Aliens (1986 USA)

13770015411James Camerons uppföljare till Ridley Scotts klassiker från 1979 startar med att Ripley hittas i sin livbåt och väcks till liv. Det är ingen som riktigt tror på hennes historia om att en utomjording slaktat hela Nostromos besättning och hennes vittnesmål avfärdas. Under de år Ripley varit borta har man koloniserat asteroiden som besöktes i första filmen och när kontakten med kolonin plötsligt bryts skickar man en räddningsstyrka där Ripley, efter viss övertalning,  ingår som rådgivare. Vi kan väl säga som så att det blir mer en flykt för livet än en räddningsinsats när man väl landat på planeten med det trista namnet LV-426.

När jag såg filmen för första gången 1986 i London var det en oerhört spännande actionrulle men vid var omtitt har jag mer och mer lessnat på marinsoldaterna som följer med Ripley på uppdraget. Jag har alltid haft svårt för folk som tycker det är skittufft att bete sig som de manliga deltagarna i Ex on the beach. Tyvärr är det alltför ofta filmmakare förväxlar detta beteende med just tuffhet. Det skulle kanske funka om gestaltningen av dessa jobbiga individer gjordes för att visa att de är just detta,asjobbiga  men det märks alltför väl att Cameron verkligen tycker dessa typer är sååå tuffa och då blir de i mina ögon bara malplacerade pajaser.

Nu var det ett bra tag sedan jag såg filmen sist och var lite nyfiken om jag fortfarande störde mig på Ripleys medpassagerare. Förvånansvärt nog gjorde jag inte detta, visserligen är många av filmens rollfigurer jobbiga fjantar men det finns värre saker att se på film t.ex Jack Black och Seth Rogen. Däremot fanns det annat att invända emot.

Aliens visade sig vara en ganska seg film med oväntat yxig dialog. Nu är väl Cameron inte känd för att vara en finlirets man men vissa partier av filmen verkar vara skriven av en tonåring. Värre är att berättelsen stannar upp vid ett flertal tillfällen och jag sitter bara och väntar på att storyn ska få fortsätta. Det blir ett problem när berättelsens mer stillsamma ögonblick känns instoppade därför att man tycker de ska borde vara där och inte därför att de behövs. En anledning till detta kan vara just den usla dialogen som till stora delar består av två komponenter: Gapande soldater eller krystat icke trovärdigt dravel mellan Ripley och den lilla flickan Newt. När det är action så funkar filmen bra och det är nog det som Cameron är bra på och bör hålla sig till. Dialogen och filmens rollfigurer gör detta till den svagaste filmen i serien.

Regi: James Cameron

Betyg: 5/10

Det rätta virket (1983 USA)

large_o2t9jnHHJL0j4P7GDuGmovc1lAHDetta är inte en instruktionsfilm för hemmasnickaren utan handlar om USA:s rymdprogram närmare bestämt Mercuryprogrammet som föregick det mer kända Apolloprojektet som satte den första människan på månen.  Filmen tar avstamp på Edwards Air Force Base där piloten Chuck Yeager blir den första som passerar ljudvallen. Flygbasen drar till sig piloter från hela landet och medan de bevisar sin manlighet i luften får fruarna vackert sitta hemma och vänta på att deras kommer hem, levande eller i en kista. När ryssarna skickar upp Sputnik 1957 gör amerikanerna allt i sin makt för att komma ikapp de ryska framstegen i rymden Man beslutar sig för att ta ut sju män som består av det rätta virket mao vita amerikanska män.

Detta är en helaftonsfilm med mycket testosteron, män i motljus och amerikanska flaggor. Filmen kom 1983 mitt under Reagans styre och jobbar på bra med att befästa den amerikanska drömmen myten. I vanliga fall slår jag bakut när filmer av detta slag dyker upp men här funkar det på alla plan. Filmen är helt enkelt för välgjord och intressant för att jag ska kunna irritera på bagateller som hejdlös nationalism och machomän. En annan bidragande orsak till att filmen funkar är att regissören Kaufman hela tiden växlar mellan den historia som skrivs med Yeager och Mercuryprogrammet och astronauternas familjeliv som inte alltid är en dans på rosor vilket gör att berättelsen engagerar både det stora och det lilla.

Det rätta virket är också lite av en who´s who i Hollywood under tidigt 80-tal då filmen formligen svämmar över av kända ansikten bland både manliga och kvinnliga skådisar. Det är kanske inte de största namnen i branschen men Kaufman har skrapat ihop en intressant skara skådisar.  Slutligen är filmens specialeffekter mycket välgjorda och det märks inte att filmen är över 30 år gammal.

Då detta är en s.k kallad BOATS har man som vanligt tagit sig en del friheter med verkligheten för att gör det hela lite mer dramatiskt. Jag kan tycka lite synd om astronauten Gus Grissom som blir oförtjänt svartmålad i filmen men drama går alltid före fakta både i filmens värld och i verkligheten.

Regi: Phil Kaufman.

Betyg: 8/10

Harbringer down (2015 USA)

zzzzzzzzzzzzzzzzzNär man häromåret gjorde prequelen till Carpenters klassiker The Thing anlitades ett gång specieleffektsmakare till att konstruera rymdvarelsen. Av olika anledningar beslutade man sig för att inte använda sig av dessa specialeffekter utan gjorde stora delar av monstret digitalt. Varför vet jag inte men man kan ana att specialeffektsmakarna kände en viss frustration. Denna negativa energi använde de till att göra en egen film nämligen dagens rulle Harbringer down.

