Like father (2018 USA)

För någon vecka sedan, tror jag att det var, sa min fru att det fanns en film som utspelade sig på samma kryssningsfartyg vi var på i somras. Lite disträ som alltid svarade jag ”Vad kul”. 24 timmar senare hade detta diffusa ”Vad kul” på något vis förvandlats till ”Den filmen ska vi se tillsammans”. Hur det gick till vet jag inte men speciellt peppad på filmen var jag inte.

Mina värsta farhågor besannades då jag fick en soppa som var tunnare än vad som serverades lägerfångar under Sovjettiden. Den bestod av en irriterande huvudperson som bara var asjobbig, klyschiga bögar, osannolikt trevliga människor som engagerar sig i folk de knappt känner och allt är egentligen en enda lång produktplacering för företaget Royal Caribbean.

När fanskapet Seth Rogen dök upp i en, tack och lov, liten roll fick jag nog och försökte smita från titten genom att åla obemärkt längs vardagsrumsgolvet ( ni som mött mig IRL vet att det är ett M:I som inte ens Ethan Hunt skulle kunna lösa). Klart att mitt flyktförsök upptäcktes och en skarp röst från tv-soffan höll mig kvar. Det som är positivt med detta elände till film är att jag kan pusta ut då jag troligen sett årets sämsta film. Hösten kan nog inte bli värre åtminstone om man ser till filmsammanhang.

Regi: Lauren Miller

Betyg: 1/10

Annonser

Reefer madness: The Movie musical (2005 USA m.fl)

508820_1020_AReefer madness: The Movie musical är hör och häpna baserad på filmen med (nästan) samma namn som kom 1936. Efter jag sett den filmen hörde jag talas om musikalen och blev givetvis sugen att se även denna film. Jag trodde att musikalen eventuellt skulle vara en lika tafflig produktion som originalet men där hade jag fel. Storyn är den samma. I en amerikansk småstadsidyll träffas den lokala hem och skola föreningen för att höra om den nya hemska drogen marijuana som sveper likt en farsot över det amerikanska samhället. När församlingen är tveksam till alla de farligheter som föreläsaren talar om berättar han då om tragedin som går under namnet Harperaffären. En kärlekshistoria som slutar i elände och död trots att självaste Jesus ingriper, så stark är marijuanans förödande kraft (om vi nu ska tro på filmens föreläsare).

Den här musikalen är gjord med gott humör men det är ett seriöst projekt som producerats med den gamla filmen som förlaga. Bra skådisar, fina melodier och fantasifull koreografi gör detta till en av dett bättre musikalerna jag sett på senare tid. Filmen är stundals riktigt rolig och jag uppskattar verkligen att man låter föreläsaren hoppa in i Harperhistorien för att komma med div. förmaningar: Byt Shakespearestudier mot bibelstudier i skolan och att jazzmusiken gör att hederligt folk tappar konceptet var ett par scener som jag uppskattade. Alan Cumming som spelar föreläsaren är mycket underhållande och den känns som att han är hämtad direkt ur en sådan där vidrigt förmanande upplysningsfilm som bara moralkonservativa krafter kan producera.

Förutom Cunningham har vi även Kristen Bell, Neve Campell och den sistnämndes bror Christian Campbell. Mitt enda invändning mot filmen är nog just att Christian Campbell och Kristen Bell är lite väl ”over the top” men som sagt, en klart sevärd och underhållande musikal med många fina låtar som t.ex Mary Jane, Mary Lane och Listen to Jesus, Jimmy . Om originalfilmen har jag skrivit här.

Över hos Sofia rör det sig om en dubbelrecension av en klassiker i både ny och gammal tappning.

Regi: Andy Fickman

Betyg: 8/10