellan verklighet och fiktion. My week with Marilyn är en trevlig film men  med facit i hand är den även lite vemodig. Monroe tog livet av sig 1962 och kan nog sägas vara ett offer för industrin.I filmen framgår det att skådespelerskan inte är en individ utan en produkt som ska saluföras paketerad och klar till allmänheten. Trots detta i åtanke när jag ser filmen är det en trevlig och välgjord bagatell.

Regi: Simon Curtis

Betyg: 7/10