Monster Party (2018 USA)

Trion Casper, Iris och Dodge drygar ut sin inkomst med villainbrott. De har olika skäl till att behöva extra pengar men i Caspers fall är det extra akut då hans pappa är skyldig fel person pengar. Han lyckas övertala sina medbrottslingar till en kupp i ett hus där ägarna verkar vara rejält täta. Den fina i kråksången är att Iris ska arbeta där som servitris i en bjudning som familjen har och kan lätt få med sina kumpaner som extra personal. Då familjen Dawson som håller i bjudningen är lite speciell blir inte aftonen riktigt som de tre tjuvarna tänkt sig.

Enligt uppgift spelades denna film in på sjutton dagar och med tanke på det är det en bedrift att filmen är så pass bra som den är. Klart att man kunde fila lite extra på manuset men å andra sidan dras Monster party med en obekväm känsla hela tiden som delvis beror på att manuset inte är alldeles tillrättalagt. Märkliga saker sker men filmen håller sig inom sina premisser och går i mål som en klart godkänd rulle. Filmen dras även med en svart humor som i stort sett inte slår över, ibland blir det lite väl mycket men aldrig så mycket att det stör.

Musiken och de skådisarna stärker rullen. Filmen ståtar inte med de största namnen i branschen men folk som Erin Moriarty, Lance Reddick och Robin Tunney gör sitt jobb med hedern i behåll. Musiken är smått påträngande och ödesmättad vilket förstärker känslan av att något är fel. Sevärd rulle om man inte är alltför känslig för slafs och mängder av blod. Trots en del brister är Monster party avsevärt bättre en en hel del rullar med högre produktionskostnader. Något som möjligen kan förklaras med att om man satsar mer pengar vågar man inte ta ut svängarna lika mycket. I vart fall är filmen väl värd en liten titt.

Regi:Chris von Hoffmann

Betyg: 6/10

John Wick 3 : Parabellum (2019 USA)

Tredje filmen om den formidabla lönnmördaren John Wick startar direkt där den förra slutade. Wick är nu en jagad man och har ett pris på sitt huvud. Då priset är 14 miljoner dollar har han större delen av världens lönnmördare efter sig. Klart att Wick har en plan, det enda han behöver är att överleva för att hinna sätta den i verket.

Filmerna om John Wick har varit en ganska så stabil och snygg underhållning, så värst spännande har de aldrig blivit då Wick är i det närmaste oövervinnerlig. Det jag gillat mest med filmerna är att de beskriver någon slags alternativ verklighet där lönnmördarnas gemenskap/samhälle existerar sida vid sida med den vanliga världen samt att de har har snygga action och fightingscener.

Trean börjar mycket bra med actionscener och fighter som är påhittiga. En fight på ett bibliotek där en bok används till annat än bildningssyfte, en häst/motorcykel jakt och något som bäst beskrivs som en shootout men med knivar. Jag är nöjd och verkar ha prickat rätt men säg den lycka som varar. Ungefär mitt i rullen tappar man greppet och jag kan faktiskt sätta fingret exakt när i filmen detta sker nämligen när Halle Berry dyker upp i handlingen. Berry är säkert en trevlig människa men någon bra skådis är hon verkligen inte. Hennes uppenbarelse på vita duken förstör min inlevelse av rullen,  jag tappar koncentrationen och sitter mest och tänker på hur fruktansvärt usel hon är som skådis..

Ungefär samtidigt som Berrys uppdykande går filmen från kvalité till kvantitet i handlingen. I stället för påhittiga fighter satsar man på låååånga fighter med många inblandade och filmen sista halvtimme är trots karatekickar, elefantbössor och svärd ganska så tråkig. Det hade inte gjort något om man kortat ned filmen en sisådär tjugo minuter samt haft en annan skådis än Berry då hade detta kunnat bli en rejäl actionrökare nu blir det bara tyvärr ett halvtrist knappt  ok.

Regi: Chad Stahelski

Betyg: 4/10

Jojjenito och Henke samt Movies noir har sett filmen.

The Guest (2014 USA)

TheGuest_BD_steelbook_2D-812x1024Familjen Peterson har drabbats av sorg och elände då deras äldste son dödats i Mellanöstern. Dödsfallet är emellertid bara toppen på isberget då den yngste sonen Luke mobbas i skolan, familjefadern Spencer får inte sin efterlängtade befodran på jobbet och dottern Anna är tillsammans med en kille som inte direkt är någon svärmorsdröm. Mitt i allt eländet så får familjen ett oväntat besök av en man som presenterar sig som David. Besökaren är en f.d kollega till den avlidne sonen och han lovande denne vid dödsbädden att han skulle besöka familjen för en sista hälsning.  David är lätt att tycka om och erbjuds att stanna en tid. I samband med den nye husgästen börjar familjen Petersons problem att lösa sig och framtiden ser trots allt ljus ut. Det är bara den där gnagande misstanken familjens dotter har: Är verkligen David den han utger sig att vara?

Den här filmen påminner lite om 90-tals thrillern Handen som gungar vaggan, åtminstone till en början sedan blir det mer fart och fläkt av det explosiva laget. På skådespelarsidan är The Guest rena ”känd från tv” orgien. David spelas av Dan Stevens från Downton abbey, Sheila Kelley kände jag igen från Lagens änglar, Lance Reddick från OZ för att nämna några. En extra bonus var den nervige Leland Orser i rollen som pappa Peterson. Trots att filmen består av s.k b-skådisar de mycket kompetenta och flertalet skulle säkerligen spela skjortan av en hel del av sina mer välbetalda kollegor.

The Guest är inte någon nyskapande film men det var en underhållande resa med en skurk som i mina ögon innehar åtminstone en viss charm och jag har svårt att tycka riktigt illa om honom. Lite yxigt regisserad och en och annan logisk kullerbytta men vad gör det när underhållningsvärdet var högt. En perfekt fredagsfilm när de yngsta lagt sig. Ett extra plus för ett bra soundtrack.

Regi: Adam Wingard

Betyg: 6/10