The Last stand (2013 USA)

The-Last-Stand-Official-PosterArnold Schwarzeneggers comeback till filmens värld är något jag väntat länge på. Då han inte obekant har sysslat med politik det senaste decenniet har hans kroppshydda lyst med sin frånvaro på den vita duken. Nu är han tillbaka och är inblandad i inte mindre än sju (!) filmer om man ska tro IMBD. Schwarzenegger är inte en bra skådis (om jag ska vara riktigt ärlig är han ganska usel) men han besitter en charm och karisma som få, något som gör att jag blundar för hans tillkortakommanden.

The Last stand har ett upplägg som jag personligen är mycket förtjust i. Berättelsens hjälte som är tvungen att försvara sig mot en övermäktig fiende, krångligare än så behöver det inte vara. Det har gjorts tidigare t.ex De sju samurajerna, Straw dogs och Night of the living dead och finalen i Skyfall för att nämna några filmer med liknande grundhandling och det kommer att göras igen men jag tröttnar aldrig på konceptet. Här är fienden en mexikansk knarkbaron som flyr från häktet och sätter fart mot den mexikanska gränsen i en bil som med lätthet kör ifrån alla förföljare. Till sin hjälp har han en mindre arme som bokstavligen rensar undan alla hinder på vägen. Där man tänkt passera gränsen ligger den lilla staden Sommerton Junction. Staden har en sheriff och tre biträden och är inte ens ett noterbart hinder för skurken och hans anhang men vi tittare vet bättre då stadens sheriff spelas av Schwarzenegger.

Det märks att Schwarzenegger har saknat att stå framför kameran. Trots sin ålder (blir 66 i år) verkar han vara pigg som få. Nu gör han inga Tom Cruise rusningar eller otroliga stunts i filmen, något som känns bra då actionscenerna är någorlunda anpassade till Arnies ålder och den karaktär han spelar. The Last stand infriar mina förväntningar och krånglar inte till det i onödan. Det är rak och enkel action med en del ”skämt” som gör att jag skrockar förnöjt i soffan m.ao skämt som egentligen är ganska dåliga men passar bra in i genren då de sprider en viss trevnad. Häftigast tyckte jag bilscenerna var då knarkbaronen bränner genom polishinder och kör ifrån helikoptrar.

I birollslistan har man skrapat ihop ett skönt gäng. Harry Dean Stanton som vresig bonde, Peter Stormare är underhållande som lätt skruvad karaktär (någon förvånad?), Luis Guzmán som feg vicesheriff och Forest Whitaker tackar jag aldrig nej till. Klart sevärd film och jag väntar ivrigt på Schwarzeneggers kommande filmer.

Regi: Kim Jee-Woon

Betyg: 7/10

I saw the Devil (2010 Sydkorea)

För inte så länge sedan såg jag den Sydkoreanska filmen Chaser. Där utvecklades huvudpersonen från att vara en osympatisk karaktär till en människa med samvete och medkänsla. I I saw the Devil får huvudpersonen göra samma resa fast tvärtom. Polisen Kims fästmö faller offer för en seriemördare. Kim släpper allt han har och inriktar sig enbart på att hämnas sin fästmös baneman. Det är en mycket utstuderad hämnd Kim planerat. Han nöjer sig inte med att sätta ett skott i pannan på mördaren, Kim arbetar hårt för att dra ut på sin antagonists plåga. Detta innbär att Kim förändras till en människa som helt saknar moral och skrupler.

Än en film från Sydkorea som är bra. Ofta är filmerna från det här landet bra, speciellt thrillers och deckare. Enda abret är att man har en förkärlek för busikselement i en del filmer, något som ger ett minst sagt splittrat intryck. Turligt nog saknar I saw the devil scener av den sorten. En annan sak som är genomgående i många filmer från Sydkorea är att man tar en till på ytan ganska enkel historia och vrider och vänder på berättelsen både ett eller två gånger, något som gör att jag som tittare aldrig riktigt vet hur det ska gå. S.k lyckliga slut är inte någon garant i filmer från landet.

I saw the devil är både sorglig, vacker, obehaglig och spännande på en och samma gång. Öppningsscenen med snöfallet är mycket vacker, i nästa sekund är man i en skitig källarlokal där Kims fästmö mördas. Filmen är en berg och dalbana av känslor något som även inkluderar mina känslor för Kim. Visst kan jag förstå hans agerande men han går lite väl långt i sitt sökande efter hämnd. Filmen hade också kanske mått bra att vara några minuter kortare men den är klart sevärd.

Regi: Kim Jee-Woon

betyg: 7/10