En kille och en tjej (1975 Sverige)

originalLasse är utbildad journalist men arbetar som tidningsbud. Han har precis gjort slut med sin tjej och glider rund på stadens diskotek på jakt efter nya sängkamrater. En tidig morgon träffar han tjejen Lena. Tycke uppstår och snart är de två ett par. Lasse är orolig över sin frihet och vet inte riktigt vad han vill med sitt liv eller förhållande.

Det här var en riktig tidsresa. Alla röker, gonorre grasserar, total avsaknad av datorer och mobiltelefoner, kläder och frisyrer på både män och kvinnor som får en tidvis att baxna. Klientelet på diskot Lasse hänger på ser ut att komma från något övernattningshem för uteliggare. Om man ska tro filmen var det tydligen lättare att ragga på 70-talet trots kläder och frisyrer – det räckte tydligen bara med att säga hej till någon så bar det iväg till närmaste lägenhet. Det gjorde att den här filmen blev lite begripligare.

Om man nu kan låta bli att stirra sig blind på stickade koftor och koncentrerar sig på filmen En kille och en tjej så får man en småcharmig liten kärlekshistoria men inte så mycket mer. Det händer inte speciellt mycket och känslan av att filmens handling har impoviserats fram är stark. I ärlighetens namn bryr jag mig inte värst mycket om Lasse och Lena är ihop eller inte kanske beroende på att jag har lite svårt att begripa vad hon ser i honom. Han är en hypokondrisk slarver, otrogen (men det kanske inte gills då det var fri kärlek på den tiden?) och allmänt småjobbig – tycker jag. Trots detta hade jag en småtrevlig om än bagatellartad stund framför tv:n.

Regi: Lasse Hallström

Betyg: 5/10

Hypnotisören (2012 Sverige)

hypnotisoren-poster-03Hypnotisören som baseras på Keplers succeroman med samma namn var årets svenska Oscarsbidrag. Jag har inte sett speciellt många svenska filmer från 2012 men jag kliar mig lite förundrat på flinten när eftertexterna rullar och undrar lite hur den/de som väljer ut vilken film som ska reprensentera Sverige på Oscarsgalan tänker för det här var inte bra.

Berättelsen börjar med att en hel familj mördas brutalt. Familjens tonårige son överlever dock men har hamnat i chocktillstånd och är okontaktbar. Psykologen Erik Maria Bark (det är lite oklart om han heter Erik-Maria (elaka föräldrar?) eller om han är så skitnödig att han envisas med att presentera sig med alla sina mellannamn) kallas in och lyckas via hypnos få kontakt med pojken. Så långt är allt spännande och intressant, sedan går det raskt utför.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja så filmaffischen är en bra start. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att det är en reklamaffisch för ett nytt laxermedel för trion Olin, Persbrandt, Zilliacus, ser ut att lida av förstoppning. Jag vet att det är en thriller men den som gjort affischen har gått på overkill i sin ambition att visa oss tittare att här har vi en SPÄNNANDE och ALLVARSAM film. Ordet overkill gäller även regissören Hallström som satsar fullt ut på att förmedla en Stockholm-noir känsla så till den grad att man tror att det är Ruhrområdet kameran sveper över på flygbilderna av huvudstaden. Hela filmen är grå, slaskig och mörk, så mörk att man ibland undrar om de pågår elransonering.

Som jag tidigare nämnde så är filmens första halva bra. Mordgåtan är spännande och finessen med en hypnotisör som ska locka fram sanningen funkar. Efter en timme drar storyn iväg och blir osannolik och man börjar slarva med både logik och händelser. Vart tog Barks f.d älskarinna vägen? Hon presenteras som en viktig person ( jag får åtminstone den uppfattningen) för handlingen sedan är hon bara borta ur historien. Jag ställer mig också frågan om Bark är Sveriges ende hypnotisör? Någon annan borde kunnat ta över pojkens behandling när familjen Bark hotas till livet. Det finns även allvarliga problem angående logistiken och filmens skurk men jag går inte närmare in på de då jag inte vill spoila handlingen. Slutligen förundras jag över polisen Joona Linnas arbetsrutiner. Även om jag inte är polis finner jag det helt osannolikt att man tar med brottsoffer när man ska förhöra misstänkta och än mindre att brottsoffren får hänga på när man ska arrestera filmens skurk. Petitesser kan någon kanske tycka men det får inte vara hur korkat och osannolikt som helst och Hypnotisören är ett hafsverk trots stora namn på den där reklambilden för laxermedel.

Kanske trodde den/de där personerna som valde ut Sveriges Oscarsbidrag att ekvationen Hallström + Ohlin + deckare skulle räcka till en nominering. Tji fick dom och tjo sa jag som slipper skämmas för Sverige under Oscarsgalan.

Regi: Lasse Hallström

Betyg: 2/10