No escape (2015 USA)

11190818_oriDet här filmen har blivit rejält utskälld och man har på sina ställen viftat med rasistkortet. Jag hade tänkt skippa filmen då det verkade vara en proamerikansk film som hyllar flaggan och kärnfamiljen. Bloggaren och poddaren Steffo fick mig på andra tankar och det var trots allt John Erick Dowdle i regissörsstolen som hitintills inte gjort en usel film (av de jag sett).

En amerikansk familj åker till ett asiatiskt land, vilket nämns inte, men om man är lite hemma i geografi räknar man snabbt ut att det rör sig om Kampuchea eller Laos. Pappan har kommit på ekonomiskt obestånd därför är han tvungen att ta arbete i detta land som inte ens har dagsfärska amerikanska tidningar. Familjen har maximalt med otur då man knappt har installerat sig på hotellet innan det bryter ut en revolution och upprorsmakarna är ute efter är alla västerlänningar och invånare som som arbetat med dessa. Familjen måste nu fly för sina liv i en miljö som är helt främmande, turligt nog får de hjälp av en engelsman som verkar veta vad han gör.

Vanligtvis skyr jag filmer av detta slag som pesten. Närmare bestämt jag trodde det skulle vara en film i den genren där man ondgör sig över folk i främmande länder som inte har västerländska värderingar samtidigt som man viftar med den amerikanska flaggan och skyddandet av kärnfamiljen. Många verkar uppfatta No escape som en sådan film själv fann jag mig se en engagerande och otroligt spännande thriller. Jag kan hålla med om att de blodtörstiga revolutionärerna skildras som ondsint massa men det är deras roll i filmen att vara just ett anonymt och oresonabelt hot. I den här filmen funkade det berättargreppet bra och jag lade inte in några värderingar i rollfigurernas etnicitet.

No escape var för mig otroligt spännande och det var länge sedan jag fick uppleva just ren och skär spänning när jag såg en film.  En härlig känsla. Filmen håller bra tempo med kompetenta skådisar som klarar sig bra i sina roller men ett extra plus till Pierce Brosnan som spelar en avdankad och lite småplufsig agent med övertygande pondus. Vidare blir filmen aldrig så där snyftig och sentimental som filmer av den här sorten lätt blir. En av de filmer jag blivit mest överraskad av på senare tid då jag som sagt trodde det skulle vara en riktig sörja.

Regi: John Erick Dowdle

Betyg: 7/10

Black rock (2012 USA)

2640002_z_blackcauTre tjejer tänker campa en weekend på en ö där de lekte som barn. Då de skiljts åt pga svek och gräl (över en man vad annars? ) är tanken att man ska försöka lappa ihop vänskapen under helgen. De går väl sisådär men snart får man viktigare saker att tänka på då en grupp krigsveteraner av en händelse valt att tillbringa helgen på samma ö.

Black rock är skriven av Katie Aselton som spelar en av huvudrollerna och när hon ändå var i farten även regisserat filmen. Jag antar att filmen fyller kraven för både Bechdeltestet och SF:s A-märkning. Black rock skiljer sig inte nämnvärt från andra filmer i genren ”folk som är dumma i huvudet och drar till skogen på sin lediga tid”. Det springs i buskar och snår, folk misshandlas, lite naket (ganska mycket faktiskt), våld, skrik och död och ingen täckning på mobilen.

Jag har kanske sett för många filmer av det här slaget och har svårt att bli engagerad och finna spänning men filmen levererar det den ska vare sig mer eller mindre. Naturligtvis är filmen spännande men den där krypande känslan jag brukar få när folk kutar planlöst runt i skog och mark uteblir. De tre kvinnliga skådisarna är bra speciellt Bell och Aselton. Det är också skönt att huvudpersonerna inte beter sig som idioter utan de gör vad de kan i en till synes hopplös situation. Ett extra plus för slutfighten som var en riktig sluggerfest med spetsiga pinnar, knytnävar och knivar.

Regi: Katie Aselton

Betyg: 5/10