En grupp forskare följer med en fiskebåt på en resa till Ishavet för att studera klimatförändringar. Under turen fiskar skeppet upp en Sovjetisk rymdkapsel som verkar ha legat länge och guppat i havet infruset i ett isblock. När man undersöker fyndet uppdagas det att skeppet har ingått i någon form av experiment vars slutresultat är en varelse som kan kopiera utseendet av de varelser den dödar. Mao vi får lite av en fattigmansversion av The Thing men en istället för en cool bas på Antarktis fylld med skäggiga män får vi en båt en som fiskar krabbor där kaptenen spelas av Lance Henriksen.

Jag kan förstå att killarna (jag anar att det var ett grabbgäng) var lite besvikna när de fick kalla handen av produktionsbolaget bakom The Thing och hade en viss revanschlusta. Nu är väl inte Harbringer down något mästerverk och vid en jämförelse med prequelen av The Thing drar denna film det kortaste strået. Det är en halvdan sf-skräckis med oväntat bra effekter, förutsägbart manus och halvdana skådisar med som sagt Lance Henriksen som leading man. Då han dök upp senast i sommarens getingskräckis Sting kan man ana att Henriksen numera står fast förankrad med båda fötterna i C-filmsträsket. Lättsam förströelse för stunden och inget annat.

Regi: Alec Gillis

betyg: 4/10

Stung (2015 Tyskland)

Stung-MOVIEZ.seVad kan man lägga 2,5 mille på? Mycket men producenten Christian Becker valde att hyra in några amerikanska skådisar med Lance Henriksen i täten. Dessa placeras ute på den tyska vischan där man (trots att det uppenbarligen är höst) håller ett gardenparty. Sonen i familjen har gödslat herresätes gräsmatta lite väl ambitiöst vilket resulterar i att traktens getingar växer rejält och väljer att gå till attack under trädgårdspartyt. Det stoppar inte med detta för om man blir stucken av de muterade insekterna förvandlas man till en mycket stor geting.  Fråga mig inte varför det sker, antingen får man acceptera det eller inte.

Stung är inte en bra film, dåliga skådisar där de de stackars tyskar som måste tala engelska pressar fram sina repliker stelt och ger ett intryck av att de vill vara någon annanstans men alla behöver mat på bordet även tyska skådisar. Manuset är i sina stunder riktigt uselt och man har noll koll på mänskliga relationer något som märks när filmens rollfigurer försöker vara känslosamma. Detta sker alltför ofta troligen därför att man vill dra ut på speltiden. De amerikanska skådisarna är väl sisådär. Lance Henrikson ger ett mycket slitet intryck jag anar att han känner sig en anings sorgsen då han insett att hans betalda semester i Tyskland blev under hösten men man får hoppas att han med en runda till ölfestivalen i München

Det finns dock ett par förmildrande omständigheter. Effekterna är ganska bra speciellt med tanke på budgeten. Jättegetingar är trots allt ganska underhållande och filmen har en aura av berättarglädje över sig och innehåller en del roliga scener både frivilliga och ofrivilliga. Jag har sett värre filmer med större budget och bättre skådisar.

Regi: Benni Diez

betyg: 3/10

Kniven är enda vittnet (1985 USA)

4723Rättegångsdramer är oftast underhållande historier. Det finns många klassiker inom genren t.ex 12 angry men eller Åklagarens vittne. I Kniven är enda vittnet står Jack Forrester anklagad för mord på sin fru Page. Han har motiv då frun satt på stålarna och ville skiljas. Åklagaren Krasny är en ful fisk som inte drar sig för manipulera med bevis och det här fallet skulle vara en fjäder i hatten för honom då han väldigt gärna vill vinna nästa val. Jack propsar på att advokaten Teddy Barnes ska hålla i hans försvar en märklig begäran då hon inte längre sysslar med brottmål. Då det är ett rättegångsdrama innehåller storyn hela tider vändningar och som tittare får man fundera både en och två gånger om Jack är skyldig eller ej. En extra komplikation till storyn är att Teddy inleder ett förhållande med den misstänkte.

Jodå filmen håller än, det var många år sen sist men jag kommer ihåg att filmen var lite av en hyrvideofavorit när det begav sig på det fluffiga 80-talet. Filmens styrka är inte dess manus som innehåller en hel del logiska kullerbyttor samt den otroligt korkade tvisten att advokaten blir kär i sin klient. Teddy är en erfaren advokat och borde veta bättre. Filmen är värd att ses pga alla skådisarna som är med. Kvartetten Close, Bridges, Coyote och Loggia som spelar Teddys utredare är ett nöje att se. De två sistnämnda är skådisar som borde fått mer uppmärksamhet under sina karriärer. Coyote är en sådan där ”slå på käften skådis”. Det är något med han sätt att agera och utseende som gör jag vill att han ska råka illa ut eller åtminstone krossas på ett eller annat vis. Det är alltid ett nöje att se denne irriterande man i aktion. Loggia underutnyttjas i filmen, hans uppgift verkar mest vara att rusa in genom dörrar och flåsa fram något budskap, lite mer kunde han gott ha fått sysslat med.

På det stora hela är Kniven är enda vittnet en relativt stabil rättegångshistoria dock med några skavanker. Gillar man genren är den värd en titt.

Regi: Richard Marquand

Betyg: 6/10