The Purge (2013 USA)

?????????????????????????????I en nära framtid har brottsstatistiken störtdykt i USA. Detta beror på att man en gång per år tillåter medborgarna begå vilka brott de vill under en tolvtimmarsperiod. Polis och räddingstjänst finns inte att tillgå och man går fri från straff för de brott som man begår under dessa timmar. Familjen Sandin bor i ett välmående område där man inte fruktar brottsvågen. Husen är väl skyddade och familjen har valt att inte delta i nattens härjningar. Den yngste sonen släpper emellertid in en man som jagas av en grupp medborgare. En handling som medför att familjen Sandins hus belägras. Frågan är nu om de ska lämna ut mannen till den blodtörstiga pöbeln eller skydda honom?

The Purge står och faller med om man köper grundkonceptet med fria brott i samhället. Köper man storyn bör man skippa en del av sitt sunda förnuft för att avnjuta filmen till fullo för här har vi ett manus med fler hål än ett termitdrabbat hus. Under filmens gång ifrågasatte jag inte grundstoryn speciellt mycket men en vecka senare upptäcker jag att det nog är lite väl många dumheter för att jag ska kunna köpa storyn. Mitt främsta problem är nog av psykologisk art då jag har svårt att köpa att ett helt samhälle gladligen sätter igång att mörda varandra hejvilt bara därför man kan och får. Nog för att människan är en våldsam varelse men det här var att ta i.

The Purge har ett ganska makligt tempo och blev aldrig riktigt spännande däremot vilar det en känsla av obehag under hela filmen som nog gör den mer spännande än vad den egentligen är. Filmen serverar och annan politisk kommentar som säkerligen kan diskuteras men det är mest fernissa för att dölja en ganska tunn historia som klarar godkänt betyg pga bra skådisar och tät stämning. Marcus var dock desto mer förtjust i filmen.

Regi: James DeMonaco

Betyg: 5/10

Dredd (2012 USA)

I den nya versionen av Judge Dredd gör man allt rätt men ändå blir det så fel. Men vi tar det från början. 1977 skapades serien Judge Dredd av Matt Wagner. I korthet går den ut på att i framtiden är jorden med några få undantag ett öde landskap. I staden Megacity 1 upprätthålls lagen med hjälp av s.k judges som är både polis, domare och om det behövs bödel. Detta är nödvändigt då samhället balanserar på ruinens brant och anarki hotar att bryta ut när som helst. 1995 kom filmen Judge Dredd med Sylvester Stallone i rollen som Dredd. Jag såg den och hyser ingen större längtan att se om den filmen. När en nyinspelning skulle göras försökte producenterna göra allt rätt b.la konsulterade man seriens skapare Wagner. Reslutatet är lyckat men det stora problemet är att filmen, precis som i Snyders Watchmen är för lik serien.

Dredd startar med att Judge Dredd får en ny kollega, Judge Anderson, som har telepatiska krafter. Dredd är tveksam till sin kollegas duglighet men hans uppgift är att bedöma hennes duglighet som judge. Paret åker på ett rutinuppdrag till ett gigantiskt hyreshus. När Dredd och Anderson gjort sina arresteringar och är på väg att lämna komplexet stängs det plötsligt ned och de två poliserna är nu instängda tillsammans med 75 000 potentiella brottslingar. M.a.o storyn är närapå densamma som i The Raid slump eller stöld? Det vete faen.

Inget fel på actionscenerna som t.om är riktigt snygga. Miljön med hyreshuset är bra och, hör och häpna, 3D effekterna är på sina ställen otroliga. Speciellt slutscenen är en ”wow” upplevelse. Dredds problem är att huvudpersonen tycks vara oövervinnlig och motståndarna utgörs av ganska slitna gängmedlemmar. Visst är skurkarna välbeväpnande men någon pulshöjning sker inte direkt. Att sedan både Robocop och Terminatorn har en större personlighet än Dredd ställer också till med problem. Jag bryr mig egentligen inte om han biter i gräset. Karl Urban ger ett bra porträtt av Dredd men det spelar ingen större roll, det som funkar i en serie funkar inte alltid i en film. Dredd är ett ambitiöst och välgjort försök som faller på för tama skurkar och en allt för opersonlig hjälte.

Regi: Pete Travis

Betyg: 5/10